Blarr-Blarr-Blarr

Dagarna springer iväg, och jag kämpar för att hänga med.
 Det har varit många långa timmar i stan nu varje dag sen i måndags.
Hemma halv 9 i måndags, halv 7 igårkväll och 7 ikväll, efter att ha vart i skolan från kl 8 på morgonen.
 Anledningarna har varit: två teorilektioner, en fotbollsträning och en körövning ( kör som i sång alltså, inte kör som i köra bil )
Nu ska jag äntligen få lite ledighet från staden imorrn. Torsdagar är min absoluta favoritdag bland de fem vardagarna. Inga lektioner vilket innebär ingen skola, perfect :-)
 Tyvärr ligger jag efter med läxor så helt fri lär jag väl inte bli..

Matchen i söndags mot IFK Visby blev dramatisk. Från start var vi endast 10 spelare från Gothem på plats, vilket ledde till att vi inledde väldigt skakigt, och trots att två spelare till dök upp senare så stod det 1-2 till IFK Visby när första halvlek var slut.
 Andra halvlek började lite bättre, men så hände det som absolut inte fick hända. Vår målvakt "katten" skadar sig och kan inte spela mer. Det är då ännu 22 minuter kvar av matchen. Istället fick Wenke ställa sig i mål, och det gjorde hon med glans. Man kan ju tro att vårt lag nu brakade ihop totalt. Ovan målvakt, ingen avbytare, två skadade spelare på plan + en skadad målvakt påväg till lasarettet, Men ICKE!
 Istället skärpte vi oss och gjorde vårt yttersta för att mala ner IFK, och det lyckades! Vi kvitterade och helt plötsligt stod det 2-2, inte långt senare blev siffrorna 3-2 till oss! Då fick jag GÅSHUD! Det var så härligt att se hur alla kämpade för varann och verkligen gav ALLT dom hade!
 Men så händer det som inte får hända. Det återstod ca 30 sekunder av matchen, vår backlinje ställer tre IFK-spelare i offside, alla väntar på att domarn ska ge signal för offsiden, men signalen kommer inte. IFK- spelarna som börjat sakta ner för att invänta signalen får fortsätta att driva bollen mot mål och kan lätt lägga in bollen i målet bakom wenke som inte har en chans att kunna ta bollen.
 Efter det hinner vi inte göra så mycket mer innan slutsignalen har gått och matchen är slut, 3-3.
 Domarjävel, säger jag bara! Dom stod offside minst två meter! alla stannade upp! Hur svårt kan de va o se???
Besvikelsen var STOR efteråt. Jag har ALDRIG varit så besviken över en match lika mycket som jag var då.
Men nu såhär några dagar efter matchen är jag så otroligt stolt över laget, att vi lyckas hålla ihop och verkligen rycka upp oss när det verkligen tar emot, som det nu gjorde när katten skadade sej.

På lördag är det insparken. Den ska jag inte på.
 Jag har aldrig varit på insparken och lär aldrig komma iväg på nån heller..
Insåg att vi hade match på söndag ganska tidigt ute i Havdhem, vilket gör att jag måste va pigg redan tidigt på söndagmorgon..
 Nu ska jag istället se fotboll Sverige - Danmark på tv på lördag tillsammans med fotbollslaget och då ha en liten lagfest o äta mat tillsammans :-)

Och så har ÄNTLIGEN Idol börjat igen!
 Sitter här hemma i tv-soffan och asgarvar åt alla sopor som ställer upp i de där! Förnedrings-tv när den är som bäst!!
 Ja sen när det gått några veckor och man sållat bort alla sopor, då är det inte lika roligt längre. När man hittar sin favorit och juryn bara dissar den hela tiden och när man sen ska börja låta tittarna rösta, så röstar dom på FEL och alla sliskiga "pojkbandsfalsettdarinkopiortöntar" får va kvar bara för att små fjortistjejer sitter o röstar upp hela sitt barn/studiebidrag på dessa töntar! Och de bästa, dom som verkligen KAN musik åker ur... 
HEJA IDOL!

 
Har inget vettigt att skriva i mitt inlägg just för tillfället märker jag. Det är alldeles för mycket just nu.
 Men detta får duga sålänge.

Ha de gott!

Pusspuss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback