Isabelle

Det finns stunder då man inte mår bra. Man tycker allt är skit av någon anledning. Vi upplever det alla flera gånger under vår livstid, vissa oftare än andra men alla mår vi skit nån gång i livet.

När jag känner mej riktigt nere och deppig, trött och stressad kommer jag ibland att tänka på dom fina människor som alltid finns omkring mej... 
Min familj med mamma, pappa, systrarna och kissekatten. Som pysslar om mej när jag kommer hem förbi nån gång i kvartalet.. Bjuder mej på god mat och låter mej vara sur och bitter om jag känner för det. Klappar mej på huvudet och stöttar mej när allt känns tungt. Som kört på mej till alla träningar och fritidsaktiviteter genom alla år. som kommer och hjälper mej med kalla element och andra problem som jag inte klarar ut. Som alltid finns där hur jävlig jag än är. 
Vidare har jag ett helt fotbollslag som är helt fantastiska bara genom att vara där. Som inte blir sura för att jag knappt tränar längre, utan är glada (tror jag iaf!) när jag väl dyker upp. Och när jag väl dyker upp så klagar jag bara över mitt jobb och att allt är blä men ändå tycker dom om mej! Ett glatt gäng som gör så mycket bara genom att finnas till.
Och mina fina soulmates, ni vet vilka ni är. Som får se både mina allra bästa sidor och mina absolut värsta sidor men som alltid stöttar och finns där i alla lägen. Som blir sjukt oroliga om jag inte hör av mej en kväll och börjar genast involvera folk i att hitta mej. Jag kan ju ligga medvetslös i en snödriva nånstans! Som tröstar och lyssnar i oändligthet när jag kommer med dumma problem. Som vill vara med mej! 
Sen har jag ett arbetsgäng som ibland förbluffar en och får en att undra om människor verkligen kan vara så roligt knäppa. Dom som får ett skitjobb att ändå bli genomförbart genom att vara öppna och omtänksamma. 

När jag börjar tänka på alla ni fina människor som på ett eller annat sätt finns omkring mej, så känns allt så mycket bättre. Det löser inte problemen, men för en liten stund känns allt lite lättare. Det värmer nåt enormt att ni finns och ni ska veta vad ni betyder mycket för mej!

Så idag, på kärlekens dag, vill jag skänka alla röda rosor, hjärtan och choklad till er.
Vem behöver en kille som köper rosor när man har er!? Ni är så mycket bättre än alla pojkvänner i hela världen!
                                                     I love U guys!!!

Äntligen tog arbetsveckan slut. Den har varit alldeles för jobbig.
Kroppen känns fortfarande lite skakig och huvudet är segt efter gårdagens hårda påfrestelser.

Det är mer än sjukt, men jag jobbade i över 16 timmar igår. Jag sorterade morötter i sexton TIMMAR! Hela dagen, hela kvällen var märklig. Folk var så utmattade att dom inte ens orkade bli förbannade längre. Problem togs med ett hånskratt istället för svordomar. Ja, man kunde faktiskt inget annat göra än att skratta åt eländet.
Hela veckan har stavats KAOS med jättestora ordrar samtidigt som maskinerna går sönder på löpande band, och när fredagen kom var vi fortfarande väldigt efter. Det var ett MÅSTE att ordrarna skulle klaras så övertid var oundvikligt, men ingen ville åka dit på lördagen så vi valde att göra det klart på fredagen och jobba tills allt var färdigt.
Ledningen tog i oss med silkesvantar hela dagen. Dom visste att det var bäst att hålla sig på den lugna sidan annars var risken stor att man åkte på stryk eller fick sej en ordentlig utskällning. Ja, det var verkligen en konstig dag. Vi bjöds på pizza på kvällen iallafall. Snällt.
Usch, tragiskt är vad det är. Jag är trött på grund av morötter! Jag är slut i kroppen på grund av morötter! Mitt huvud är segt på grund av morötter! jag missade en fotbollsmatch på grund av MORÖTTER!
Naj usch.

