Isabelle

Det finns stunder då man inte mår bra. Man tycker allt är skit av någon anledning. Vi upplever det alla flera gånger under vår livstid, vissa oftare än andra men alla mår vi skit nån gång i livet.

När jag känner mej riktigt nere och deppig, trött och stressad kommer jag ibland att tänka på dom fina människor som alltid finns omkring mej... 
Min familj med mamma, pappa, systrarna och kissekatten. Som pysslar om mej när jag kommer hem förbi nån gång i kvartalet.. Bjuder mej på god mat och låter mej vara sur och bitter om jag känner för det. Klappar mej på huvudet och stöttar mej när allt känns tungt. Som kört på mej till alla träningar och fritidsaktiviteter genom alla år. som kommer och hjälper mej med kalla element och andra problem som jag inte klarar ut. Som alltid finns där hur jävlig jag än är. 
Vidare har jag ett helt fotbollslag som är helt fantastiska bara genom att vara där. Som inte blir sura för att jag knappt tränar längre, utan är glada (tror jag iaf!) när jag väl dyker upp. Och när jag väl dyker upp så klagar jag bara över mitt jobb och att allt är blä men ändå tycker dom om mej! Ett glatt gäng som gör så mycket bara genom att finnas till.
Och mina fina soulmates, ni vet vilka ni är. Som får se både mina allra bästa sidor och mina absolut värsta sidor men som alltid stöttar och finns där i alla lägen. Som blir sjukt oroliga om jag inte hör av mej en kväll och börjar genast involvera folk i att hitta mej. Jag kan ju ligga medvetslös i en snödriva nånstans! Som tröstar och lyssnar i oändligthet när jag kommer med dumma problem. Som vill vara med mej! 
Sen har jag ett arbetsgäng som ibland förbluffar en och får en att undra om människor verkligen kan vara så roligt knäppa. Dom som får ett skitjobb att ändå bli genomförbart genom att vara öppna och omtänksamma. 

När jag börjar tänka på alla ni fina människor som på ett eller annat sätt finns omkring mej, så känns allt så mycket bättre. Det löser inte problemen, men för en liten stund känns allt lite lättare. Det värmer nåt enormt att ni finns och ni ska veta vad ni betyder mycket för mej!

Så idag, på kärlekens dag, vill jag skänka alla röda rosor, hjärtan och choklad till er.
Vem behöver en kille som köper rosor när man har er!? Ni är så mycket bättre än alla pojkvänner i hela världen!
                                                     I love U guys!!!

Äntligen tog arbetsveckan slut. Den har varit alldeles för jobbig.
Kroppen känns fortfarande lite skakig och huvudet är segt efter gårdagens hårda påfrestelser.

Det är mer än sjukt, men jag jobbade i över 16 timmar igår. Jag sorterade morötter i sexton TIMMAR! Hela dagen, hela kvällen var märklig. Folk var så utmattade att dom inte ens orkade bli förbannade längre. Problem togs med ett hånskratt istället för svordomar. Ja, man kunde faktiskt inget annat göra än att skratta åt eländet.
Hela veckan har stavats KAOS med jättestora ordrar samtidigt som maskinerna går sönder på löpande band, och när fredagen kom var vi fortfarande väldigt efter. Det var ett MÅSTE att ordrarna skulle klaras så övertid var oundvikligt, men ingen ville åka dit på lördagen så vi valde att göra det klart på fredagen och jobba tills allt var färdigt.
Ledningen tog i oss med silkesvantar hela dagen. Dom visste att det var bäst att hålla sig på den lugna sidan annars var risken stor att man åkte på stryk eller fick sej en ordentlig utskällning. Ja, det var verkligen en konstig dag. Vi bjöds på pizza på kvällen iallafall. Snällt.
Usch, tragiskt är vad det är. Jag är trött på grund av morötter! Jag är slut i kroppen på grund av morötter! Mitt huvud är segt på grund av morötter! jag missade en fotbollsmatch på grund av MORÖTTER!
Naj usch.

Så som ni förstår har denna lördag gått i vilans tecken. Fick tacka nej till en träningsmatch, vilket kändes riktigt surt. Jag vill ju vara med och visa att jag kan! men det får bli nån annan gång..
Nej istället sov jag hela förmiddagen. Sen var jag på bio med mina arbetskompis Carola och min lillasyster Thessan. Jag och Carola har pratat så väldigt länge om att gå och se Avatar (mycket bra, möjligtvis lite för typiskt "amerikansk") och idag kom vi då äntligen iväg. Efter det fikade vi här hemma hos mej. En mysig dag. Sen åkte jag och Thessan och mötte upp Elin för att handla kvällsmat, och ikväll har vi haft myslördag med hamburgare, lite vin och melodifestival här hemma. 

