Det som inte dödar, det härdar.

Hejhej.

Jag lever än.
Det känns bra.
Min kropp däremot börjar strejka och skriker efter sömn och frid.
I två dagar har jag jobbat 12-timmars pass.
Jag har sovit alldeles för få timmar denna vecka.
Idag fick vi iaf sluta klockan fyra.
Imorgon, LÖRDAG, ska vi jobba 06.00 -14.30.
suck.
00.10 på lördagnatt ska jag vara på plats i södervärnshallens entré.
Då ska vi spela fotboll hela natten lång.
Älskar den cupen, men ack så jobbigt det kommer bli.
Hoppas jag överlever.

Ja, ville bara meddela att jag fortfarande är i livet, att jobbet inte tagit kol på mig, än.

Ha en trevlig helg!

PussKram

Att sortera morötter.

Här sitter jag och laddar upp.
Jag laddar inför en hektisk tvåveckors-period med jobb, jobb, fotboll, jobb, jobb och återigen - JOBB.

I veckan som kommer nu blir det sex dagars jobb. Det innebär alltså att vår annars lediga lördag ska jobbas på.
Jobb måndag - lördag alltså.
På lördagnatten är det dags för årets upplaga av Coopforum-cup, eller Team Sportia Cup, som den numera heter. Klockan 01.00 spelar vi första matchen.
Veckan därefter har jag förvarnats om jobb 06.00-18.00 hela veckan.
Anledningen till denna etrema mängd jobb är att vi fått en jättestor order till nästnästa vecka. Det kommer en sån order nån gång om året, och det blir ALLTID en massa övertid.

Detta innebär att såhär lugnt som jag i skrivande stund har det, kommer inte ske igen förrän om tidigast två VECKOR.
Jisses. Kommer jag överleva??
Fast jäklar va RIK jag kommer bli!!!!

Igårkväll hade jag det iallafall väldigt trevligt hos Annika. Hon, jag och Elin gjorde en stor skål marängswiss som vi åt tills glass rann ur öronen på oss. Sen såg vi klassikern "Thelma & Louise". En film man kanske borde sett tidigare men för min del har det helt enkelt inte blivit av förrän nu. Den var iallafall superbra tyckte jag. Om ni inte sett den så se den!
Nu åker Annika till Argentina i tre veckor medan jag och Elin fortsätter knega på våra jobb. Ingen marängswiss och filmkväll på länge nu alltså.. Sorgligt.

Mmm va gott det är med choklad! Har precis ätit upp en tallrik kladdkaka med fruktsallad, glass och grädde.
VIlket frosseri det varit i helgen!!
I fredags hade dom köpt en massa gott lösgodis här hemma. Igår åt vi supermycket marängswiss och idag är det kladdkaka och glass. Har dessutom ännu en chokladkaka liggandes som bara väntar på att bli uppäten.
En riktig söthelg.
Fast jag har räknat det som så att jag ska svälta i två veckor nu, för när ska jag ha tid och äta!?
Ja huhu.

Har nu räknat ut att jag på två veckor kommer sortera morötter i ungefär 114 timmar (mer blir det iallafall inte) sammanlagt. Det som annars borde vara 80 timmar egentligen.
Money, money, money
oh so funny
in a rich mans world

Nu får bloggen vila ett tag skulle jag tro.

PussKram


Jobb.

Att hata gym

Hu vad jag känner mig seg. Och så har jag ont i halsen igen. Lördagsträningarna bär någon slags förbannelse med sig. Förra gången jag tränade en lördag blev jag sjuk. När jag äntligen började närma mig frisk tränade jag en lördag igen och vips är halsontet tillbaka. Trots att jag tränat nästan problemfritt hela veckan. Såå typiskt.

Träningsvärken är inte borta heller.
FAN VAD JAG HATAR GYM!!
Vidriga påfund. Jag vill slå den person som uppfann gymmet, men förmodligen kommer jag väl inte orka slå den jäveln eftersom jag INTE tränat på gym och därför räknas som klen.

...

Ajdå. Läste nu på wikipedia att gym redan fanns under grekiska antikens tid. Det blir nog oerhört svårt att hitta en antik grek som är levande nog att slåss. Typiskt.
 Undrar om det fanns någon på den tiden som kände samma hat till gym som jag känner..

Men allvarligt - gym. Vad är så fantastiskt med gym? Stå och lyfta stångar, snurra in sig i konstiga träningsmaskiner, misshandla sin kropp på det allra värsta sättet. Vart finns det roliga i det?
Jag vill HA ROLIGT när jag tränar. Att träna fotboll är roligt. Att hoppa jämfota på skyhöga plintar är INTE roligt. Däremot livsfarligt. Jag höll på att ramla handlöst när jag skulle hoppa ner baklänges, jämfota, från plinten. Mina ben bar inte och det hade kunnat sluta med en duns av huvud-möter-golv.
Nej gym alltså...
Man står och lyfter, hoppar, spänner och gör en massa konstiga saker. Om och om igen. Samma sak hela passet  igenom. Ingen spänning eller fart alls. Efter att ha gjort ett lyft vet man att efter det är det samma sak nio gånger till. Sen pausar man. Inget händer. Sen är det exakt samma rörelser tio gånger igen.
Pust och flås, svetten rinner och dom vältränade FC Gute grabbarna kollar lite flinande på en. På väggarna hänger planscher av biffiga tyngdlyftare. Suck.
  I 19 år klarade jag mig undan denna hemska träningsform. NITTON ÅR. Sen var det slut på det roliga. Hann knappt blåsa ut ljusen i tårtan så var det dags att göra entré i södervärnhallens styrkelokal.
Guuu va jag saknar min förra tränares styrkepass. Inga läskiga maskiner, inga fys. tränare som suckar över ens saknad av muskler, och inga idiotiska stångar och vikter. Bara en gymnastikhall, armhävningar, lite hopprep och andra roliga övningar som INTE kräver hjälpmedel som plintar och skrangliga ställningar.

Vad jag hört ska denna grymma träningsform pågå nu under hela året.
Aaaahhh!! Jag ORKAR inte!!
Jag är stolt och nöjd över att inte vara stor och stark. Jag trivs med min klena ogymmande kropp. Den styrka som fotbollsspelandet ger räcker mer än väl åt mig. Faktiskt.
Jäkla gym.

Jaja, nu är den här träningsveckan över iaf. Idag har jag sett film och sovit. Ikväll ska jag träffa mina Friskis&Svettis tränande vänner för en mysig sista kväll innan Annika åker till Argentina i tre veckor.
Inget gym så långt ögat kan nå.

