Isabelle

Wow, snön har kommit till Gotland! Tjooho!
Min morfar har fixat vinterdäck på bilen också så jag kan bara säga: välkommen snön!

Det har varit tunga dagar nu sen i tisdags.
Laget hade första styrketräningen på tisdagen och mina lår dog efter första styrkeövningen.
Sedan dess har jag plågats av träningsvärk av värsta sort. På jobbet hade jag lust att svimma när det var dags för städning i ett flygtorn. Jag skulle upp för en trång, milslång och brant SPIRALTRAPPA, och promenaden ner därifrån var nog den smärtsammaste jag gjort på mycket länge. Fy fan för gym säger jag bara!

Uppdatering:

Onsdagen jobbade jag med städet. Slutade vid 1-tiden och hämtade Annika för att sen åka hem till Elin för planering, grötätande, och vänner-tittande. En mysig eftermiddag/kväll som resulterade i att jag inte kom i säng förrän 01:30.

Torsdagen. Väcks väldigt abrupt klockan 06.00 av telefonen. 
- Hej det är Ingrid! Förlåt så hemskt mycket, men jag glömde ringa dej igårkväll och säga till dej att du skulle jobba idag. Är du upptagen eller skulle du kunna komma in nu fortast möjligt?
- gäsp* ehm, jo jag kommer. Men jag behöver en timme på mej.
- Javisst kom du när du är klar. Tack så mycket du.
Fyra timmars sömn alltså. Fy fan, var ordet. Hela dagen gick jag som i nån slags dimma. Jag fummlade och tappade saker om vartannat och allt tog dubbelt så lång tid kändes det som. Ingen kanondag precis men min kollega är en glad skit och höll mej i vaket och något så levande tillstånd arbetsdagen igenom.
När jag kom hem bestämde jag mig för att strunta i både fotboll och kör och istället gå och lägga mig.
19.15 låg jag i sängen. Det ni! Så tidigt har jag nog inte gått och lagt mig på minst 10 år. 


Idag packas det här för fullt. Om några timmar ska jag till stan och ner till hamnen för att möta upp fotbollslaget. Div.4 gänget gör en sista resa tillsammans nu i helgen, och det blir SMP-sparken i Växjö. Cupen som vi varit med i två gånger tidigare. Första året gick vi obesegrade ur gruppspelet ( 1 vinst och 3 oavgjorda, eller hur det nu var) men gick inte vidare p.g.a att vi inte gjorde tillräckligt med mål ( 2 stycken närmare bestämt). Förra året tog vi oss ända till final men besegrades där av cupmästarna Växjö FF. I år ska vi ha revansch och siktar på seger. Det skulle vara en fin avslutning på våra tre år tillsammans :)

Gu va jag kommer sakna den här tiden med vårt lag. Vi har haft så himla många roliga stunder tillsammans och sammanhållningen i det här laget är det få som kan slå! "vi är som en familj" säger vi ofta och det är ingen överdrift. Så mycket tid man lägger ner på fotbollen gör att man ofta träffar laget mer än familjen här hemma och då är det skitviktigt att man trivs bra ihop, vilket vi gör.
Nu låter det kanske som att laget ska läggas ner. Det ska det ju inte förstås, vi finns ju fortfarande kvar i Dalhem/P18 truppen, men "familjen" splittras ändå. Vi går från en 10-12 spelare till 35 spelare, det lär aldrig bli samma familje-känsla igen. jag tror förstås det blir bra i den stora truppen också, alla verkar trevliga och positiva men nog kommer man sakna den gamla tiden..

Ha en jättebra helg nu allesammans. Det ska jag iallafall ha, med min stora familj!

PussKram