Så som ni förstår har denna lördag gått i vilans tecken. Fick tacka nej till en träningsmatch, vilket kändes riktigt surt. Jag vill ju vara med och visa att jag kan! men det får bli nån annan gång..
Nej istället sov jag hela förmiddagen. Sen var jag på bio med mina arbetskompis Carola och min lillasyster Thessan. Jag och Carola har pratat så väldigt länge om att gå och se Avatar (mycket bra, möjligtvis lite för typiskt "amerikansk") och idag kom vi då äntligen iväg. Efter det fikade vi här hemma hos mej. En mysig dag. Sen åkte jag och Thessan och mötte upp Elin för att handla kvällsmat, och ikväll har vi haft myslördag med hamburgare, lite vin och melodifestival här hemma. 

I morgon ska jag och Elin till endre där vi ska bli bjudna på fika av Wenkes innebandylag. Det låter gott. Träning på kvällen på Friskis&Svettis med fotbollslaget. 

PussKram 

Jag hade tänkt göra massa nyttigheter här hemma ikväll. Nu när jag ändå missade träningen. men plötlsligt har jag så väldigt svårt att minnas vad för nyttigheter jag egentligen tänkt mej. Inte var det väl ändå att städa? nää, inte så här mitt i veckan. Äsch, jag minns inte.

Jag ägnar mej åt lite nyttigt (?) bloggande istället.

Helgen var mycket bra och gav mej lite ny livskraft känner jag. Det låter kanske lite dramatiskt just ordet livskraft, men jag känner mej verkligen bättre den här veckan än jag gjort på länge. Börjar så smått se ljuset i tunneln. Det kunde förstås varit ännu bättre, men man kan inte begära att få allt här i livet.
Det som gjorde min helg var:
- en fredagkväll med bästistjejerna Elin och Annika. Frossande i godsaker och mysande.
- En lördag med ett härligt fotbollsgäng innehållandes, pulkaåkning, volleyboll, kälkhockey, middag och festande på O'learys.
- En skidtur med mor på 7,5 km. Väldigt uppfriskande och hjärnrensande..
- En familjemiddag med god mat och himmelska hemmagjorda semlor.

Det blev en riktig energikick som ännu håller i sig.

Ikväll skulle jag ha tränat. Vi skulle springa. Planerna kom plötsligt att ändras. Jag fick gå på kurs med jobbet hela eftermiddagen och en bit in på kvällen. En kurs om arbetsmiljö. Den kändes till en början som "aaah, suck, använd bara hjärnan så klarar du dig ifrån dom där olyckorna, sunt förnuft kallas det!! det har jag så varför ska jag sitta här och låta dyrbar tid gå till spillo", men när det inledande dravlet var över blev det mycket intressantare och när vi gick därifrån många timmar senare tyckte jag att det hade varit en mycket viktig och framförallt GIVANDE kurs. Jag ska inte gå in på kursens innehåll nåt mer för min magkänsla säger mej att ni inte bryr er ett skit om det.

I övrigt har jag en praktikant i hasorna efter mej denna vecka. På jobbet alltså (hihi, hade vart rätt kul om man hade praktikanter hemma - ja så här gör jag när jag ser på tv, så här gör jag när jag tvättar, varsågod du kan plocka i mina smutsiga kökshanddukar och stinkande fotbollskläder i maskinen så sätter jag mej framför datorn så länge, säg till när du är klar då ska du få prova hur det är att diska). Denna praktikant är ingen mindre än min 14-åriga kusin Johannes.
Stackarn, en 14-åring kan inte ha det speciellt kul på mitt arbete, inte ens vi själva som jobbar där tycker det är speciellt roligt. Det är inte lätt att få morotssortering eller lägg påse i back till nåt roligt och intressant, det ÄR ju inte det liksom, varken roligt eller särskilt intressant. Men han får jobba iallafall, och han lär uppskatta skolan sååå mycket mer efter den här veckan.

Neej, nu börjar tankeverksamheten sina. Min hjärna behöver vila. Godnatt.