I morgon ska jag och Elin till endre där vi ska bli bjudna på fika av Wenkes innebandylag. Det låter gott. Träning på kvällen på Friskis&Svettis med fotbollslaget. 

PussKram 

Jag hade tänkt göra massa nyttigheter här hemma ikväll. Nu när jag ändå missade träningen. men plötlsligt har jag så väldigt svårt att minnas vad för nyttigheter jag egentligen tänkt mej. Inte var det väl ändå att städa? nää, inte så här mitt i veckan. Äsch, jag minns inte.

Jag ägnar mej åt lite nyttigt (?) bloggande istället.

Helgen var mycket bra och gav mej lite ny livskraft känner jag. Det låter kanske lite dramatiskt just ordet livskraft, men jag känner mej verkligen bättre den här veckan än jag gjort på länge. Börjar så smått se ljuset i tunneln. Det kunde förstås varit ännu bättre, men man kan inte begära att få allt här i livet.
Det som gjorde min helg var:
- en fredagkväll med bästistjejerna Elin och Annika. Frossande i godsaker och mysande.
- En lördag med ett härligt fotbollsgäng innehållandes, pulkaåkning, volleyboll, kälkhockey, middag och festande på O'learys.
- En skidtur med mor på 7,5 km. Väldigt uppfriskande och hjärnrensande..
- En familjemiddag med god mat och himmelska hemmagjorda semlor.

Det blev en riktig energikick som ännu håller i sig.

Ikväll skulle jag ha tränat. Vi skulle springa. Planerna kom plötsligt att ändras. Jag fick gå på kurs med jobbet hela eftermiddagen och en bit in på kvällen. En kurs om arbetsmiljö. Den kändes till en början som "aaah, suck, använd bara hjärnan så klarar du dig ifrån dom där olyckorna, sunt förnuft kallas det!! det har jag så varför ska jag sitta här och låta dyrbar tid gå till spillo", men när det inledande dravlet var över blev det mycket intressantare och när vi gick därifrån många timmar senare tyckte jag att det hade varit en mycket viktig och framförallt GIVANDE kurs. Jag ska inte gå in på kursens innehåll nåt mer för min magkänsla säger mej att ni inte bryr er ett skit om det.

I övrigt har jag en praktikant i hasorna efter mej denna vecka. På jobbet alltså (hihi, hade vart rätt kul om man hade praktikanter hemma - ja så här gör jag när jag ser på tv, så här gör jag när jag tvättar, varsågod du kan plocka i mina smutsiga kökshanddukar och stinkande fotbollskläder i maskinen så sätter jag mej framför datorn så länge, säg till när du är klar då ska du få prova hur det är att diska). Denna praktikant är ingen mindre än min 14-åriga kusin Johannes.
Stackarn, en 14-åring kan inte ha det speciellt kul på mitt arbete, inte ens vi själva som jobbar där tycker det är speciellt roligt. Det är inte lätt att få morotssortering eller lägg påse i back till nåt roligt och intressant, det ÄR ju inte det liksom, varken roligt eller särskilt intressant. Men han får jobba iallafall, och han lär uppskatta skolan sååå mycket mer efter den här veckan.

Neej, nu börjar tankeverksamheten sina. Min hjärna behöver vila. Godnatt.

Förresten, visste ni att hjärnan stänger av sej flera gånger i minuten. Det handlar om microsekunder förstås, en microsekund åt gången då hjärnan återhämtar sej. Ni har säkert varit med om nån gång då ni inte hittar bilnycklarna, ni kan inte komma ihåg vart i hela världen ni lagt dom! eller ni tittar in i kylskåpet och hittar fjärrkontrollen till tvn liggandes mellan smöret och mjölken. Då har ni förmodligen lagt ifrån er nycklarna eller lagt in fjärrkontrollen i kylskåpet precis under en sån här microsekund då hjärnan vilar. Är man stressad eller trött händer dessa vilopauser oftare, så börjar ni hitta underliga saker i kylskåpet ofta eller märker att ni börjar slarva bort saker, då är ni förmodligen stressade eller slutkörda. Tänk på det!
Det fick jag lära mej på kursen idag.


PussKram

Det ligger granbarr precis ÖVERALLT här. I diskhon, i soffan, golvet, badrumsmattan, soffbordet. Då har jag ändå sopat och dammsugit så svetten lackat. Det kan Wenke och Elin intyga.
Idag har vi haft julgransskakning här hemma. Bättre sent än aldrig så att säga.
Jag är av den uppfattningen att man inte kan slänga ut granen utan att först ha haft en ordentlig avtackning!
Elin, Wenke och Annika kom hit på lunch först. Det blev vego-paj som jag med god hjälp av wenke lagat. O vet ni vad, den blev LYCKAD!! Jag börjar hitta tillbaka till matlagningskonsten igen, och när det kommer till matpaj är jag f* oslagbar alltså.
Sen blev det julfika med kvarglömda lussebullar, pepparkakor och pepparkaksmuffins.   
Efter det var det dags för granen att strippa. Och nog gjorde den det. Både dekorationer, kulor och BARR åkte av så tillslut var det en mycket naken pinne som stod kvar i sin fot. 

Annars har den här helgen stavats F.O.T.B.O.L.L. 
I fredagsnatt spelade jag i Team Sportia Cup.
kl 03.00 hade vi första matchen och motståndet stod Gotland södra för. Vinst blev det där med 1-0.
Andra matchen spelade vi mot P18 där det blev förlust med 2-0.
Vi kom tvåa i gruppen och fick spela semi mot Dalhem 1. Våra lagkompisar med andra ord. Där blev det förlust med 1-0 och därmed var det slutspelat för oss. 
kl 06.00 kom jag hem. Åt, duschade, såg stjärnorna på slottet, och somnade 07.30.
Efter uppvaknande några timmar senare städade jag lägenheten innan det återigen var dags för träff med fotbollskompisarna. Middag och därefter fotbollstittande i södervärnshallen var vad kvällen bjöd på.
Ikväll gick finalen mellan Dalhem 1 och P18 i södervärn och där vann Dalhem med 2-0. Tjohoo!!

Nu går denna fotbollshelg mot sitt slut. En helg som ruckat ordentligt på sovrutinerna och allt vad tidsuppfattning beträffar. Känns som att helgen varit en enda lång dag. 
Men nu är det måndag om några timmar igen. Usch, må det bli helg fort igen!

Julgransskakning steg för steg:

1. 

2.

3. klipp, klipp

4.

5. Godispåse ingår i julgransskakning.. 


Va tomt det känns utan min julevän. Det ekar tomt. snyft*



PussKram  

Så har det blivit söndagkväll. Sitter här vid köksbordet nyss färdigäten och funderar på hur jag ska kunna somna ikväll. På helgerna har man alltid en tendens till att vända på dygnet ganska duktigt. Igår gick jag och la mej halv tre på morgonen. Då hade jag varit hos Annika och sett film hela kvällen och när jag kom hem var jag inte trött. Vaknade till klockan åtta i morse men somnade snabbt om och vaknade inte igen förrän halv 12.
I morgon ska jag upp klockan fem.
Att man aldrig lär sig.

Jag har iallafall haft en väldigt trevlig och, framförallt AKTIV söndag. När jag vaknat till liv i morse klädde jag mej varmt och med en termos varm choklad under armen åkte jag sen till VOK och mötte upp mamma, Thessan och en kompis till mor. Där åkte vi skidor och fikade. 5 km tragglade vi oss igenom idag. Ville egentligen åka mer men tiden räckte inte till för efter skidpasset var det dags för veckans aerobics-pass med fotbollslaget. Så både skidåkning och aerobic har jag hunnit med denna söndag.
Sicken Hurtbulle man är!

