Isabelle

Det finns stunder då man inte mår bra. Man tycker allt är skit av någon anledning. Vi upplever det alla flera gånger under vår livstid, vissa oftare än andra men alla mår vi skit nån gång i livet.

När jag känner mej riktigt nere och deppig, trött och stressad kommer jag ibland att tänka på dom fina människor som alltid finns omkring mej... 
Min familj med mamma, pappa, systrarna och kissekatten. Som pysslar om mej när jag kommer hem förbi nån gång i kvartalet.. Bjuder mej på god mat och låter mej vara sur och bitter om jag känner för det. Klappar mej på huvudet och stöttar mej när allt känns tungt. Som kört på mej till alla träningar och fritidsaktiviteter genom alla år. som kommer och hjälper mej med kalla element och andra problem som jag inte klarar ut. Som alltid finns där hur jävlig jag än är. 
Vidare har jag ett helt fotbollslag som är helt fantastiska bara genom att vara där. Som inte blir sura för att jag knappt tränar längre, utan är glada (tror jag iaf!) när jag väl dyker upp. Och när jag väl dyker upp så klagar jag bara över mitt jobb och att allt är blä men ändå tycker dom om mej! Ett glatt gäng som gör så mycket bara genom att finnas till.
Och mina fina soulmates, ni vet vilka ni är. Som får se både mina allra bästa sidor och mina absolut värsta sidor men som alltid stöttar och finns där i alla lägen. Som blir sjukt oroliga om jag inte hör av mej en kväll och börjar genast involvera folk i att hitta mej. Jag kan ju ligga medvetslös i en snödriva nånstans! Som tröstar och lyssnar i oändligthet när jag kommer med dumma problem. Som vill vara med mej! 
Sen har jag ett arbetsgäng som ibland förbluffar en och får en att undra om människor verkligen kan vara så roligt knäppa. Dom som får ett skitjobb att ändå bli genomförbart genom att vara öppna och omtänksamma. 

När jag börjar tänka på alla ni fina människor som på ett eller annat sätt finns omkring mej, så känns allt så mycket bättre. Det löser inte problemen, men för en liten stund känns allt lite lättare. Det värmer nåt enormt att ni finns och ni ska veta vad ni betyder mycket för mej!

Så idag, på kärlekens dag, vill jag skänka alla röda rosor, hjärtan och choklad till er.
Vem behöver en kille som köper rosor när man har er!? Ni är så mycket bättre än alla pojkvänner i hela världen!
                                                     I love U guys!!!

Äntligen tog arbetsveckan slut. Den har varit alldeles för jobbig.
Kroppen känns fortfarande lite skakig och huvudet är segt efter gårdagens hårda påfrestelser.

Det är mer än sjukt, men jag jobbade i över 16 timmar igår. Jag sorterade morötter i sexton TIMMAR! Hela dagen, hela kvällen var märklig. Folk var så utmattade att dom inte ens orkade bli förbannade längre. Problem togs med ett hånskratt istället för svordomar. Ja, man kunde faktiskt inget annat göra än att skratta åt eländet.
Hela veckan har stavats KAOS med jättestora ordrar samtidigt som maskinerna går sönder på löpande band, och när fredagen kom var vi fortfarande väldigt efter. Det var ett MÅSTE att ordrarna skulle klaras så övertid var oundvikligt, men ingen ville åka dit på lördagen så vi valde att göra det klart på fredagen och jobba tills allt var färdigt.
Ledningen tog i oss med silkesvantar hela dagen. Dom visste att det var bäst att hålla sig på den lugna sidan annars var risken stor att man åkte på stryk eller fick sej en ordentlig utskällning. Ja, det var verkligen en konstig dag. Vi bjöds på pizza på kvällen iallafall. Snällt.
Usch, tragiskt är vad det är. Jag är trött på grund av morötter! Jag är slut i kroppen på grund av morötter! Mitt huvud är segt på grund av morötter! jag missade en fotbollsmatch på grund av MORÖTTER!
Naj usch.

Så som ni förstår har denna lördag gått i vilans tecken. Fick tacka nej till en träningsmatch, vilket kändes riktigt surt. Jag vill ju vara med och visa att jag kan! men det får bli nån annan gång..
Nej istället sov jag hela förmiddagen. Sen var jag på bio med mina arbetskompis Carola och min lillasyster Thessan. Jag och Carola har pratat så väldigt länge om att gå och se Avatar (mycket bra, möjligtvis lite för typiskt "amerikansk") och idag kom vi då äntligen iväg. Efter det fikade vi här hemma hos mej. En mysig dag. Sen åkte jag och Thessan och mötte upp Elin för att handla kvällsmat, och ikväll har vi haft myslördag med hamburgare, lite vin och melodifestival här hemma. 