Förresten, visste ni att hjärnan stänger av sej flera gånger i minuten. Det handlar om microsekunder förstås, en microsekund åt gången då hjärnan återhämtar sej. Ni har säkert varit med om nån gång då ni inte hittar bilnycklarna, ni kan inte komma ihåg vart i hela världen ni lagt dom! eller ni tittar in i kylskåpet och hittar fjärrkontrollen till tvn liggandes mellan smöret och mjölken. Då har ni förmodligen lagt ifrån er nycklarna eller lagt in fjärrkontrollen i kylskåpet precis under en sån här microsekund då hjärnan vilar. Är man stressad eller trött händer dessa vilopauser oftare, så börjar ni hitta underliga saker i kylskåpet ofta eller märker att ni börjar slarva bort saker, då är ni förmodligen stressade eller slutkörda. Tänk på det!
Det fick jag lära mej på kursen idag.


PussKram

Det ligger granbarr precis ÖVERALLT här. I diskhon, i soffan, golvet, badrumsmattan, soffbordet. Då har jag ändå sopat och dammsugit så svetten lackat. Det kan Wenke och Elin intyga.
Idag har vi haft julgransskakning här hemma. Bättre sent än aldrig så att säga.
Jag är av den uppfattningen att man inte kan slänga ut granen utan att först ha haft en ordentlig avtackning!
Elin, Wenke och Annika kom hit på lunch först. Det blev vego-paj som jag med god hjälp av wenke lagat. O vet ni vad, den blev LYCKAD!! Jag börjar hitta tillbaka till matlagningskonsten igen, och när det kommer till matpaj är jag f* oslagbar alltså.
Sen blev det julfika med kvarglömda lussebullar, pepparkakor och pepparkaksmuffins.   
Efter det var det dags för granen att strippa. Och nog gjorde den det. Både dekorationer, kulor och BARR åkte av så tillslut var det en mycket naken pinne som stod kvar i sin fot. 

Annars har den här helgen stavats F.O.T.B.O.L.L. 
I fredagsnatt spelade jag i Team Sportia Cup.
kl 03.00 hade vi första matchen och motståndet stod Gotland södra för. Vinst blev det där med 1-0.
Andra matchen spelade vi mot P18 där det blev förlust med 2-0.
Vi kom tvåa i gruppen och fick spela semi mot Dalhem 1. Våra lagkompisar med andra ord. Där blev det förlust med 1-0 och därmed var det slutspelat för oss. 
kl 06.00 kom jag hem. Åt, duschade, såg stjärnorna på slottet, och somnade 07.30.
Efter uppvaknande några timmar senare städade jag lägenheten innan det återigen var dags för träff med fotbollskompisarna. Middag och därefter fotbollstittande i södervärnshallen var vad kvällen bjöd på.
Ikväll gick finalen mellan Dalhem 1 och P18 i södervärn och där vann Dalhem med 2-0. Tjohoo!!

Nu går denna fotbollshelg mot sitt slut. En helg som ruckat ordentligt på sovrutinerna och allt vad tidsuppfattning beträffar. Känns som att helgen varit en enda lång dag. 
Men nu är det måndag om några timmar igen. Usch, må det bli helg fort igen!

Julgransskakning steg för steg:

1. 

2.

3. klipp, klipp

4.

5. Godispåse ingår i julgransskakning.. 


Va tomt det känns utan min julevän. Det ekar tomt. snyft*



PussKram  

Så har det blivit söndagkväll. Sitter här vid köksbordet nyss färdigäten och funderar på hur jag ska kunna somna ikväll. På helgerna har man alltid en tendens till att vända på dygnet ganska duktigt. Igår gick jag och la mej halv tre på morgonen. Då hade jag varit hos Annika och sett film hela kvällen och när jag kom hem var jag inte trött. Vaknade till klockan åtta i morse men somnade snabbt om och vaknade inte igen förrän halv 12.
I morgon ska jag upp klockan fem.
Att man aldrig lär sig.

Jag har iallafall haft en väldigt trevlig och, framförallt AKTIV söndag. När jag vaknat till liv i morse klädde jag mej varmt och med en termos varm choklad under armen åkte jag sen till VOK och mötte upp mamma, Thessan och en kompis till mor. Där åkte vi skidor och fikade. 5 km tragglade vi oss igenom idag. Ville egentligen åka mer men tiden räckte inte till för efter skidpasset var det dags för veckans aerobics-pass med fotbollslaget. Så både skidåkning och aerobic har jag hunnit med denna söndag.
Sicken Hurtbulle man är!