Ikväll har jag lagat lasagne. Nu ska jag vara ärlig och säga som det är - det gick åt h*vete. Verkar vara inne i en period då all matlagning jag tar mej för blir totalt MISSLYCKAD. Redan i tisdags misslyckades jag i köket då jag skulle göra en form av rårakor (typ potatiskakor bestående av råriven potatis som man steker). Matberedaren rev rotsakerna jättekonstigt, sen blev allt en enda sörja, och när jag var färdig smakade dom bränt och okryddat. De "kakor" som blev över efter den ogenomlidliga kvällsmåltiden åkte i soporna.
Men ikväll skulle jag alltså göra ett nytt försök. Hann dock inte mer än öppna receptboken innan första problemet dök upp- Jag hade inte tillräckligt med mjölk! Orka gå och handla. Men helt otroligt så ringde plötsligt en kompis till mej som precis var på väg till affären för att handla och passerade min lägenhet på vägen! Han var snäll och köpte med sej en liter mjölk till mej. Sen kunde kocken fortsätta sin kvällsmatlagning. Höll på att bränna vid smöret när jag stod och pratade med min kompis, men räddade det i sista stund. Hällde i mjölet i det smälta smöret och det dröjde inte länge innan det klumpade ihop sig till en deg.
Oops, ska det verkligen se ut så här? tänkte jag.
Ignorerade klumpen i kastrullen och hällde i mjölken. Gjorde några tappra försök att sära på smör-mjöl-klumparna som guppade runt i mjölken med vispen men gav upp efter ett tag. Det fick vara så helt enkelt. Uppkokningen gick väldigt sakta och jag fick tid att ägna mej åt den överfyllda diskbänken en stund, men på bara några sekunder hann mjölkblandningen förvandlas från lugna Gothemsån till tsunamin i asien och på en blinkning hade jag kokhet mjölk över hela spisen.
helvete också.
Mjölkblandningen skulle egentligen koka i fem minuter men det struntade jag i. Den hade blivit tillräckligt tjock ändå och i botten hade det dessutom börjat bränna fast.
Nu skulle den rivna osten i. 3 dl skulle det vara sammanlagt, varav 2 av dom skulle vara i såsen, resten skulle man strö över på slutet, men efter allt tumult kring tsunamin glömde jag detta och i min förvirring slängde jag i all ost men kom på det precis när sista ostsmulan dök ner i blandningen.
Men va f***.
Jaja, det gick ju inte att göra nåt åt nu. Sen kryddade jag enligt receptet och lyckades, till min lättnad, att göra det korrekt!
Köttfärsröran gjorde jag för några kvällar sen. Hade då jobbat så länge på dagen så jag orkade inte göra hela lasagnen men köttfärsen som legat i kylen flera dagar höll på att bli gammal och jag tvingades därmed tillaga den. Väldigt behändigt blev det ikväll istället då jag bara behövde värma den lite i micron.
Sen tog jag fram en form ur skåpet och började lägga ut lasagneplattorna. Dessvärre hade formen rundade kanter och det var riktigt problematiskt att få en klok form på det hela.
Sen började jag med att hälla lite OSTsås över plattorna. Det gick bra. Därefter la jag på köttfärsröran. Upptäckte att det var alldeles för lite köttfärs.
men kom igen nu, aaaaaah!!
Fick snåla ordentligt för att iallafall få ihop två lager. 
Två lager blev det som avslutades med ett lager ostsås som jag turligt nog hade tillräckligt av. Sen fick jag sno lite av frukostosten och riva över. 
Därefter skjuts in i ugnen!
I receptet stod det 30-40 minuter i ugnen. Jag satte klockan på 25 minuter och gick i duschen.
Duschen var så himla inbjudande denna kväll så jag glömde bort tiden och när jag äntligen var klar och kom ut i köket igen hade klockan redan ringt. 
Jaha, och hur länge sen var det den ringde då!? suck.
Ytan började bli lite bränd och när jag petade med en gaffel i den så verkade den vara klar så jag plockade ut min lasagne ur ugnen.
Medan jag fixade sallad och plockade fram tallrik och bestick hoppades jag innerligt att jag ändå skulle kunna skryta här i bloggen och säga:
- ja tillagningen gick visserligen åt skogen, men den smakade desto bättre, det godaste jag ätit någonsin faktiskt!

Nu har jag ätit klart och visst, jag har smakat värre, men så jädra gott var det tyvärr inte. Några av lasagneplattorna var fortfarande hårda och det märktes alldeles för tydligt att det inte var tillräckligt med köttfärsröra.
Suck, det är bara att konstatera, jag blir aldrig någon mästerkock.
Däremot SER den väldigt god ut, och vilken professionell kock som helst vet ju att vi även äter med ögonen!
Så att tänker man så är jag egentligen inte så pjåkig ändå.
Se här bara:


En fröjd för ögat, en plåga för smaklökarna.

Efter detta matmisslyckande ser kommande veckas matsedel ut så här:
Måndag: lasagnerester (får ändå försöka trycka i mej den när det ligger så mycket arbete bakom!)
Tisdag: Pastavagnens ädelostsås
Onsdag: Fil och macka
Torsdag: Originalmål på Max
Fredag: Pizza från intillliggande pizzarestaurang
Helg: Middagsbjudningar hos föräldrar och vänner (får försöka fjäska mej till det under veckan..)

Nu är det hög tid att försöka vagga sig till sömns.
Hoppas på att denna vecka blir lugnare än de två senaste.
Hoppas, hoppas, hoppas.

PussKram

Den här gången blir det ett klagofritt inlägg lovar jag. Tack för era fina kommentarer, dom värmer :)

Nu är det helg och jag njuter som bara den. Sov över åtta timmar i natt och låg och drog mej lääänge i sängen i morse. Idag har jag haft en trevlig stund tillsammans med familj och delar av släkten hos kusin Desireé där det varit 25-års firande av henne idag. 

Igårkväll hade jag besök av Elin och Annika. Vi hade fredagsmys med stort F innehållandes tacos, let's dance, lösgodis och kompismys. En sån där skön och avslappnande kväll utan en massa överdrivet matlagande och fixande. Riktigt trevligt var det.

Ja, det är en lugn och harmonisk helg just nu och jag älskar det!

Vilken vinter vi har förresten! Gotland måste ha varit snötäckt i över en månad nu! Det är ju fantastiskt!
Jag har inte så mycket att skriva ikväll så jag bjuder på lite härliga vinterbilder istället, tagna för dryga månaden sedan.



 

 



PussKram