Nu ska jag kopiera det här och skicka som anonymt brev till mina tränare.

PussKram


Usch...

Time to sleep.

Blondinbella åkte ur. Haha, tji fick hon.
Den där skrotlyftar-mannen är duktig, men Laila hon är ju grym! Och Morgan såklart, charmig.

Nej nu borde jag verkligen gå och lägga mig. Imorgonbitti kommer Emelie och hämtar mej strax efter åtta. Då ska vi träna!..

Godnatt!

PussKram

Let's Dance

Haha, Blondinbella fick dåliga poäng.
Juryn överraskade och gav Kitty beröm.
Carl-Jan dansar fult men han pratar väldigt underhållande.
Niklas Wahlgren måste ha dansat när han var liten, annars är han rena rama naturbegåvningen.
Tony Irving har ändrat inställning, numera är han den i juryn som ger HÖGST poäng, något som aldrig förr skådats.
Stämningen stiger, hur ska kvällens Let's dance sluta!?


Dansa tills du blir deeg!

Facebook är knäppt.
Jag förstår det inte.
Det tar mig tio minuter att hitta rätt och svara på ett kort gästboksinlägg (heter det gästbok förresten?).
Fejsbook alltså.

Min kropp mår dåligt.
Förbannade träningsvärk.
Andra dagen är värst sägs det.
Det hoppas jag verkligen! Imorgon vill jag kunna gå normalt igen.
Det är inte kul att vara yngst och kallas "din halta gamla kärring" på jobbet. 
Har ni nånsin försökt krypa på golvet med träningsvärk i låren? Om inte så råder jag er att aldrig nånsin göra det heller. Jag höll på att aldrig komma upp igen. 
Men imorgon är det tre dagar sen det där jäkla gymmet. Det betyder att all värk ska vara borta då. Annars..

Nu är det iallafall helg och det gör mig lycklig. Ikväll ska jag bara ligga i soffan och ha det skönt. Se Let's Dance och äta choklad som jag fått i namnsdags present. 
Let's Dance förresten. Jag är fast. Det är ju riktigt underhållande!
Att sitta och beundras av världens starkaste man med en vikt på 145 kg valsandes runt så lätt och vackert, skrämmas av Elisabeth haglunds (eller höglund?) ohyggliga frisyr, gapskratta åt Tony Irvings kommentarer och förälskelser eller Kittys försök till högre poäng. Jag förstår inte hur jag kan gilla det. Men det gör jag. Morgan Alling är min favorit, i alla kategorier. Laila Bagge är inte så dålig hon heller.

Nog blarrat.
Mamma bjuder på Moussaka ikväll.
Ny maträtt i huset. Spännande.
Möjligvis lite skrämmande också.
Dags att inta sin plats vid middagsbordet.


Trevlig Helg på er!

PussKram


Att ta vara på tiden.

Ursäkta mitt dåliga uppdaterande men efter min förklaring av denna vecka så kanske ni förstår varför bloggandet uteblivit.

Det är nämligen såhär att nu när jag är i princip helt frisk så startar då försäsongsträningen. Det innebär fem träningspass i veckan. Måndag - inomhusfotboll, tisdag - utomhusfotboll, onsdag - löpning + gym, torsdag -utomhusfotboll och lördag - utomhusfotboll.
Däremellan ska jag hinna jobba, äta och sova. Det är knappt så att jag hinner gå på toaletten.
Jag visste redan när jag fick fotbollsschemat att det skulle bli en ren omöjlighet att hinna med precis alla träningar samtidigt som jag jobbar heltid och dessutom med övertimmar nästan dagligen, men i söndags bestämde jag mig för att ändå göra ett försök denna vecka.
Som om cheferna och de beställande butikerna visste om min plan så har det faktiskt varit väldigt lugnt på jobbet den dessa fyra dagar. Vi har kunnat börja klockan sju (som är vår egentliga arbetstid) flera morgnar i rad. Dock, till allas förargelse, är vår förman en mycket stressad liten människa som, trots vårt hårda slit, ändå tycker att vi har för mycket att göra, så imorgon är det slut på lugnet och vi ska åter börja klockan sex.. suck.

Ikväll fick min tränings-plan förhinder också. Det har varit en lång dag och kroppen gråter efter gårdagens äckliga, fruktansvärda, mardröms-liknande gympass. Därför uteblir jag från kvällens träning. Typiskt.

Det har varit en väldigt.... shit jag har verkligen svårt att hitta ord när jag sitter här... turbulent, är ordet jag söker!
Det har varit en väldigt turbulent dag.
Började denna ljuvligt gråa, regniga torsdag med att försova mig.
Som tur var inte så länge för att inte hinna i tid till jobbet började. På fem minuter (!) hann jag få på mig kläder, bre mackor, borsta tänderna och sätta mig i bilen. De' ni!
Sprang in på jobbet och upp för den hemska trappan. Då höll jag på att börja gråta. Fy fan va ont det gjorde i mina träningsvärkande lår!!! Men jag bet mig själv i läppen och trotsade det onda hela vägen upp.
Under den första arbetstimmen fick vi besök. Av min allra första chef! De' ni!
Japp Linda, din pappa var och besökte mig på jobbet idag.
Okej, anledningen var inte att kolla mig utan snarare morotskörning, men ändå.

Hela morgonen flöt på utan några större bekymmer, men strax innan lunch (nu kommer det värsta med hela dagen) fick jag och en arbetskollega en mindre hjärtattack när något riktigt äckligt rullade upp på rullbandet bland morötterna.
En stor råtta hade hamnat i kläm bland alla morötter! Platt, stor, blöt, död och skitäcklig låg den där framför oss helt plötsligt. 
Min arbetskollega skrek i högan sky, slängde sig bakåt och höll på att putta omkull dom som stod vid bordet bakom oss. Själv fick jag först en chock när hon skrek och sen blev jag äcklad och chockad när jag upptäckte råttan. Snabbt stängde jag av bandet, därefter höll jag på att spy och svimma av samtidigt, men det gjorde jag inte utan jag ropade på en snäll man som kom och lyfte bort råttan.
Så vidrigt. 
Resten av dagen har jag hoppat till varje gång en rutten morot (som har ett väldigt råttliknande utseende) rullat upp på bandet. Uuuuuuhhhh!!

Ja vilken dag...

Så, nu vet ni vad som händer häromkring. Jobb, äckliga råttor, träningar och dödsliknande träningsvärk.
Det känns att man lever!

PussKram  



Två sommarlov!

Oj vad hände?
Jag känner mig plötsligt väldigt trött.
Så trött att jag närsomhelst kan somna.
Vilken seg söndag det har varit. Försökte gå upp klockan tio, men det gick inte. Halv tolv som först slängde jag benen över sängkanten.

Sitter och väntar på att matchen mellan Sverige och Korea ska dra igång (kl 18.30). Äntligen är det lite härlig Handboll på tv igen. Äntligen har Sverige ett starkt och lovande lag i handboll igen. Det har varit några gråa och tråkiga år för svensk handboll men nu är dom pågång igen! härligt! Jag spelar fotboll. Det är kul. Men att SE fotboll det är inte samma sak. Jag har noll koll på alla proffsligorna runtom i världen. Ronaldinho och Beckham är i princip de enda utlänska spelarna jag kan. Svenska namn kan jag några, men vilken klubb dem tillhör och positioner - där är jag inte särskilt påläst. Det är helt enkelt inget som intresserar mig. Ishockey, noll intresse. Ser knappt landskamperna. Innebandy, vem ser det? Bandy, nope. Skidor, ytterst sällan. 
Det är egentligen bara två idrotter jag finner underhållande att titta på, och det är Friidrott och just Handboll.
Handboll är en fantastiskt rolig sport att titta på. Den är som gjord att bara se på. 

Så om en knapp timme sitter jag klistrad framför tv:n och hejar på Källman, Carlén, Lennartsson, Doder, och allt vad dom heter. Tjohoo!

I min värld förknippas Handboll med en viss Matilda. Matilda Johansson närmare bestämt. Hon om någon kan namnen på de flesta storlirare i diverse sporter. Det ironiska är att hon hatar att idrotta själv. Lustigt. 
Matilda befinner sig just nu i Landet i Väst. Landet dit Svenskarna utvandrade på 1800-talet i hopp om att få ett rikare och lyckligare liv. Amerika, USA, New Jersey. Dit av alla ställen på jorden åkte Matilda. Hon ska vara borta ett helt år och jobba där som Au pair. 
I fyra månader har hon varit iväg nu. Jag har inte träffat henne sen den 17:e September! Det är så sjukt lång tid!

Visserligen har vi haft det såhär förut. Vi träffades knappt en enda gång under hela sommarlovet, och det gick alldeles utmärkt, men det här börjar bli olidligt. Kan det bero på att det snart är två sommarlov långt sen vi sågs senast!?

Fy fan va jag saknar henne.

Matilda jag vet att du ibland tittar in här på bloggen, så ifall att du läser det här så kommer här ett råd:

Kom hem! Vad har USA att erbjuda som inte Gotland har? Är det behovet av att få barnvakta någon så kan du få vakta mej. Laga mat till mej, se till så att jag kommer iväg till jobbet på morgnarna, köra mig på fotbollsträningar. Mamma och Pappa kan säkert ge dej en liten slant för det också, dom är inte omöjliga. Kom heeem!!

suck.

I Juni som först kommer jag träffa henne igen. Då ska jag och Elin våldgästa henne i två hela veckor där i Amerikat. Åhhh va jag längtar, och åhhh va kul vi ska ha det!!

Bara fem månader kvar. Jag klarar det. Det är inte långt.

suck.


Nej, va sorgligt allt blev nu. Jäkla Handboll.


Och imorgon är det Måndag med jobb och fotbollsträningar igen. Det gör mig ännu mer deprimerad. Jag vill vara ledig. Jag orkar fan inte jobba. Det är aptråkigt. Jag orkar inte träna heller, om jag ens klarar det. Konditionen skrapar på botten och det är så jäkla tråkigt och kämpigt att ta sig tillbaka efter sjukdom. Blä.


Nu ska jag äta skitgod fläskfilé och bli lycklig igen.

Mat är bannimej lösningen på alla problem.


PussKram  


Efter Femte Dagen uppstånden igen från de döda.

Det är förbannat kallt på den här ön just nu..
Men det är så det ska vara vid den här årstiden. Det är Januari, vi befinner oss på övre halvan av jordklotet och stället vi bor på kallas Norden. Nord som i kallt. Därför har jag svårt att förstå de människor som klagar så över kyla och snö. Bosätt er  ekvatorn om det är så jäkligt.

Har ni tänkt på en sak förresten. Vädret är ett ständigt aktuellt ämne i vårt kyliga land. Vädret måste vara det absolut Vanligaste samtalsämnet i hela Sverige. Det sa dom i mina röda, fina radio-kåpor igår iallafall.
Jag menar, det går inte en dag utan att man nämner nåt om vädret.
- Fy fan va det snöar idag. Och inatt var det 15 minus ute! huu
- Snön börjar försvinna, förjävligt, då blir det slask igen.
- Det var hemskt vad det regnar. Vi får hoppas på fint väder till helgen iaf.
- Oh va härligt att solen skiner! Nu är det snart sommar. Igår var mätaren uppe på 15 plus!
- Uhh va varmt det är! nu hade det vart fint med lite regn..
Jag tror det är TYPISKT SVENSKT.
Undrar om våra nordiska grannar är lika väderbitna som vi?
Inte diskuterar man vädret dagligen i Afrika eller Australien iaf.
- Oj va soligt och torrt det är idag.
- Oj va soligt och torrt det är idag.
- Oj va soligt och torrt det är idag.
- Oj va soligt och torrt det är idag.
- Oj va soligt o to...
Ja ni förstår poängen.


Varje. Dag.
Året om.
365 dagar om året.
Alltid.


Samtalsämnen förresten... Tänk att det finns ämnen man ständigt kan återkomma till. Att vissa ämnen aldrig kan pratas nog om, det tar liksom aldrig slut. På jobbet finns det speciellt TRE saker som diskuteras flera gånger i veckan.

1. Vädret (dagligen, förstås!).  Alltid är det nåt. Ena dagen suckar någon över snön, en annan dag är det grått och blött, en tredje dag är det härligt att solen är framme och vi går mot varmare tider, en fjärde dag är det för jäkla varmt.

2. Barn. Jag har absolut inget att komma med när vi kommer in på detta samtalsämne. Sovvanor, matvanor, blöjbyten, syskonkärlek, olydiga skitungar o diverse bestyr man har som småbarnsförälder. Jag brukar försvinna in i min egen värld efter en knapp minut. Orka bebis-prat!

3. Bilar. vad vore ett mansdomionerat yrke utan bilsnacket. Hur kommer det sig att det ALLTID ska snackas bilar när man hamnar på ett sånt här ställe!? I dessa samtal gör jag inte ens ett försök till att lyssna. Hör jag ordet bil återgår jag till min egna lilla drömvärld för några minuter.

Förstår ni va mycket drömmande det blir för min del på vissa raster... Det är inte alltid kul att bara jobba med äldre folk som har barn och stort motorintresse.


Mmmm... Nu har jag fått skriva av mej lite från hjärnkontoret däruppe.
Jag är frisk nu förresten.
Efter fem dagars hostande, yrande, sovande och sjukande så återgick jag igår till vardagen igen. Och det ordentligt. Ett rullband i toppform som det första den gjorde på morgonen var att bokstavligen kasta morotspåsar på mig, och sen en timmes övertid i slutet av dagen. Det var att komma tillbaka till Verkligheten på riktigt de!
Men fortfarande dras jag med torrhosta och lite snörvlande. Kondisen är i botten. Efter varje trapppromenad igår fick jag stå och återhämta mig i flera minuter innan jag kunde andas som en normal igen. Och såfort jag ansträngde mig lite för hårt blev jag yr och illamående. Toppen.

Igårkväll var jag hos Annika. Tillsammans med hennes pojkvän Simon och Elin hade vi kak-kalas med kladdkaka, muffins, kex och thé, och så såg vi filmen The Name Of The King. Elin och Annika dissade filmen från första minuten och ägnade sedan hela filmen igenom åt att fnittra åt huvudpersonens alltför ansträngande djupa röst och skratta åt hur tydligt man såg att slottet var datoranimerat,  men jag valde att vara "den som inte dömer i första taget". Nu i efterhand håller jag med Elin och Annika - Den Sög!
Se den inte. The Name Of The King, kom ihåg det.

Ikväll ska jag träffa mina fikapolare igen. Vi ska bowla. Vi ska äga ut hela stället är det tänkt. Får väl se hur det blir med den saken.. förra gången jag och Elin befann oss på en bowlingbana samtidigt kom det fram en något galen man som dissade våra vinnarposer.
- Skrik lite, veva med armarna, VISA ATT NI ÄR BÄST FÖR FAN!!
Så tyckte han..

Ha en fortsatt trevlig helg på er!

PussKram


Alltid.

Dalhem IF till Växjö och SMP-Sparken 21/11-23/11 - 2008

Titta vad jag hittade i mina gömmor.
Ett inlägg som jag glömt att publicera!

Det var resan till Växjö vi gjorde med laget i November förra året. Division fyra gänget i Dalhem åkte iväg en helg för att för tredje året i rad vara med och spela SMP-sparken som avgörs i Växjös Tipshall. Det här var precis när vi gick ihop med P18 för den stora satsningen, och gjorde då den här resan som ett fint avslut på våra tre framgångsrika och skitroliga år tillsammans. 

Så läs och förstummas: 

  En helg i Växjö

Vår resa startade med båtresa på fredagseftermiddagen. Båtresan gick snabbt vilket kan ha berott på spelet "alias" som vi roade oss med under båttimmarna. Någon det inte roade däremot var tanten vid bordet bredvid oss som blev störd av våra skratt när hon försökte lösa korsord. Stackare...tråkmåns...

Sedan var det 12 mils bussresa innan vi äntligen var framme vid scandic hotell i Växjö. Vi blev tilldelade våra rum och gick och la oss ganska snart.

05.45 blev vi väckta på lördagsmorgonen.

God hotellfrukost och sen en inte lika så god promenad till Tipshallen där dagens fotbollsspelande skulle äga rum.

8.00 hade vi första matchen. Motståndet hette Vången (lustigt namn va!?) och visst var vi taggade, men vad hjälpte det? Vi förlorade med 2-0 och bestämde oss för att till nästa match skulle vi skärpa oss. Jag vet inte om det blev så, i vilket fall som helst så hjälpte det inte för när nästa match var avklarad stod vi återigen som förlorare. Även denna gång förlust med 2-0. Motståndet hette Hovmantorp.

Inga längre recensioner som ni märker, men jag har aldrig varit bra på att analysera och låter därför bli. Kan säga så mycket som att de två första matcherna kom vi inte upp i den nivå vi brukar ha när vi spelar. Alldeles för många avgörande missar från vår sida.

Den tredje matchen däremot ryckte vi upp oss. Vi spelade mot Ingelstad och lyckades vinna med 2-1. Målen gjorde våra Mickaelor (Mickis och Micka), assist från mej och Hilda.

Segern firade vi med lite mat innan det var dags för den sista matchen. Vi visste redan att chansen var så minimaliskt liten att vi skulle gå vidare, så vi bestämde oss för att bara gå in och köra järnet. Få lite värdighet med oss hem i alla fall.

Det blev dock inte riktigt vad vi hoppats på. Det blev återigen förlust med 2-0, denna gång mot Lörby och vi kunde konstatera att 2-0 inte hör till våra favoritsiffror längre. Denna match gjorde vi ändå bra ifrån oss och spelade betydligt bättre än de två första matcherna.

Här tog vår fotbollshelg slut alltså. Det blev ingen final och 14 timmars fotbollsspelande som förra året, men vad gjorde väl det?

Vi åkte tillbaka till hotellet och slappade istället.

På kvällen hade vi ett litet mindre äventyr. Vi bestämde att det skulle ätas på restaurang, och pizza lät väldigt gott. Vi frågade i receptionen om bra pizzerior och blev då tillsagda att åka in till centrum. Så det gjorde vi. Först körde vi fel och fick göra en liten snurr i rondellerna, men så kom vi på rätt väg och hittade så småningom in till vårt mål. Dessvärre var det ingen restaurang som hade plats för 13 pizzasugna fotbollsspelare en lördagskväll så tillslut fick vi ge upp och ringa till Björn (tränare) som bestämt sig för att hoppa kvällsmaten och stanna på hotellet.

- hur länge till har pastabuffén på hotellet öppet?

Japp, så hungriga och utan pizza fick vi åka tillbaka till hotellet. Där gick de flesta till Mc Donalds som låg precis över vägen, medan jag, Mickis, Jossan och Claes (tränare) valde att äta pastabuffén som erbjöds på hotellet.

Men vi fick i alla fall se Växjö city...

Resten av kvällen spenderades på hotellrummen med godispåsar, dansbandskampen, och Alias.


På söndagen tog vi sovmorgon till 08.30. Frukost, packa och sen gick tåget mot Kalmar.

Varför Kalmar?

Enkelt svar: IKEA.

Två timmar ungefär gick vi runt på IKEA och shoppade loss, innan vi åkte mot Kalmar Centrum. Där letade vi upp Gina Tricot och sedan fortsatte shoppandet i ytterligare någon timme.

Klockan fyra stängde butikerna och vi hade tröttnat på shoppingen. Med två timmars bilresa till Oskarshamn och fem timmar till båtens avgång så bestämde vi oss för att åka över Ölandsbron. Vissa av oss hade ju faktiskt aldrig åkt på den tidigare.

Så det gjorde vi då. Över på Öland så åkte vi till Djurparken för att vända. Först tog vi oss en bensträckare (japp, nu har jag stått på Öland) och så fotade vi den stängda nöjes- och djurparken. Sen åkte vi tillbaka mot fastalandet där resan mot Oskarshamn fortsatte.

I Oskarshamn letade vi upp en pizzeria som vi sen stormade. Där satt vi i nån timme, åt pizza och hade deep-talk. Stackars Claes, kan nog ha fått allvarliga men efter att ha lyssnat på oss. Han lär i alla fall inte börja bråka med någon av oss för då vet han vad han har att vänta. Tillslut kom Björn till undsättning (åt på McDonalds) och vi lämnade pizzerian. Fortfarande hade vi två timmar kvar till avgång så vi åkte en runda i Oskarshamn city. Dom har inte mycket att komma med en söndagskväll klockan sju, kan jag säga. Det fanns inget sevärt så vi åkte till ICA Maxi och drog runt där ett tag.

Tillslut blev klockan nio och båten styrde kosan hem mot Gotland.

Vi hade redan på lördagskvällen blivit varnade för det oväder som skulle dra in över Sverige på söndagskvällen så självklart blev vi lite oroliga där vi nu satt på båten. Det gick dock väldigt bra. Det var den sista halvtimmen som det gungade lite väl mycket, men då sov de flesta av oss så vi märkte inte så mycket.

Värre blev det däremot när vi skulle hem från hamnen. På fastlandet hade vi verkligen kommit undan ovädret, mycket lite snö, lite halt förstås men inga större problem. Men här på ön rådde värsta snöstormen. I rondellen vid Maxi hade just en långtradare kört i diket och blockerade en stor del av vägen, vilket gjorde att vi fick ta vänstervarvet i rondellen. Att köra vänster i en rondell är något jag länge velat pröva, men aldrig vågat (av förklarliga skäl). Fast det var inte så speciellt som jag först trott och inget jag rekommenderar att man bara gör sådär.

Vägen hem var förjävlig med snödrivor och dåligt med vägpinnar. Vilken tur att det var Mickas pappa och inte jag som körde! Vi kom hem oskadda i alla fall och nerbäddad i MIN EGEN säng under det stora varma duntäcket somnade jag gott.


En riktigt mysig och rolig resa, trots de uteblivna framgångarna i SMP-sparken. Nu är det verkligen fenito med divisin 4 gänget. Igår var det återigen träning med nya laget Dalhem/P18. Ny tränare, ingen Björn och nya lagkompisar. Spännande och lite sorgligt på samma gång. Men man intalar sig själv att det här kommer bli bra. Det ordnar sig till det bästa, och förändringar är bra. Förändringar förändrar (!!!).


Det bästa med resan var ju förstås att va med laget och spela fotboll, men nåt som var nästan lika bra som det var HOTELLFRUKOSTEN. Ahhh va gott och bekvämt det är!

Jag skulle seriöst kunna bo på hotell året om bara för frukostens skull. Snacka om torftigt när man i måndagsmorse fick plocka ur den smaklösa youghurten och tråk-osten ur kylskåpet. Och sen brödet! Torr jäkla limpa som bara smakar luft.

Vart tog de färska frallorna vägen? Eller de 100 olika påläggen man fick välja mellan? Och ingen servering! Suck.

Jag skall köpa ett hotellrum, helt klart.

PussKram


Psycho

Nej nu får det bannimej va nog.
Jag orkar inte vara sjuk längre. 
Nyponsoppan är tråkig, soffan är obekväm och igår tog Telia bort Disney Channel från kanaltablån.  
Imorgon är det Jag som åker och jobbar.

Jag är nog ganska frisk nu egentligen. Febern är borta och hostan är inte lika kraftfull längre. Lite förkylning har jag ändå åkt på (snoret hittade ut tillslut!) men det borde inte hindra morotssorterandet märkbart mycket.

Att jag skulle sakna jobbet så... Det trodde jag aldrig. Det är snudd på dötråkigt att gå här hemma.
Imorse när jag vaknade och kände mig sådär frisk och alert igen som man bara kan göra när man för första gången på flera dagar vaknar och inte känner sig svimfärdig av sjukdom, så bestämde jag mig för att ta tag i mitt skit skitiga rum. Jag drog ur lakanen, sorterade kläder, bar bort en madrass, och plockade undan på golvet och möblerna innan krafterna tog slut. Dammning och dammsugning får vänta till senare i eftermiddag. Jag är väl ingen stålkvinna heller.

Nej imorgon blir det jobb. Sjuk eller inte. Jag tänker inte stanna hemma en dag till.
Understimulans.

Dessutom saknar jag mina bauta-lurar på jobbet där jag kunde lyssna på P3 och bli uppdaterad om allt.
Dom stora röda kåporna som täcker hela örat, ett tjockt och stabilt spänne så lurarna sitter klokt på huvudet, och den stora, icke-diskreta, svarta antennen som man måste peta på ibland för att hitta sändning i den betongbyggda lokalen. Mer osexigt kan det inte bli, men skit samma, rejält ska de' va!  
Försökte lyssna ett tag på "hallå p3" idag samtidigt som jag städade, men det blir inte samma grej liksom. Jag sätter mig inte in i det som sägs/spelas lika bra här som när jag sorterar eller paketerar morötter.
Det är ungefär som att äta lussebullar och dricka julmust på stranden mitt i sommaren. Visst, det är gott, men det är INTE SAMMA SAK som att äta den på julen hemma vid köksbordet med tända ljus. Det tappar sin feeling liksom. 
Precis så är det när jag ska lyssna på och TA IN  radio. Mitt radiolyssnande kräver morotssorterande med osexiga hörselkåpor i en stor och bullrig betongbyggnad. Det bara är så.

Min hjärna är understimulerad. Hjälp.

PussKram


Visst är dom fiiiina...

Good music

www.myspace.com/vivetvardubor 

Musik är bra när man är sjuk. TIll min glädje fick jag idag läsa att vivetvardubor lagt ut nya inspelningar av några av sina låtar på myspace. Då blir jag glad.

