Isabelle

Jag är trött trött trött, skönt trött.

Det är ju helt fantastiskt att jobba! Man känner sig så nyttig och flitig och man vet att det snart klirrar till i kassan.
Förstår inte dom som ägnar hela sitt liv åt att plugga. Min arbetskamrat för dagen berättade för mej om en kille som pluggat i 18 år i rad. Han började, som alla andra, lekis när han var sex år och fortsatte pluggandet direkt efter gymnasiet. Nu är han nån jättesmart el-kille med fint ansvarsfullt  jobb som ger skyhög lön samtidigt som han pluggar de sista åren på utbildningen.
Det låter jätteflashigt och bra, men just alla dom där åren pluggandes och utan uppehåll! Hur orkar man?
Självklart är utbildning viktigt, och själv vill jag ju plugga vidare när jag väl vet vad jag utbilda mig till, men som nu efter 12 års skolgång så låter plugg, utbildning, kurser, poäng och andra skol-termer väldigt avlägset, medan jobb låter som musik i mina öron.

Jaja, man ska väl passa sej för o uttala sig om det. Rätt som det är sitter man i skolbänken igen med en skitjobbig sju-årig utbildning och tycker det är det bästa som hänt i livet.


Igår fick jag träffa Annika igen! Äntligen har hon lämnat norrmännen och återvänt till det lugna, trygga Gotland. Jag, Annika och Elin bestämde oss för att äta middag tillsammans på torsdags eftermiddagen (alltså igår). Solen sken, vindstilla, lite lagom kyligt i luften - perfekt för picknick! tänkte vi och åkte till stranden vid Fridhem. Picknick i Oktober låter kanske inte jättevarmt och smart men det tyckte vi. Vi satt där på stranden under stora filtar och grillade sojakorvar och drack julmust. Det var jättemysigt och vi satt där o pratade om allt möjligt tills solen gick ner och det började mörkna! En riktigt härlig eftermiddag men även svinkall.
När jag gick och la mig igårkväll vid 11-tiden kände jag mig fortfarande lite frusen, men det var det värt!


Barrack Obama är president nu. Ingen som har missat förmodar jag.
Det tycker jag är skitkul! Isabelle är intresserad av politik, och politik i USA dessutom, detta mina vänner är lika märkligt som att vita huset har 31 badrum. 
Alla har så stora förväntningar på honom, han är Mannen som ska rädda vår värld och återställa världens ekonomi, reda upp kriget i Irak osv. 
Jag tycker han verkar vara så fantastiskt klok och begåvad! Snäll och omtänksam och ingen girig gammal vithårig gubbjäkel. Han är inte otrogen mot sin fru (vad vi vet iaf) och inte heller krigs-älskare. Han tror på mänskliga rättigheter, jämställdhet och har förutsättningarna för att göra sig bra som president. Dessutom går han till historieböckerna som den första svarta presidenten i USA, vilket var på tiden!  
Jag är egentligen inte speciellt insatt i vare sig hans eller nån annans politik och har aldrig förr brytt mig om USA:s  presidentval tidigare, så jag har ingen koll alls egentligen (fast det där om 31 badrum, det är faktiskt helt sant! undrar varför man behöver så många?) men från det lilla jag sett och hört så VERKAR det ju vara så otroligt bra!
För bra för att vara sant nästan. Det är så man blir orolig att nåt ska hända honom.
Jag vet att jag inte är ensam om att bli nervös varje gång man ser honom stå inför stora folksamlingar och hålla sina tal.
- Herregud människa, stå inte sådär inför en massa människor! Nån kan ju skjuta dej! Låt sätta en skottsäker glasbubbla runtom dej, eller tala till folket genom tv:n istället, som du spelar in i hemlig tv-studio.
Tänk om nåt händer honom!
Nej hu, hemska tanke.
  Tänk vilken uppgift han har framför sig. Det är ju inga små uppdrag direkt som han ska ta itu med. Rädda världsekonomin och sluta fred.
Själv är ens största uppdrag på jobbet att se till så papperskorgarna blir tömda.

Hurra åt Obama!
Nu är jag hungrig.

Trevlig helg och må så gott!

PussKram