Stockholmsresan 21/8-22/8
Ja den här reseberättelsen tog sin tid att printa ner. Endel saker kan glömmas bort, men Elin och matilda, får komplettera om det skulle vara så.
Vi bodde över hos elin på onsdagnatten. Det blev sent eftersom vi (läs: Elin) ännu inte packat, fast det gick ingen nöd på mej och matilda egentligen.
Klockan ringde 05.30 på torsdagsmorgonen och klockan 07.05 lämnade vi Gotland. Båtresan gick bra. Vi sov mestadels men hann också äta frukost och spela kort.
En liten anekdot från vår båtresa:
Vi har just suttit och pratat pinsamheter från gymnasiet, och en liten historia gällande en såkallad "bajsknöl" har just återberättats. Elin råkar, enligt mig, säga bajsknöl lite onödigt högt och jag säger till henne:
- Okej, det där hörde ju inte hela båten nu nej..
Då svarar killen som sitter vid bordet bredvid oss (en hockeynörd som tillsammans med sin polare snackat leksands hockeylag hela resan, och som dessutom suttit och kollat på gamla leksandsmatcher på sin dator, självklart prydd med en stor leksandslogga på. nöööörd):
- Nej vi här borta hörde inte.
Jag höll på att sjunka genom stolen. Historien han hört var riktigt töntig dessutom. Pinsamt, och våra skrattattacker höll på att aldrig ta slut.
Jaja, båtresan gick bra iaf. Sen skulle vi åka buss till centralen. Det gick också bra. Matilda hade bara oturen att få sitta bredvid en riktig gnällkärring.
Efter att ha låst in våra väskor i skåpen på centralen så bestämde vi oss för att leta upp amerikanska ambassaden. Matilda hade nämligen ett ärende dit dagen efter, tidigt dessutom, så vi ville kolla upp det innan. Det började bra. Vi tog T-banan till karlaplan, karlavägen, eller vad det nu hette. Men sen var det stopp. Ett bra tag irrade vi runt i den där parkliknande rondellen och fick fråga en massa människor som knappt själva kunde förklara (inte begripligt iaf). Tillslut kom vi iaf på rätt väg. Ta av vid vägen vid ica affären gå tills vägen tar slut, där ligger radiohuset, ta höger där, gå en bit till vägen delar sig, ta vänster. Enkelt va!
Vi hann gå fel en gång till innan vi kom in på "ambassadsområdet". Vi blev nästan skrämda när vi gick där. Endel ambassader såg ju riktigt spöklika ut. Värst var turkiska ambassaden som såg ut som ett fängelse som man i ett misslyckat försök hade piffat upp för att det inte skulle se så läskigt ut. Det var en hög mur med taggtråd uppe på, galler för fönstrarna, och stora övervakningskameror i varje litet hörn. Ja läskigt. Har för mig att vi fick fråga ännu en gång till innan vi tillslut hittade det vi sökte. Kan säga att Amerikanska ambassaden inte alls såg ut som någon av oss hade föreställt sig den. När vi hittat den memorerade vi vägen och sen gick vi tillbaka till T-banan (då det började regna och ingen av oss hade en tanke på vare sig regnkläder eller paraply) och åkte tillbaka till centralen. Sen letade vi upp närmaste MAX och satte oss där och åt hamburgare.
Därefter skulle vår stora shoppingrunda påbörjas, men vi var alla tre ganska trötta efter ambassadletandet så vi hittade faktiskt ingenting mer än ett par skor till elin.
Klockan 17 åkte vi till fridhemsplan och checkade in på vandrarhemmet. Ett väldigt fint och lyxigt vandrarhem tyckte jag. Vi hann få upp våra grejer, förbereda oss för mat och uppklädning innan det som absolut inte fick hända hände. Det blev STRÖMAVBROTT. Strömavbrott i hela området. Det innebar ingen dusch och problem i vår planering. Panik!
Slagna av blixten eller nåt i den stilen så fick vi ändå för oss att vi skulle leta upp ett matställe så vi iaf kunde äta. Tanken slog oss inte att restaurangerna inte kunde göra mat till oss eftersom elen gått och att affärerna inte kunde ta betalt för vår mat vi tänkte handla eftersom kassaapparaterna omöjligt kunde funka. Detta kom vi på först efter att vi rusat runt i ösregnet bland bilar och döda trafikljus i en ca tio minuter samt gjort bort oss inför en och annan stockholmare. Vi gav upp och återvände till vandrarhemmet, men vi hann knappt komma in genom dörrarna förrän ljuset kom tillbaka. Vi vände på klacken och kastade oss ut i ösregnet igen.
Nu hade vi väldigt ont om tid på oss, ca en timme senare skulle musikalen börja. Vi bestämde ,efter mycket velande och en hel del springande, oss för att äta pizza. Vi hittade dock ingen pizzeria och vi skulle återigen bli tvugna att fråga. Ute på gatan var det nästintill omöjligt att fråga nån. Alla sprang för att så snabbt som möjligt komma undan regnet, så enda utvägen var att fråga inne i en affär. Just när vi kom på att vi skulle fråga nån så stod vi utanför en fin restaurang. Jag kände mig väldigt stressad och slängde mig in på denna fina restaurang. Dom blev först väldigt glada att dom fått gäster, men mindre glada när gästen frågar vart närmsta pizzeria ligger. En aning buttert fick jag en snabb vägbeskrivning. Helt ovetandes om min egen dumhet så sprang vi till pizzerian, som inte alls låg speciellt långt borta, och beställde oss varsin pizza. Vi var då dyngsura, det droppade om oss, och generade satte vi oss vid ett bord och inväntade våra pizzor. Tillslut fick vi dem, och likt en tiger sliter sitt byte i stycken, åt vi upp vår mat i ett nafs och skyndade oss sen tillbaka till vandrarhemmet för att försöka paniktorka och piffa till sig lite.
PRICK 19.30 kom vi springandes i Globens entré där vi möttes av biljettfolket som sa att vi kommit försent. Vi måste vänta tio minuter för att inte störa dom på scenen. Skit också.
Men tur som vi har så kom det just då en gubbe gåendes som sa att vi skulle skynda oss om vi ville in. Vi hinner alltså in i sista sekund. Ljuset hade börjat släckas ner och musiken hade börjat spela. Det var inte på minuten att vi hann, det var på sekunden.
Vi slog oss ner på de närmsta lediga platser vi hittade på läktaren och satt där sen hela första akten. I pausen letade vi upp en arenavakt som hjälpte oss att hitta de rätta platserna. Betydligt bättre platser. Det enda som blev lite jobbigt i andra akten var att vi hamnade bakom en väldigt stor man så resten av föreställningen fick vi (jag och matilda iaf) emellanåt sitta och vicka åt olika håll för att kunna se scenen. Dock var ljudet bättre och vi satt närmare scenen i andra akten.
Musikalen var bra iaf. Saknades lite känsla emellanåt bara. Det kändes som att skådespelarna gjorde det mesta på rutin och inte levde sig in i det. Men de sjöng bra, musiken var bra, och vi var nöjda ändå när vi gick hem.
Dock fanns det EN sak som störde mig otroligt under hela andra akten. Bakom oss satt det nämligen ett par i övre medelåldern. Tanten/kärringen satt och kommenterade och sjöng med i låtarna HELA tiden. Varför gör man så?? Jag skulle ALDRIG sitta och sjunga med i en film eller musikal när man sitter bland andra människor. Hur jädra bildad måste man vara för att förstå att det STÖR DE ANDRA BESÖKARNA!?!?!? Droppen var när musikalen närmade sig slutet och det var dags för "the winner takes it all". Den mest känslostarka och bästa låten i hela musikalen, då säger den skriande gaphalsen bakom oss till sin man:
- åhh den här låten är ju fin.
Och så börjar hon:
-Aj dont wanna tåk, abaout things we goon through. na na na na na.. hmm mm mm mm mm...
Jag höll på att smälla av. Hade god lust att vända mig om och skrika åt henne att HÅLLA KÄFTEN! men det gjorde jag naturligtvis inte. Bangade ur och satt hela låten igenom och störde mig på fanskapet.
Om någon som läser detta brukar göra som denna damen gjorde så ber jag er, SNÄLLA sluta med det. Det finns ingen i hela världen som hellre lyssnar på dig än huvudpersonen, DU BARA STÖR.
Så, nu fick jag det sagt.
På fredagsmorgonen var det upp tidigt igen som gällde. 06.30 har jag för mig att klockan ringde. Vi åt frukost (väldigt god var den) och sen åkte vi mot T-centralen där matilda sen åkte vidare till amerikanska ambassaden. Jag och Elin hamnade på en bänk där på centralstationen och satt där ett tag. Till sällskap fick vi en duva som glatt pickade runt på golvet. Sen fick jag se en väldigt ful ljusblå linnekavaj. Skrynklig var den också och bars av en gammal gubbe. Usch va fult tänkte jag och upptäckte vem det var som var i den där kavajen. Det var ju självaste Tommy Körberg! Wow liksom.
Satt där och iakttog honom ett tag (han märkte ingenting, lovar) sen försvann han iväg.
Efter ett tag bestämde vi oss för att påbörja shopping dag nr.2. Bättre lycka idag tänkte vi och styrde iväg med självsäkra steg mot drottninggatan. Och vi hittade faktiskt lite kläder iaf. Men nån större pengaförlust gjorde vi egentligen inte, och vi har nog båda två haft bättre lyckade shoppingdagar i våra liv. Tillslut ringde matilda iaf och vi letade upp ett ställe att äta på. Det blev hötorgshallen där vi satt bland fisk, grönsaker, frukt och annat matigt och åt. Sen tvingade vi Matilda att gå med en runda där. Jag har faktiskt aldrig varit i hötorgshallen tidigare.
När vi glatt strosade runt där bland alla fruktstånd o kyldiskar fick jag plötsligt syn på den fula blå linnekavajen igen.
Jag såg Tommy Körberg TVÅ gånger på SAMMA DAG alltså!
Nu fick även Matilda och Elin se honom. Ja va exalterad man kan bli över kändisar ibland.
Vi stod och glodde på honom ett tag (han märkte fortfarande ingenting, han höll på att köpa kräftor), sen bestämde vi oss för att inte ta kort på honom och därefter gick vi vidare.
De resterande timmarna spenderade vi på NK och ett fik i en galleria. Fötterna värkte och tröttheten kom smygande.
Sen blev det dags att åka hem. Elin åkte vidare till Uppsala för att träffa syskonen med pojk- och flickvänner, och jag och matilda tog bussen till nynäs. Träffade en gammal skolkompis på bussen och vi hann prata lite skolminnen, framtid, lärare, och självklart gamla skolkompisar. Jisses, man har verkligen blivit gammal nu känns det som, använder ordet skolminne liksom.
På båten hem satt jag och Matilda mest och pratade, skrattade när övertröttheten kom, och ja, helt plötsligt var vi i Visby och vår lilla stockholmsresa var slut.
THE END
Bilder finns på bilddagboken:
http://bellandinho.bilddagboken.se/p/main.html
PussKram
Vi bodde över hos elin på onsdagnatten. Det blev sent eftersom vi (läs: Elin) ännu inte packat, fast det gick ingen nöd på mej och matilda egentligen.
Klockan ringde 05.30 på torsdagsmorgonen och klockan 07.05 lämnade vi Gotland. Båtresan gick bra. Vi sov mestadels men hann också äta frukost och spela kort.
En liten anekdot från vår båtresa:
Vi har just suttit och pratat pinsamheter från gymnasiet, och en liten historia gällande en såkallad "bajsknöl" har just återberättats. Elin råkar, enligt mig, säga bajsknöl lite onödigt högt och jag säger till henne:
- Okej, det där hörde ju inte hela båten nu nej..
Då svarar killen som sitter vid bordet bredvid oss (en hockeynörd som tillsammans med sin polare snackat leksands hockeylag hela resan, och som dessutom suttit och kollat på gamla leksandsmatcher på sin dator, självklart prydd med en stor leksandslogga på. nöööörd):
- Nej vi här borta hörde inte.
Jag höll på att sjunka genom stolen. Historien han hört var riktigt töntig dessutom. Pinsamt, och våra skrattattacker höll på att aldrig ta slut.
Jaja, båtresan gick bra iaf. Sen skulle vi åka buss till centralen. Det gick också bra. Matilda hade bara oturen att få sitta bredvid en riktig gnällkärring.
Efter att ha låst in våra väskor i skåpen på centralen så bestämde vi oss för att leta upp amerikanska ambassaden. Matilda hade nämligen ett ärende dit dagen efter, tidigt dessutom, så vi ville kolla upp det innan. Det började bra. Vi tog T-banan till karlaplan, karlavägen, eller vad det nu hette. Men sen var det stopp. Ett bra tag irrade vi runt i den där parkliknande rondellen och fick fråga en massa människor som knappt själva kunde förklara (inte begripligt iaf). Tillslut kom vi iaf på rätt väg. Ta av vid vägen vid ica affären gå tills vägen tar slut, där ligger radiohuset, ta höger där, gå en bit till vägen delar sig, ta vänster. Enkelt va!
