Snark..

Här sitter jag och har egentligen inte tid med att skriva detta, men jag avsätter mej ändå lite tid..

Borde fortsätta plugga in stödorden till bokpratet jag ska ha imorrn.. Är dessutom helt slut. Jag har sovit så lite de senaste dagarna. I måndags var det helt klart värst. En klasskompis fyllde 18 år i tisdags så vi skulle va lite roliga och gå ut på krogen me honom precis när klockan är tolv. Det var bara det att väldigt få krogar har öppet på måndagkvällar, så det blev tillsut g:a masters. Kvart i tre fick jag äntligen krypa ner i sängen. 3 1/2 timme senare ringde väckarklockan och det var dags att kliva upp och åka till skolan. Wow va trött jag var, men jag hade det trevligt me klasskompisarna så det var faktiskt värt lite trötthet dagen efter.

Idag har jag haft terminens sista lektioner. Haft min allra sista religionslektion. Hoppas nu jag aldrig mer behöver läsa detta bedrövliga ämne. Vi såg film och fick skumtomtar av vår lärare. Han jag hatat under mina två år jag haft honom i religion. Men idag var han så snäll och pratade så fint om vår klass. Det man aldrig trodde han skulle säga sa han. Han tyckte det var bra att vi ibland var stökiga och så för att det viktigaste är att man trivs och det verkar vi göra när det är lite stökigt och oseriöst. Okej, inte riktigt så sa han kanske, men ungefär så. Jag uppfattade det som så iaf. I vilket fall som helst var det nästan lite vemodigt att lämna lektionen sen. Varför blir det alltid så?? När man äntligen blir av med nåt ämne som man bara pinat sig igenom en längre tid och hatat varenda sekund av, så känns det inte så skönt som man trott att det skulle bli, när man väl slutar. Det var samma sak när jag gick ut från sista historialektionen i våras. Jag har aldrig gillat ämnet och tyckt läraren varit jordens tråkigaste människa. Men sen kom jag på mej själv med att sakna ämnet och att tänka att Tryggve egentligen är lite rolig, han gör massa konstiga och oväntade grejer hela tiden. Ja, samma sak var det idag med religionen. Mystiskt. Fast jag vet att denna vemodiga känsla komemr frösvinna inom några dagar, så nån riktig saknad lär det aldrig bli.

Efter religonen hade jag gympaprov. Det var enkelt och det gillade jag.
Nu har jag egentligen jullov, men ett flyttat bokprat gör att jag iaf måste åka in till skolan imorrn till halv 11. Men man har ju körkort nu så det blir att ta bilen dit så är man snabbt hemma igen :-)

Nu ska det pluggas vidare..

pusspuss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback