Isabelle

Kände mig tvungen nu att skriva blogg. Men jag har inget att skriva idag. Jag skulle kunna skriva om igårkväll när mina småkusiner var på besök. Jag skulle kunna skriva att dom är jätteroliga och att vi lekte hela kvällen. Jag skulle också kunna skriva att jag var på fotbollsträning igår och blev skittrött, så trött att jag nästan svimmade. Ja allt det skulle jag kunna skriva, men det gör jag inte för jag har ingen lust.
Bloggandet har blivit ett slags beroende. Har man inte skrivit på ett tag börjar hjärnan larma och så måste man gå in på bloggen och skriva ett litet inlägg. Ibland har man inte ens nåt att skriva om, ändå måste man. Bara för sakens skull.

Undrar om Magnus Uggla känner samma sak. Han borde det med tanke på hur många inlägg han skriver varje dag. Innan hans blogguppehåll skrev han oftast uppemot en 5-6 inlägg om dagen. Nu är det inte fullt lika många, men det är ändå mer än vad man tror en människa hinner med på en dag. Man har väl andra saker för sig än att skriva blogg? Fast endel har det snart som heltidsjobb att blogga. Snacka om värsta bomben. Ena dagen var det som vanligt för att nästa dag, BOOM, slå ner värsta bloggbomben och helt plötsligt ville var och varannan människa berätta om sitt liv för hela internetvärlden. Jag med.

Men det är kul. Jag älskar att läsa bloggar. Vänners bloggar är ett bra sätt att hålla sig uppdaterad på. Har två vänner som är iväg i Norge nu och dom skriver dagligen i sina bloggar vilket gör att jag har full koll på dem trots att jag inte träffat eller pratat med dem på jättelänge. Väldigt behändigt för dem också som slipper berätta hela sitt Norge-äventyr om och om igen. Det kan ju lätt bli lite jobbigt i längden..
- hej va kul o se er! hur hade ni det i Norge då?
- Hej, ja vi hade det jättebra! gå in o läs bloggen så får du veta allt.
Behändigt var ordet.
Sen är det ju bloggarna man inte känner i verkliga livet. Det finns en speciell blogg jag följt i snart två år. Hon bor här på Gotland men jag har aldrig träffat eller pratat med henne. Ändå kan jag så mycket om henne. Gymnasiehändelser, släkt, jobb, matvanor, ja allt möjligt som jag inte skulle veta utan hennes blogg.
Jag hamnade på hennes blogg av en ren slump egentligen. Hon hade en rolig visningsbild och jag blev nyfiken. Jag blev fast  och fortsatte följa hennes smarta funderingar och något ovanliga livssituation. Så det kan gå.

Ja, bloggandet är ett kul fenomen...


PussKram