ViVetVarDuBor är mina gamla klasskompisar som bildade band i början av gymnasiet. Dom skriver både musiken och texterna själva. Superbra musik som man blir glad av. Dom är så himla duktiga och jag är så stolt över dem! Alla fyra är jätteduktiga musiker och tillsammans blir dom kanonbra!
Dom är dock väldigt sega på att släppa sin skiva, men det får man väl ha lite överseende med. Dom är bäst iaf!

Nu vet jag inte hur ni ställer er till reklam kära klasskompisar men jag tycker ni är så bra och vill att alla bloggläsare här ska få ta del av er musik!


PussKram

Skrivet av en sjukling

Usch va jag tycker synd om mig själv. buhuuu..

Ligger däckad i soffan med tjock halsduk, flera lager kläder under mitt tjocka duntäcke.
Såhär sjuk har jag inte varit på länge.
Igår hade jag 39 graders feber och hostade så hela kroppen värkte. Inatt har jag vaknat badande i svett, men när jag vaknade vid halv ett idag hade febern gått ner och hostan är inte lika intensiv längre.
Det blir bättre.

Ja så den här veckan bryr jag mig inte speciellt mycket om krig, miljöförstöring, gasledningar och väderleksrapporter. Den här veckan är det nyponsoppa, alvedon, fishermann och Disneychannel i fokus.
Telia måste vetat om att jag snart skulle bli sjuk som la till Disney Channel bland kanalerna nu för ett tag sen. Det finns inget bättre än Disney när man är sjuk och känner sig liten och ynklig.

Det som ändå tar hårdast att vara sjuk är att jag missar futsal-sm i eskilstuna den här helgen. Tränaren ringde igår och
sa att jag skulle fått vara med i helgen men eftersom jag nu var sjuk så gick det inte. Jävla skit också.

Nej nu ska jag återgå till disney-tittandet.


PussKram



My best friends this week

Uuhhääää

Buhu buhu, jag har blivit sjuuuuuk..snyft..

Jag har hostat upp lungorna i halsen och huvudet känns tungt som bly. Slår vad om att hela huvudet är fyllt till bredden med snor som inte hittar till näsan och trycker på där uppe. Jag snorar nämligen inte det minsta. Näsan är torr som en öken.
Och i snoret guppar hjärnan runt som en liten roddbåt som styrs av små söta snorkråkor.
Nej usch va äcklig du är Isabelle!

Inget jobb i morgon verkar det som. Ikväll visade termometern feber. Jag som aldrig har feber!
Just passande...

Igår var jag iallafall frisk. Då tränade jag fotboll för första gången på nästan tre veckor. Det var halt som attan men så otroligt skönt det var att få springa av sej! dessvärre fick sig kroppen en ordentlig chock och svarade med förkylning. Tack för det.
Efter träningen (som började klockan 9 på morgonen!!) fick jag skjuts av en snäll lagkompis till öster. Där mötte jag upp Elin som jag shoppade runt med en stund. Hittade blandannat den efterlängtade väskan som jag letat efter i flera månader. Sen mötte vi upp Wenke på Ringduvan där vi sedan fikade i tre timmar. Ojoj va mycket vi hade att prata om nu när Wenke varit borta så länge..
Sen åkte vi till Elins jobb och handlade mat till kvällen. Därefter sa vi hejdå till Wenke och åkte hem till mig.
Vi bjöd familjen på tomat och zuchinni lasagne och såg dirty dancing.
Inatt blev jag då sjuk så dagen har mest bestått av soffliggande och datorsittande.
FIck ställa in både Island Games träning och fika på stan med en vän bara för det. Typiskt!

Jäkla sjukdomar.. jag orkar inte va sjuk.. jag behöver jobba och tjäna pengar... Girig är mitt rätta namn.. Bajs också..

PussKram



Snorigt värre


Bliblubla

Jag borde verkligen inte sitta här. Sovandes i sängen, djupt inne i drömmarnas värld hade varit något mer passande ikväll när klockan nu närmar sig 00.00, men nästan en vecka utan bloggande så får det vara värt att offra lite tid här.

Ja den här veckan ja..
En liten veckorapport kanske skulle sitta fint?

Trettondagen:
Ledig från jobbet och kunde därför följa med familjen och fira farfar som fyllde 72 år i tisdags. Alla pappas bröder och mina kusiner var hemma (minus min syster josse och kusin einar) på middag och det var så härligt att vara alla samlade igen. Tillochmed Ida som numera är bosatt i Norge var hemma!
Fick dock lämna släkten lite tidigare för att åka till dalhem och sjunga med kören. Två julkonserter skulle vi ta oss igenom. Det gick bra men det blev en lååång kväll.

Jobbet:
En riktig helvetisk vecka! Började ju veckan med att försova mig och efter det blev jag ju så orolig på tisdagkvällen då jag varit ledig en dag. Palla en försovning till liksom! Denna oro resulterade i att jag endast sov tre timmar den natten och vaknade tillochmed innan klockan ringt. Likt en zombie tog jag mig ändå igenom dagen. Resten av veckan har jag gått och lagt mig klockan åtta (!) och därav varit i tid och ovanligt pigg. Cheferna har kört hårt med oss. Igår jobbade jag 12 timmar och var närmast död när jag äntligen fick lämna stället. Fast idag fick vi lite belöning för vårt slit iaf. Dom bjöd oss på prinsesstårta vid eftermiddagsfikat som tack!
Har den här veckan även varit nere i gamla packeriet för första gången, vilket betyder att jag sorterat palsternackor. En och en halvtimme stod jag på efterkontroll tillsammans med en annan tjej/kvinna/tant och hade det jäkligt slappt och skönt. Jag plockade lite på måfå (hade egentligen ingen aning om vad jag skulle plocka och inte) och behövde knappt öppna munnen en enda gång då min arbetskompis skötte snacket (mer än väl). Väldigt bra. Nästa vecka hoppas jag dock blir något lugnare.

Humöret:
Ojojoj. Lite sömn, äckligt mycket jobb och vadskajaggöramedmittliv-tankar samt lite planer som krånglat (men nu fixat sig), det är vad som styrt mitt humör den här veckan. Har varit grymt deprimerad och bara hatat allt och alla. Oj så många sura gnäll- blogginlägg jag diktat ihop i min hjärna under morotssorterandet. Vilken tur att man är så utmattad när man kommer hem att datorn blir bortvald. Men nu är det två lediga dagar att vänta med fotboll och fika med vänner och det glada, positiva helghumöret har infunnit sig.

Fotboll:
Fotboll?? vad är det för nåt?
Har inte spelat fotboll sen den 22:a december. Missat träningar och en hel cup. Mina nya tränare måste tro att jag är en riktig latmask. Jag skyller dock allt på jobbet (precis som med det mesta just nu). Fast jag lär nog få tillräckligt med träning ändå. FEM träningar i veckan ska vi ha nu! herregud, vad går dom på??  nån vill ha ihjäl oss, helt klart. suck. Tre-fyra träningar hade varit alldeles lagom. Fem orkar man ju inte! 
Jaja, imorgon blir det träning iaf och trots att den börjar redan klockan 09.00 så ska det bli otroligt skönt att komma igång igen. På söndag är det Island Games träning. Två träningspass den här helgen alltså!

Nyårslöftet:
För ett år sedan hade jag klarat mitt nyårslöfte vid den här tiden. Då handlade det dock om te-drickande, betydligt enklare än årets löfte. Att lära sig spela munspel är inget man klarar på en dag. Fast jag har inte ens börjat. Äsch, det är ännu 51 veckor kvar ju..

Världen:
Israel vägrar sluta bomba och Hamas likaså. En massa oskyldiga människor dödas för att fula, tjocka idioter till gubbar inte kan komma överens. suck. Varför detta värdelösa krig?
I Ryssland väljer man att låta Europa frysa ihjäl genom att stänga av gasledningarna. Bra gjort, ni har verkligen valt rätt årstid! Ukraina skulle kanske låta bli o sno gas av dem så blir alla nöjda och glada.
På grammisgalan i onsdags gjorde polisen drogtester på kändisarna, vilket fick artisten Kleerup att gå i taket. Sluta knarka så kanske ni slipper det..
 
Helgplanerna:
Ikväll har prioritering ett varit att SLAPPA. Det har gätt jättebra. Jag har sett säsongsstarten av Let's Dance och ätit glass med supermycket chokladsås och bananer. Mina favoriter bland dansarna är Morgan Alling, Kitty Järbring och Mojje.
 Imorgon (lördag) är det fotbollsträning 09.00. Därefter luncha på stan med Elin och Wenke.  På kvällen ska jag och Elin fortsätta umgås och hitta på nåt skoj.
Söndag. Island Games träning 12.00, därefter ska jag utrota alla dammråttor som bosatt sig i mitt rum under julhelgen som varit. Sen väntar lite morotsstinkande smutskläder på att tvättas. Härligt med helg va!

Naj, dags för lite sömn.

PussKram

Just det! väderleksrapporten:

Nu:                        

Om några dagar:
Snön smälter för fullt. Om några dagar är det tropisk värme här. Nej inte riktigt kanske. Det lär vara grått och tråkigt. Inte så dumt med en sån här varm och solig bild då va!?

Det gör inget.

Som bekant kom jag försent till jobbet i fredags. Då hade jag glömt nycklarna hemma.

Idag skulle jag efter helgens lata dagar, återigen jobba. Jag var mycket noga med att lägga fram rätt byxor där nycklarna låg i fickan, och skrev påminneslapp att sladden till motorvärmaren skulle dras ur på morgonen. Föreberett och jättebra. Inget skulle gå fel.
04.45 ringde väckarklockan imorse. Jag tryckte på knappen och sen blev det som det blev. 
Pappa kom och väckte mej med orden:
-börjar du inte klockan 6 idag?
Joo, sa jag sömndrucket och kollade på klockan.
06.18!!
Helvete!!
suck.

Som tur var har jag en snäll och förstående chef/förman som bara sa: det gör inget, det är lugnt.
Så säger han alltid till mig.

Jag: - förlåt att jag är sen, jag försov mig.
Han: - det gör inget.

Jag: - den här grejen gick sönder när jag råkade slå lådan emot den.
Han: - det gör inget.

Jag: - Jag orkar inte den här.
Han: - det gör inget, jag tar den.

Jag: - Oops jag förstörde maskinen.
Han: - det gör inget.

Han har ett ordentligt tålamod den där Tommy.

Det blev en timme övertid idag med, men det gjorde att vi får vara lediga imorgon!! Wiie!


Nu ska jag äta fruktsallad och njuta av att jag inte behöver försova mig imorgon.

PussKram


Dagens väderleksrapport: fortfarande sjukt mycket snö och upp mot -15 grader.
Nu är det bannimej vinter på riktigt!!

oooh så roligt...

Ja det här året började ju toppen. Verkligen. Toppen.
suck*

Vaknade kvart i fem på fredagsmorgonen. Kastade mina lurviga över sängkanten och klev upp ur sängen, pigg som en nötkärna. Eller pigg var kanske att ta i, men mer vaken än andra jobbmorgnar iaf.
Kom i tid till jobbet och var mäkta stolt över mig själv när jag svängde in på parkeringen och klockan i bilen visade 05.47. Men jag hinner knappt öppna bildörren så slår det mig:
- shit, skåpnycklarna! dom ligger i dom andra arbetsbyxorna. dom byxorna ligger hemma på skrivborsstolen.
AAAAH!!
Gasen i botten hem och hämta nycklarna och sen tillbaka igen.
06.03 stod klockan på när jag kom springandes ner till dom andra. Dom hade redan satt igång och jag fick snällt ställa mig på plats och sätta igång.
När jag satte på mig handskarna märkte jag till min förargelse att jag tagit två högerhandskar.
AAH!!
men nog med krångel, orka spinga och byta handskar. så där stod jag med en högerhandske på vänsterhanden i en halvtimme.
Sen skulle jag byta plats och gå ner till den såkallade helvetesmaskinen. Bra till viss del eftersom jag då inte behövde handskarna längre, men annars var det bara skit. Den heter ju inte helvetsmaskinen utan anledning...
Hann knappt starta den så började den hälla ut morötter på golvet och förstöra kartonger. Fick tillslut ordning på det med viss hjälp av förmannen och en annan snäll arbetskollega. Men än var det inte slut. Efter allt krångel skulle jag mata in kartongerna igen och råkar då ställa dem åt fel håll. Dom två första kommer ut alldeles tillbucklade. Den tredje kartongen kommer inte ut alls. Jag hade visst gjort maskinen lite förvirrad så den hade tryckt ihop kartongen och sen stannat. oops..
Än en gång fick förmannen komma till undsättning.
Efter den lilla incidenten funkade allt som det skulle i ungefär fem minuter, sen krånglade "kartongvikaren", lägligt nog kom vår förmiddagsrast då och då gick jag därifrån.
Fikat fick mig ändå på lite bättre humör så efter rasten började det kännas lite bättre, men snart kom nästa nederlag.
- vi får räkna med övertid idag. det blir till klockan 5-6 ungefär, om inte ännu längre. sa förmannen till oss fredagströtta kämpar.
suck*
17.45 gick jag ut till bilen. Då hade jag jobbat i nästan 12 timmar.