I morgon ska jag och Elin till endre där vi ska bli bjudna på fika av Wenkes innebandylag. Det låter gott. Träning på kvällen på Friskis&Svettis med fotbollslaget. 

PussKram 

Jag hade tänkt göra massa nyttigheter här hemma ikväll. Nu när jag ändå missade träningen. men plötlsligt har jag så väldigt svårt att minnas vad för nyttigheter jag egentligen tänkt mej. Inte var det väl ändå att städa? nää, inte så här mitt i veckan. Äsch, jag minns inte.

Jag ägnar mej åt lite nyttigt (?) bloggande istället.

Helgen var mycket bra och gav mej lite ny livskraft känner jag. Det låter kanske lite dramatiskt just ordet livskraft, men jag känner mej verkligen bättre den här veckan än jag gjort på länge. Börjar så smått se ljuset i tunneln. Det kunde förstås varit ännu bättre, men man kan inte begära att få allt här i livet.
Det som gjorde min helg var:
- en fredagkväll med bästistjejerna Elin och Annika. Frossande i godsaker och mysande.
- En lördag med ett härligt fotbollsgäng innehållandes, pulkaåkning, volleyboll, kälkhockey, middag och festande på O'learys.
- En skidtur med mor på 7,5 km. Väldigt uppfriskande och hjärnrensande..
- En familjemiddag med god mat och himmelska hemmagjorda semlor.

Det blev en riktig energikick som ännu håller i sig.

Ikväll skulle jag ha tränat. Vi skulle springa. Planerna kom plötsligt att ändras. Jag fick gå på kurs med jobbet hela eftermiddagen och en bit in på kvällen. En kurs om arbetsmiljö. Den kändes till en början som "aaah, suck, använd bara hjärnan så klarar du dig ifrån dom där olyckorna, sunt förnuft kallas det!! det har jag så varför ska jag sitta här och låta dyrbar tid gå till spillo", men när det inledande dravlet var över blev det mycket intressantare och när vi gick därifrån många timmar senare tyckte jag att det hade varit en mycket viktig och framförallt GIVANDE kurs. Jag ska inte gå in på kursens innehåll nåt mer för min magkänsla säger mej att ni inte bryr er ett skit om det.

I övrigt har jag en praktikant i hasorna efter mej denna vecka. På jobbet alltså (hihi, hade vart rätt kul om man hade praktikanter hemma - ja så här gör jag när jag ser på tv, så här gör jag när jag tvättar, varsågod du kan plocka i mina smutsiga kökshanddukar och stinkande fotbollskläder i maskinen så sätter jag mej framför datorn så länge, säg till när du är klar då ska du få prova hur det är att diska). Denna praktikant är ingen mindre än min 14-åriga kusin Johannes.
Stackarn, en 14-åring kan inte ha det speciellt kul på mitt arbete, inte ens vi själva som jobbar där tycker det är speciellt roligt. Det är inte lätt att få morotssortering eller lägg påse i back till nåt roligt och intressant, det ÄR ju inte det liksom, varken roligt eller särskilt intressant. Men han får jobba iallafall, och han lär uppskatta skolan sååå mycket mer efter den här veckan.

Neej, nu börjar tankeverksamheten sina. Min hjärna behöver vila. Godnatt.

Förresten, visste ni att hjärnan stänger av sej flera gånger i minuten. Det handlar om microsekunder förstås, en microsekund åt gången då hjärnan återhämtar sej. Ni har säkert varit med om nån gång då ni inte hittar bilnycklarna, ni kan inte komma ihåg vart i hela världen ni lagt dom! eller ni tittar in i kylskåpet och hittar fjärrkontrollen till tvn liggandes mellan smöret och mjölken. Då har ni förmodligen lagt ifrån er nycklarna eller lagt in fjärrkontrollen i kylskåpet precis under en sån här microsekund då hjärnan vilar. Är man stressad eller trött händer dessa vilopauser oftare, så börjar ni hitta underliga saker i kylskåpet ofta eller märker att ni börjar slarva bort saker, då är ni förmodligen stressade eller slutkörda. Tänk på det!
Det fick jag lära mej på kursen idag.


PussKram