Vi hann gå fel en gång till innan vi kom in på "ambassadsområdet". Vi blev nästan skrämda när vi gick där. Endel ambassader såg ju riktigt spöklika ut. Värst var turkiska ambassaden som såg ut som ett fängelse som man i ett misslyckat försök hade piffat upp för att det inte skulle se så läskigt ut. Det var en hög mur med taggtråd uppe på, galler för fönstrarna, och stora övervakningskameror i varje litet hörn. Ja läskigt. Har för mig att vi fick fråga ännu en gång till innan vi tillslut hittade det vi sökte. Kan säga att Amerikanska ambassaden inte alls såg ut som någon av oss hade föreställt sig den. När vi hittat den memorerade vi vägen och sen gick vi tillbaka till T-banan (då det började regna och ingen av oss hade en tanke på vare sig regnkläder eller paraply) och åkte tillbaka till centralen. Sen letade vi upp närmaste MAX och satte oss där och åt hamburgare.
Därefter skulle vår stora shoppingrunda påbörjas, men vi var alla tre ganska trötta efter ambassadletandet så vi hittade faktiskt ingenting mer än ett par skor till elin.
Klockan 17 åkte vi till fridhemsplan och checkade in på vandrarhemmet. Ett väldigt fint och lyxigt vandrarhem tyckte jag. Vi hann få upp våra grejer, förbereda oss för mat och uppklädning innan det som absolut inte fick hända hände. Det blev STRÖMAVBROTT. Strömavbrott i hela området. Det innebar ingen dusch och problem i vår planering. Panik!
Slagna av blixten eller nåt i den stilen så fick vi ändå för oss att vi skulle leta upp ett matställe så vi iaf kunde äta. Tanken slog oss inte att restaurangerna inte kunde göra mat till oss eftersom elen gått och att affärerna inte kunde ta betalt för vår mat vi tänkte handla eftersom kassaapparaterna omöjligt kunde funka. Detta kom vi på först efter att vi rusat runt i ösregnet bland bilar och döda trafikljus i en ca tio minuter samt gjort bort oss inför en och annan stockholmare. Vi gav upp och återvände till vandrarhemmet, men vi hann knappt komma in genom dörrarna förrän ljuset kom tillbaka. Vi vände på klacken och kastade oss ut i ösregnet igen.
Nu hade vi väldigt ont om tid på oss, ca en timme senare skulle musikalen börja. Vi bestämde ,efter mycket velande och en hel del springande, oss för att äta pizza. Vi hittade dock ingen pizzeria och vi skulle återigen bli tvugna att fråga. Ute på gatan var det nästintill omöjligt att fråga nån. Alla sprang för att så snabbt som möjligt komma undan regnet, så enda utvägen var att fråga inne i en affär. Just när vi kom på att vi skulle fråga nån så stod vi utanför en fin restaurang. Jag kände mig väldigt stressad och slängde mig in på denna fina restaurang. Dom blev först väldigt glada att dom fått gäster, men mindre glada när gästen frågar vart närmsta pizzeria ligger. En aning buttert fick jag en snabb vägbeskrivning. Helt ovetandes om min egen dumhet så sprang vi till pizzerian, som inte alls låg speciellt långt borta, och beställde oss varsin pizza. Vi var då dyngsura, det droppade om oss, och generade satte vi oss vid ett bord och inväntade våra pizzor. Tillslut fick vi dem, och likt en tiger sliter sitt byte i stycken, åt vi upp vår mat i ett nafs och skyndade oss sen tillbaka till vandrarhemmet för att försöka paniktorka och piffa till sig lite.
PRICK 19.30 kom vi springandes i Globens entré där vi möttes av biljettfolket som sa att vi kommit försent. Vi måste vänta tio minuter för att inte störa dom på scenen. Skit också.
Men tur som vi har så kom det just då en gubbe gåendes som sa att vi skulle skynda oss om vi ville in. Vi hinner alltså in i sista sekund. Ljuset hade börjat släckas ner och musiken hade börjat spela. Det var inte på minuten att vi hann, det var på sekunden.
Vi slog oss ner på de närmsta lediga platser vi hittade på läktaren och satt där sen hela första akten. I pausen letade vi upp en arenavakt som hjälpte oss att hitta de rätta platserna. Betydligt bättre platser. Det enda som blev lite jobbigt i andra akten var att vi hamnade bakom en väldigt stor man så resten av föreställningen fick vi (jag och matilda iaf) emellanåt sitta och vicka åt olika håll för att kunna se scenen. Dock var ljudet bättre och vi satt närmare scenen i andra akten.
