Isabelle

Idag har jag sålt mig själv. Jag åkte in till stan och gick runt i olika affärer och frågade om jobb. Har gått o dragit på det länge nu, jag tycker ju det är så jobbigt! men idag tänkte jag: Nej skärp dej nu Isabelle, idag gäller det. Nu eller aldrig! Och så åkte jag.
Blandade resultat blev det. Vek ut mej totalt, lät mig lyssna på "vi har tillräckligt med personal", "kom igen till sommaren" osv. 
Uhh jag hatar jobbsök. Fick inte ut alla idag heller så jag måste även ägna några timmar av min morgondag åt denna förnedring. suck.
Efter min förnedring så gick jag till arbetsförmedlingen och skrev in mej.  Fick skriva på en dator, och prata med en tant som bor i ekeby och var i källunge i somras och skrek (det berättade hon för mej).
Den här dagen gjorde mig bara ännu mer deprimerad och irriterad.
Fan vad svårt det ska va da! Ursäkta mej så jädra mycket att jag inte har 10-årig högskoleutbildning och livslång arbetserfarenhet. Jag är 19 år vad kan ni begära av mej?!
suck.
Men nu har jag ansträngt mig lite iallafall, och jag har gjort en liten överenskommelse med mej själv att om ingen hör av sej nu efter detta jobbsökande så lämnar jag denna skit-ö. Förhoppningsvis kan nån annan här i detta avlånga land ge mig ett arbete så jag kan få leva jag med.
Skit-gotland får skylla sig själva att det avbefolkas. Ska man få jobb på den här ön krävs det kontakter eller så ska man vara världens tursammaste person. Det har inte alla, inte jag heller, och då är det ju inte så konstigt att vi försvinner härifrån.
Nej hu, jag blir förbannad bara jag tänker på det.

Tur man har idrottens värld att koppla av i då. Eller koppla av är kanske inte rätt ord, men det är skönt att ha fotbollen och badminton att få ägna sig åt en stund och släppa alla jobbiga jobb- och vuxenbestyr emellanåt.
Ikväll tränade jag badminton för fjärde gången. Kom dit utan min kompanjon Hilda och var lite orolig att jag skulle få spela med en massa jag inte känner och göra bort mej.
Kvällen blev inte alls som jag trodde.
Träningen flöt på som vanligt. Jag fick spela med Amanda, men när vi var klara fick jag frågan om att vara med och spela match. Tänk nu på att jag bara har tränat FYRA ggr och aldrig spelat en enda riktig badminton-match i hela mitt liv. Har dom blivit tokiga tänkte jag.
Men det var kris och jag ville ställa upp för Amanda så så blev det. En dubbel-match med Amanda, vi förlorade med 11-21 i första set och 12-21 i andra set, men det kändes inte så hemskt ändå. Vi var ju två och hade roligt ändå. Men så fick jag spela en Singel-match också. PINSAMT var ordet. För det första var tjejen jag spelade emot hälften så stor som jag och säkert hälften så gammal som jag, men tredubbelt så bra som jag. För det andra var det läskigt att plötsligt tävla alldeles ensam, i fotboll är man ju 10 til på plan.
Första set var utklassning på riktigt 4-21 blev det, men andra gick det lite bättre och slutade 12-21. Det var ändå en jobbig situation, jag är inte van att tävla på egen hand och förlora ensam. Det känns mycket jobbigare att förlora själv kan jag säga. När man är fler blir förlorandet inte lika stort, man delar det ju på flera liksom. Att va kass ensam är inte kul.
Men jag ska bli bättre. Nästa gång vi möts ska hon bara få vinna med 5-21 och 13-21, tillslut ska jag besegra henne. Det lär kanske ta hela livet men det ska gå.

Nu borde jag gå o lägga mig. Planerar att åka in till stan tidigt imorrn och göra mig av med mina sista ansökningar.

Godnatt på er!

PussKram

Första november.
Exakt en månad kvar tills den stora nedräkningen börjar.
Nedräkningen till årets höjdpunkt.
JULAFTON!

Lite av julaftonens charm har dock försvunnit med åren. Högtiden var betydligt roligare och fantastisk när man var i åldern 5-12 år nånting. Alla traditioner, man visste exakt vad som skulle hända härnäst. Klockan tolv var det middag hos farmor och farfar, klockan tre började kalle anka, klockan fyra kom tomten, direkt efter var det fika, klockan sex hos mormor och morfar, halv sju kom tomten, mat direkt efter, sen en eeeevig väntan på den STORA julklappsutdelningen med alla paket från mormor och morfar, mamma o pappa, kusiner och mostrar. Runt 10-11 tiden på kvällen var allt det roliga slut. Paketen öppnade, proppmätt av julmat och godis och otroligt trött. Sen en kortare depp-timme när man blev lite ledsen över att årets roligaste dag börjat gå mot sitt slut.
Allt följde detta tidsschema. Det gör det i princip fortfarande, förutom att tomten hos farmor och farfar har börjat jävlas med oss och ofta dyker upp just när Ferdinand ska till o sätta sig på biet, men annars är allt precis som vanligt. Dock uppskattar man det inte fullt lika mycket, eller njuter inte av det på samma sätt längre.
Jag älskar fortfarande julafton, helt klart, men ja, det var annorlunda när man var yngre..

Däremot uppskattar jag denna nedräkning så mycket mer nuförtiden! Från den dag man sätter upp adventsstjärnan i fönstret, till morgonen då familjen samlas kring granen.
Det är så mycket som händer under dessa 24 dagar!
Först Och Främst: Julkalendern. Dålig eller inte, man ser den! Den är ett MÅSTE under julförberedelserna. 
Men efter det finns det så mycket mer: Mysfaktorn ökar en aning när alla stjärnor och stakar placeras i fönstrena. Det är julbak med lussekatter, pepparkakor, kola och knäck. Den underbara JULMUSIKEN som man bara inte kan leva utan. Lucia enligt traditioner, så stämningsfullt och fiint. Julklappsletandet (nåt som däremot alltid medför lite prestationsångest).  Julpynt, julmat,  julkonserter, julbord, julglögg, julgodis, jultomtar, julskyltningar,  julbockar, julgranar, julklappar, julgrisar, julkalender, julstjärnor, julprogram, julfest, julkul, julduk, juleskum, julefrid, juletid, julestrid (???)
Jul jul jul, så himla kul!

Det är en rolig tid vi har framför oss nu kära vänner.
Inte ens regnslasket utanför kan få oss på fall.
Jul blir det med eller utan snö.

För alla ouppmärksamma kan jag nu meddela att klockan närmar sig 02.30 denna lördagnatt, och det är numera söndag. Endast 29 dagar kvar till första december!


PussKram och God Jul!