Ikväll har jag lagat lasagne. Nu ska jag vara ärlig och säga som det är - det gick åt h*vete. Verkar vara inne i en period då all matlagning jag tar mej för blir totalt MISSLYCKAD. Redan i tisdags misslyckades jag i köket då jag skulle göra en form av rårakor (typ potatiskakor bestående av råriven potatis som man steker). Matberedaren rev rotsakerna jättekonstigt, sen blev allt en enda sörja, och när jag var färdig smakade dom bränt och okryddat. De "kakor" som blev över efter den ogenomlidliga kvällsmåltiden åkte i soporna.
Men ikväll skulle jag alltså göra ett nytt försök. Hann dock inte mer än öppna receptboken innan första problemet dök upp- Jag hade inte tillräckligt med mjölk! Orka gå och handla. Men helt otroligt så ringde plötsligt en kompis till mej som precis var på väg till affären för att handla och passerade min lägenhet på vägen! Han var snäll och köpte med sej en liter mjölk till mej. Sen kunde kocken fortsätta sin kvällsmatlagning. Höll på att bränna vid smöret när jag stod och pratade med min kompis, men räddade det i sista stund. Hällde i mjölet i det smälta smöret och det dröjde inte länge innan det klumpade ihop sig till en deg.
Oops, ska det verkligen se ut så här? tänkte jag.
Ignorerade klumpen i kastrullen och hällde i mjölken. Gjorde några tappra försök att sära på smör-mjöl-klumparna som guppade runt i mjölken med vispen men gav upp efter ett tag. Det fick vara så helt enkelt. Uppkokningen gick väldigt sakta och jag fick tid att ägna mej åt den överfyllda diskbänken en stund, men på bara några sekunder hann mjölkblandningen förvandlas från lugna Gothemsån till tsunamin i asien och på en blinkning hade jag kokhet mjölk över hela spisen.
helvete också.
Mjölkblandningen skulle egentligen koka i fem minuter men det struntade jag i. Den hade blivit tillräckligt tjock ändå och i botten hade det dessutom börjat bränna fast.
Nu skulle den rivna osten i. 3 dl skulle det vara sammanlagt, varav 2 av dom skulle vara i såsen, resten skulle man strö över på slutet, men efter allt tumult kring tsunamin glömde jag detta och i min förvirring slängde jag i all ost men kom på det precis när sista ostsmulan dök ner i blandningen.
Men va f***.
Jaja, det gick ju inte att göra nåt åt nu. Sen kryddade jag enligt receptet och lyckades, till min lättnad, att göra det korrekt!
Köttfärsröran gjorde jag för några kvällar sen. Hade då jobbat så länge på dagen så jag orkade inte göra hela lasagnen men köttfärsen som legat i kylen flera dagar höll på att bli gammal och jag tvingades därmed tillaga den. Väldigt behändigt blev det ikväll istället då jag bara behövde värma den lite i micron.
Sen tog jag fram en form ur skåpet och började lägga ut lasagneplattorna. Dessvärre hade formen rundade kanter och det var riktigt problematiskt att få en klok form på det hela.
Sen började jag med att hälla lite OSTsås över plattorna. Det gick bra. Därefter la jag på köttfärsröran. Upptäckte att det var alldeles för lite köttfärs.
men kom igen nu, aaaaaah!!
Fick snåla ordentligt för att iallafall få ihop två lager. 
Två lager blev det som avslutades med ett lager ostsås som jag turligt nog hade tillräckligt av. Sen fick jag sno lite av frukostosten och riva över. 
Därefter skjuts in i ugnen!
I receptet stod det 30-40 minuter i ugnen. Jag satte klockan på 25 minuter och gick i duschen.
Duschen var så himla inbjudande denna kväll så jag glömde bort tiden och när jag äntligen var klar och kom ut i köket igen hade klockan redan ringt. 
Jaha, och hur länge sen var det den ringde då!? suck.
Ytan började bli lite bränd och när jag petade med en gaffel i den så verkade den vara klar så jag plockade ut min lasagne ur ugnen.
Medan jag fixade sallad och plockade fram tallrik och bestick hoppades jag innerligt att jag ändå skulle kunna skryta här i bloggen och säga:
- ja tillagningen gick visserligen åt skogen, men den smakade desto bättre, det godaste jag ätit någonsin faktiskt!

Nu har jag ätit klart och visst, jag har smakat värre, men så jädra gott var det tyvärr inte. Några av lasagneplattorna var fortfarande hårda och det märktes alldeles för tydligt att det inte var tillräckligt med köttfärsröra.
Suck, det är bara att konstatera, jag blir aldrig någon mästerkock.
Däremot SER den väldigt god ut, och vilken professionell kock som helst vet ju att vi även äter med ögonen!
Så att tänker man så är jag egentligen inte så pjåkig ändå.
Se här bara:


En fröjd för ögat, en plåga för smaklökarna.

Efter detta matmisslyckande ser kommande veckas matsedel ut så här:
Måndag: lasagnerester (får ändå försöka trycka i mej den när det ligger så mycket arbete bakom!)
Tisdag: Pastavagnens ädelostsås
Onsdag: Fil och macka
Torsdag: Originalmål på Max
Fredag: Pizza från intillliggande pizzarestaurang
Helg: Middagsbjudningar hos föräldrar och vänner (får försöka fjäska mej till det under veckan..)

Nu är det hög tid att försöka vagga sig till sömns.
Hoppas på att denna vecka blir lugnare än de två senaste.
Hoppas, hoppas, hoppas.

PussKram

Den här gången blir det ett klagofritt inlägg lovar jag. Tack för era fina kommentarer, dom värmer :)

Nu är det helg och jag njuter som bara den. Sov över åtta timmar i natt och låg och drog mej lääänge i sängen i morse. Idag har jag haft en trevlig stund tillsammans med familj och delar av släkten hos kusin Desireé där det varit 25-års firande av henne idag. 

Igårkväll hade jag besök av Elin och Annika. Vi hade fredagsmys med stort F innehållandes tacos, let's dance, lösgodis och kompismys. En sån där skön och avslappnande kväll utan en massa överdrivet matlagande och fixande. Riktigt trevligt var det.

Ja, det är en lugn och harmonisk helg just nu och jag älskar det!

Vilken vinter vi har förresten! Gotland måste ha varit snötäckt i över en månad nu! Det är ju fantastiskt!
Jag har inte så mycket att skriva ikväll så jag bjuder på lite härliga vinterbilder istället, tagna för dryga månaden sedan.



 

 



PussKram

Uppdateringen på denna blogg har varit lika kass som tv-tablån varit under julhelgen när jag velat se tv, men det är ju bara jul en gång om året och då resonerar jag, likt de flesta andra bloggare, att tiden då bör spenderas på annat än bloggande. Så det slog jag fasta vid.

Ett nytt år har anlänt till oss. Så förträffligt.
Året har börjat både bra och mindre bra. Hade en oerhört rolig och galen nyårsafton i glada vänners lag, en lugn nyårsdag, en partykväll på lördagen, och en lugn eftermiddag i Källunge på söndagen. För att förklara lite mer ingående så kan vi ta nyårsaftonen först som jag började med att... nej, orka. Det hör till det förgågna, nu blickar vi framåt istället!

Ja, eller en kort summering av år 2009 hinner vi med innan vi ger oss i kast med år 2010.
Efter att ha läst ett X antal bloggar har jag kommit fram till att det för dom flesta varit ett riktigt bra år. Jag kan inte annat än instämma. 2009 har varit ett toppenår i mina ögon!
Januari månad var andra månaden på nya morotsjobbet. Jag började så smått komma in i de tidiga morgnarna och sena eftermiddagarna som detta jobb bidrog till. Februari började med en gastkramande, skitrolig skidresa i årebackarna. Sen blev det seriepremiär i det nya fotbollslaget Dalhem/p18. Ett fotbollsår med både höga berg och djupa dalar. Själv gjorde jag en ganska kass vårsäsong med kom upp mej till hösten.
Juni kom och jag gick på semester. Fick min första betalda semester någonsin och nya vuxenpoäng kunde inkasseras. Ledigheten utnyttjade jag till max och åkte med min vän Elin till Amerikat för att hälsa på vår vän Matilda och upptäcka allt fantastiskt som USA har att erbjuda. Det blev en härlig vecka i New Jersey och New York. Veckan därpå åkte jag och Elin vidare till New Hampshire där det blev en veckas intensivt bröllopsfirande och lärde känna en hel hög med genomgoa människor.Två dagar innan midsommar var vi tillbaka på svensk mark och hade då haft två oförglömliga veckor i USA. Ytterligare några veckors semester återstod och dom utnyttjade jag till max med lata dagar i solen och härliga sommarkvällar med vänner och familj. Sen började jag jobba igen och då morötterna fortfarande låg nergrävda i jorden blev det slavarbete i åkern där jag och två äldre herrar fick gå och plocka flyghavre i två veckor. Min kropp ville dö, men lyckadex på något vis överleva trots allt.
Sen kom hösten och helt plötsligt hade jag tagit mitt pick och pack, vinkat hejdå till mor och far och flyttat till stora staden och blivit med eget hushåll. Ja, vilken omställnig det var att plötsligt ha egen lägenhet, men ack så skönt också. I samma veva som flytten ägde rum kom även årets VIKTIGASTE DAG, den 10:e september 2009. Dagen då jag klev in i vuxenvärlden på riktigt och blev 20 år! Dagen firades med äppelpajsbakande med mormor och fotbollsmatch (som vi förövrigt vann..). En vecka senare var det STORT släktkalas i Källunge och jag fick en väldigt fin födelsedag. 
Fotbollssäsongen tog slut. Senare än vanligt då vi tvingades kvala mot IFK Visby för att hålla oss kvar i div. 3. Det klarade vi galant.
Oktober kom och en ruggig fredagkväll hade jag och Elin sent 20-årsfirande med nära vänner i lägenheten. En fantastisk kväll på många sätt och vis och de båda 20-åringarna var mer än nöjda med kalaset.
I slutet av oktober åkte jag och syster Tessan till huvudstaden en helg och såg Muse uppträda på Hovet. En musikalisk fröjd för örat och jag är glad att lillasyster bjöd in sin storasyster till denna fantastiska musikgrupp. Mm...
November var grått och tråkigt, men några guldklimpar fanns även där att hämta. Fotbollen drog äntligen igång igen, nu under namnet Dalhem igen och stämningen var på topp! I min lägenhet fick jag en ny kompis. Stor, mjuk, svart och bekväm stod den där en kväll- min fina ikeasoffa, som numera är favoritmöbeln här.
Därefter kom december månad. Julens månad då allt ska va vitt och juligt. Dock hann halva december gå innan jag tillslut kände julstämningen på riktigt. Julklapparna köptes i tid, en fantastiskt fin gran tog plats i lägenheten, en skitrolig julfest med jobbet avverkades, pepparkakor och lussebullar fyllde burkarna här hemma, och en vecka innan jul kom också SNÖN! Det blev en vit jul, vita mellandagar och vitt på nyårsaftonen. Än ligger snön kvar och verkar inte ha några planer på att försvinna än på ett tag. Vi har fått en RIKTIG VINTER på ön!!

Mycket har hunnits med och även på mer personliga plan har förändringar skett. Såna förändringar sker hela tiden livet igenom, men i år känns det ändå som lite mer revolutionerande på nåt vis. Låt oss inte gräva något djupare i det där, det blir bra såhär. 

I övriga världen fick Obama i januari flytta in i vita huset och det nya livet som president kunde börja på riktigt. Vår alldeles egna kronpinsessa förlovade sig med sin gymkille, lillasyster var inte sen att hänga på och förlovade sig med..öhm..vad heter han egentligen?..hmm..skitsamma, sin kille. Michael Jackson, King of pop dog och plötsligt gick alla och nynnade på billie jean och bad, snyftandes "I love you Michael". Snyggingen i Dirty Dancing, Patrick Swayze dog han med. Sorgligt som bara den. Uffe Larsson från söndagsöppet dog, det tyckte jag var sorgligast av allt. Ännu mer hände, men det tänker jag inte ägna mina bloggmeningar åt.  

Nytt år igen alltså..2010..TvåTusenTio..
Ah, det är så spännande det här! Man har så många förhoppningar på vad året ska ha med sig och funderingarna är alldeles för många. Till nästa år ska jag önska mej en tidsmaskin. En tidsmaskin som kan ta mej framåt i tiden. Hade jag haft en tidsmaskin här just nu hade jag genast knappat mej fram till nyårsafton 2010 (eller är det kanske 2011 man säger!) för att se vad som hänt under året. Jag är så himla nyfiken!
I juni måste jag lämna lägenheten, vad händer då? Och morotsjobbet, hur länge tänker jag hålla mej kvar där? Och sen är det en lång höst också. Då vill jag, elin och annika utforska australien och nya zeeland lite närmare under några månader, kommer den drömmen gå i uppfyllelse? Och fotbollen, hur kommer vi klara oss i div. 2 i år? kommer jag själv vara tillräckligt bra för den divisionen eller blir det att gräva i fyran som gäller? sommaren på gotland, vad kan den ha att erbjuda? och min kamera som jag köpte i somras, ska jag lyckas ta tag i fotandet på riktigt detta år? och så på det "personliga planet" , vad blir det för spännande utveckling år 2010?
Ja herregud va frågor!

Om ett år vet vi...

Nyårslöften skiter jag fullständigt i detta år. 2009 års nyårslöfte gick och sket sej kan man säga. Att spela munspel var inte roligt när det blev som ett tvång, den känslan som nyårslöften ALLTID för med sej. Att göra saker under tvång är tråkigt därför blev munspel tråkigt. I år blir det alltså inget över huvud taget.

Ja, men NU är jag redo att ta tag i detta år.
Med utsträckta armar, glädjehopp i benen och vinden i mitt hår slänger jag mig glatt ut i detta magnifika ÅR 2010!!

GOTT NYTT ÅR PÅ ER!

PussKram

Gott Nytt År!!

....Bilderna på min stolthet är äntligen här!
Titta och förundras:

 

Varför är det bara skit på tv när man för en gång skull har planerat in en lugn och skön helkväll framför tv'n??  Kan nån svara mej på den frågan!?  
Har tagit plats här i soffan, burrat ner mej under julklappsfilten och smockar just nu i mej mjölkchoklad för glatta livet (efter nyår ska jag ta tag i matvanorna igen..ehm..), och en bra långfilm hade inte varit fel nu. Men men, det ger mej lite tid för bloggen istället.

Julen är typ över.
Jaja, nyår är ännu kvar och en röd dag nästa onsdag när det är trettondagjul, och om man håller på reglerna så slänger man ju inte ut julen förrän tjugondagknut. Men ändå.
För mej var julen redan över halv 11 på julaftonskvällen, när de sista julklapparna var upprivna och illamåendet från all julmat stod en upp i halsen. Så är det varje jul för mej. Jag blir alltid lika deprimerad på julaftonskvällen och det håller i sej hela juldagen med. Man inser att allt roligt pyssel, alla förberedelser, allt mys och all stress som varit hela decembermånad gjorts för just denna högtidsdag, och så är den helt plötsligt bara över! Den går så fort! Är det då verkligen värt att springa sej svettig på stan för att hitta de perfekta julklapparna, eller handla julpynt och tomtar för närmare 1000 lappen, när det ändå egentligen bara handlar om EN dag!? suck.

Men förutom den sedvanliga depressionen så hade jag en väldigt mysig och bra jul. Jag fick umgås mycket med familjen och släktingarna, bjöds på ljuvlig julmat, åt godis så det rann ur öronen, fick paket innehållandes sånt jag önskat mej, fick mysa mycket med min kissekatt, och fick sova hela tre nätter i mitt "gamla rum" hos mor och far. En perfekt jul vid närmare eftertanke.

Annandagjul spenderade jag enligt tradition (allt handlar om tradition i jultider ju!) hela dagen i södervärnshallen och svenska spel cup. Fotboll från tidig morgon till sen eftermiddag. Det gick inte skitbra direkt, mitt lag kom tvåa räknat bakifrån, och det hade varit roligare att komma etta framifrån..men det var kul ändå och dagen gick fort.

Nu är det vardag igen. Jag har jobbat idag och ska så göra även tisdag och onsdag, men sen blir det återigen fyra dagar i frihet!

Nej, nu har jag ätit upp chokladen och känner mej lite illamående igen.. Måste sluta detta söttätande snart!
Nästa aktivitet för kvällen blir nog att se lite Sunes jul (en av favoriterna bland årets julklappar) innan jag ockuperar sängen.


PussKram