Musikalen var bra iaf. Saknades lite känsla emellanåt bara. Det kändes som att skådespelarna gjorde det mesta på rutin och inte levde sig in i det. Men de sjöng bra, musiken var bra, och vi var nöjda ändå när vi gick hem.
Dock fanns det EN sak som störde mig otroligt under hela andra akten. Bakom oss satt det nämligen ett par i övre medelåldern. Tanten/kärringen satt och kommenterade och sjöng med i låtarna HELA tiden. Varför gör man så?? Jag skulle ALDRIG sitta och sjunga med i en film eller musikal när man sitter bland andra människor. Hur jädra bildad måste man vara för att förstå att det STÖR DE ANDRA BESÖKARNA!?!?!? Droppen var när musikalen närmade sig slutet och det var dags för "the winner takes it all". Den mest känslostarka och bästa låten i hela musikalen, då säger den skriande gaphalsen bakom oss till sin man:
- åhh den här låten är ju fin.
Och så börjar hon:
-Aj dont wanna tåk, abaout things we goon through. na na na na na.. hmm mm mm mm mm...
Jag höll på att smälla av. Hade god lust att vända mig om och skrika åt henne att HÅLLA KÄFTEN! men det gjorde jag naturligtvis inte. Bangade ur och satt hela låten igenom och störde mig på fanskapet.
Om någon som läser detta brukar göra som denna damen gjorde så ber jag er, SNÄLLA sluta med det. Det finns ingen i hela världen som hellre lyssnar på dig än huvudpersonen, DU BARA STÖR.
Så, nu fick jag det sagt.
På fredagsmorgonen var det upp tidigt igen som gällde. 06.30 har jag för mig att klockan ringde. Vi åt frukost (väldigt god var den) och sen åkte vi mot T-centralen där matilda sen åkte vidare till amerikanska ambassaden. Jag och Elin hamnade på en bänk där på centralstationen och satt där ett tag. Till sällskap fick vi en duva som glatt pickade runt på golvet. Sen fick jag se en väldigt ful ljusblå linnekavaj. Skrynklig var den också och bars av en gammal gubbe. Usch va fult tänkte jag och upptäckte vem det var som var i den där kavajen. Det var ju självaste Tommy Körberg! Wow liksom.
Satt där och iakttog honom ett tag (han märkte ingenting, lovar) sen försvann han iväg.
Efter ett tag bestämde vi oss för att påbörja shopping dag nr.2. Bättre lycka idag tänkte vi och styrde iväg med självsäkra steg mot drottninggatan. Och vi hittade faktiskt lite kläder iaf. Men nån större pengaförlust gjorde vi egentligen inte, och vi har nog båda två haft bättre lyckade shoppingdagar i våra liv. Tillslut ringde matilda iaf och vi letade upp ett ställe att äta på. Det blev hötorgshallen där vi satt bland fisk, grönsaker, frukt och annat matigt och åt. Sen tvingade vi Matilda att gå med en runda där. Jag har faktiskt aldrig varit i hötorgshallen tidigare.
När vi glatt strosade runt där bland alla fruktstånd o kyldiskar fick jag plötsligt syn på den fula blå linnekavajen igen.
Jag såg Tommy Körberg TVÅ gånger på SAMMA DAG alltså!
Nu fick även Matilda och Elin se honom. Ja va exalterad man kan bli över kändisar ibland.
Vi stod och glodde på honom ett tag (han märkte fortfarande ingenting, han höll på att köpa kräftor), sen bestämde vi oss för att inte ta kort på honom och därefter gick vi vidare.
De resterande timmarna spenderade vi på NK och ett fik i en galleria. Fötterna värkte och tröttheten kom smygande.
Sen blev det dags att åka hem. Elin åkte vidare till Uppsala för att träffa syskonen med pojk- och flickvänner, och jag och matilda tog bussen till nynäs. Träffade en gammal skolkompis på bussen och vi hann prata lite skolminnen, framtid, lärare, och självklart gamla skolkompisar. Jisses, man har verkligen blivit gammal nu känns det som, använder ordet skolminne liksom.
På båten hem satt jag och Matilda mest och pratade, skrattade när övertröttheten kom, och ja, helt plötsligt var vi i Visby och vår lilla stockholmsresa var slut.
THE END
Bilder finns på bilddagboken:
http://bellandinho.bilddagboken.se/p/main.html
PussKram
Kommentarer
Postat av: elo
Fantastiskt!
Trackback