Isabelle

Idag har jag sålt mig själv. Jag åkte in till stan och gick runt i olika affärer och frågade om jobb. Har gått o dragit på det länge nu, jag tycker ju det är så jobbigt! men idag tänkte jag: Nej skärp dej nu Isabelle, idag gäller det. Nu eller aldrig! Och så åkte jag.
Blandade resultat blev det. Vek ut mej totalt, lät mig lyssna på "vi har tillräckligt med personal", "kom igen till sommaren" osv. 
Uhh jag hatar jobbsök. Fick inte ut alla idag heller så jag måste även ägna några timmar av min morgondag åt denna förnedring. suck.
Efter min förnedring så gick jag till arbetsförmedlingen och skrev in mej.  Fick skriva på en dator, och prata med en tant som bor i ekeby och var i källunge i somras och skrek (det berättade hon för mej).
Den här dagen gjorde mig bara ännu mer deprimerad och irriterad.
Fan vad svårt det ska va da! Ursäkta mej så jädra mycket att jag inte har 10-årig högskoleutbildning och livslång arbetserfarenhet. Jag är 19 år vad kan ni begära av mej?!
suck.
Men nu har jag ansträngt mig lite iallafall, och jag har gjort en liten överenskommelse med mej själv att om ingen hör av sej nu efter detta jobbsökande så lämnar jag denna skit-ö. Förhoppningsvis kan nån annan här i detta avlånga land ge mig ett arbete så jag kan få leva jag med.
Skit-gotland får skylla sig själva att det avbefolkas. Ska man få jobb på den här ön krävs det kontakter eller så ska man vara världens tursammaste person. Det har inte alla, inte jag heller, och då är det ju inte så konstigt att vi försvinner härifrån.
Nej hu, jag blir förbannad bara jag tänker på det.

Tur man har idrottens värld att koppla av i då. Eller koppla av är kanske inte rätt ord, men det är skönt att ha fotbollen och badminton att få ägna sig åt en stund och släppa alla jobbiga jobb- och vuxenbestyr emellanåt.
Ikväll tränade jag badminton för fjärde gången. Kom dit utan min kompanjon Hilda och var lite orolig att jag skulle få spela med en massa jag inte känner och göra bort mej.
Kvällen blev inte alls som jag trodde.
Träningen flöt på som vanligt. Jag fick spela med Amanda, men när vi var klara fick jag frågan om att vara med och spela match. Tänk nu på att jag bara har tränat FYRA ggr och aldrig spelat en enda riktig badminton-match i hela mitt liv. Har dom blivit tokiga tänkte jag.
Men det var kris och jag ville ställa upp för Amanda så så blev det. En dubbel-match med Amanda, vi förlorade med 11-21 i första set och 12-21 i andra set, men det kändes inte så hemskt ändå. Vi var ju två och hade roligt ändå. Men så fick jag spela en Singel-match också. PINSAMT var ordet. För det första var tjejen jag spelade emot hälften så stor som jag och säkert hälften så gammal som jag, men tredubbelt så bra som jag. För det andra var det läskigt att plötsligt tävla alldeles ensam, i fotboll är man ju 10 til på plan.
Första set var utklassning på riktigt 4-21 blev det, men andra gick det lite bättre och slutade 12-21. Det var ändå en jobbig situation, jag är inte van att tävla på egen hand och förlora ensam. Det känns mycket jobbigare att förlora själv kan jag säga. När man är fler blir förlorandet inte lika stort, man delar det ju på flera liksom. Att va kass ensam är inte kul.
Men jag ska bli bättre. Nästa gång vi möts ska hon bara få vinna med 5-21 och 13-21, tillslut ska jag besegra henne. Det lär kanske ta hela livet men det ska gå.

Nu borde jag gå o lägga mig. Planerar att åka in till stan tidigt imorrn och göra mig av med mina sista ansökningar.

Godnatt på er!

PussKram