Det var min jävliga arbetsdag. Vilken underbar start på det nya året!
kvällen blev iaf bättre när Elin kom på besök. Vi bakade kalddkaka, såg film och sjöng Singstar. Sen pratade vi hela natten lång. Great!

Idag har jag varit på barndop för mitt kusinbarn. Inget större att hurra över. Hon var söt och log hela dopet igenom, prästen tappade bort sig i texten en liten stund och kakorna var goda. I övrigt var det inget märkvärdigt.

Nu börjar det här inlägget bli för långt så jag slutar här nu.

Ett fint avslut skulle ju kunna vara en liten väderleksrapport. Såhär ser Gotland ut idag:


Snö, snö ,snö.


PussKram

Nytt År, Nya Möjligheter!

Gott Nytt År!

Vilken bra kväll det blev igår.
Jag fick en riktigt härlig avslutning på år 2008 och fantastisk början på 2009.
Den var sådär mysig och glad och lättsam, precis som det ska vara!

Nyårsaftonen firade jag tillsammans med Elin, Annika, André, Hugo och Lovisa i de två sistnämndas lilla, söta fjällstuga till hus. Först åt vi en massa god mat och blev proppmätta. För att göra oss av med lite av det vi ätit så spelade vi Wii. Har aldrig fattat vitsen med Wii förut, men va kul vi hade med det igår!
Vid tolvslaget stod vi vid rondellen vid renokiosken och såg en massa fyrverkerier, samt några galningar som försökte få eld på en datorskärm mitt i rondellen. Med rosa bubbel i färgglada plast champagneglas, skålade vi in det nya året!
Tillbaka hos Lovisa och Hugo blev vi skrämda av deras hyresvärd som hade lagt ut ljusbomber.
Precis innan vi skulle gå in fick vi se en jättestark och stor stjärna på himlen. Det var ingen stjärna utan en sån där ljuslykta som man släpper upp i skyn. Så där stod vi ett bra tag och tittade upp i himlen sjungandes/skrålandes "det strålar en stjärna". Ooh så stämningsfullt..
Sen gick vi in och åt varm fruktsallad, eller Gino som det så fint kallas.
En toppenkväll med många skratt och mycket prat om alla våra framtidsplaner.

Ja det är väl nu man ska ha kommit fram till nyårslöftena. Mitt nyårslöfte förra året blev att lära mig dricka te. Det var ett alldeles utmärkt nyårslöfte tycker jag, för en månad senare kunde jag kalla mig officiell tedrickare. Fint va.
I år har jag ökat svårighetsgraden något. Jag fick ett Munspel i julklapp så 2009 års nyårslöfte blir att lära mig spela munspel. Det ska väl inte vara så svårt..
Vi får se.

Tänk va mycket man hunnit med på ett år egentligen, och alla människor man träffat och lärt känna.
I början av året flyttade jag och josse till gråbo där vi sedan skulle sköta oss själva. Meningen var att det skulle underlätta för oss med skolan då vi har många hålor, och på kvällarna skulle jag få närmare till fotbollsträningarna. Dock avtog det efter ett tag och lägenheten kom att stå tom endel dagar i veckan.
Hela våren var det en massa inför studenten såklart och tiden gick supersnabbt för helt plötsligt stod man där på Wisby strands balkong och blickade ut över detta hav av föräldrar och studentskyltar. Sen kom sommaren som kom att stavas JOBB. Kneippbyn gav mig en rejäl upplevelse, mest hemsk men tänk va jag kan njuta nu av alla andra jobb! När sommarjobben var avklarade åkte jag, Elin och Matilda en helg till Huvudstaden där vi såg mamma mia-musikalen och gjorde bort oss på stockholms gator. Sen stack Matilda till USA, Annika till Norge, Elin på Willys och själv gick man arbetslös ett bra tag. Hann även med att börja i ny kör. Gick från ungdomskären där jag var bland de äldsta till att bli yngst i vuxenkören, men det var en utmaning och väldigt lärorikt. 
I Oktober kom ett städföretag och räddade mitt dystra pengalösa liv med jobb. Trodde aldrig att jag skulle tycka att städning var så kul som jag faktiskt tyckte det var. Åka runt till en massa företag i Visby och städa deras kontor, spännande i mitt lilla liv. Dock gav dom mig inte tillräckligt med jobb och då kom Gotlands stora morotsförsäljare till undsättning. Tidiga morgnar fem dagar i veckan, ömmande fötter, och värkande rygg. Det är numera min vardag. Men jag klagar inte för Fan va rik jag ska bli!
Fotbollen får man inte glömma heller. Först ut var den årliga helgen i coop forum cup. Det gick strålande får man väl säga. Vi "yngre" gick till semifinal där vi mötte Dalhems "äldre" lag. Självklart fick vi stryk, men vi tog oss ända dit!
Sen kom försäsong med jobbig löpträning och kalla kvällar på rävhagenskonstgräs. Men det slit man la ner då gav utdelning när säsongen sen drog igång. I div.4 lyckades vi behålla vår segersvit sen förra årets säsong och har nu varit obesegrade i över två år! Serieseger blev det och i div. 2 som vi tagit oss tillbaka till efter fiaskot två år tidigare, lyckades vi spela oss till en fjärdeplats iallafall. Men knappt hann slutsignalen gå efter sista seriematchen mot Börje innan det började tisslas och tasslas om ett samarbete. Ett väl genomtänkt samarbete som aldrig tidigare lyckats i Gotlands damfotboll. P18 Dalhem skulle slå sina påsar ihop. Tränarna från de båda klubbarna försvann och istället tog Jenny och Peter över de båda rivalerna och slog ihop dom till en enda stor trupp. Där är vi nu.

Nu är det nytt år. Nya tag.
2008 tyckte jag var ett mittemellan år. Inget skitroligt hände, men inget fruktansvärt hände heller.
2009 ska däremot bli skitbra. Det skålade vi för igår.
I år ska jag förtsätta sortera morötter så jag tjänar lite pengar. I år ska jag även säga upp mig från morotsplockningen, allt för att inte fastna och bli kvar där för resten av livet. Vecka 9 drar vi till Fjällen. Jag, Elin, Annika, Hugo, Lovisa och en massa allergiska människor. I början av sommaren åker jag och Elin till USA för att hälsa på vår au pair resande Matilda. Där ska vi även gå på bröllop. Elins syster ska gifta sig med en amerikan och därför lades bröllopet där. Jag känner inte Elins syster jättebra men vill inte åka till USA själv så därför hänger jag med på bröllopet för att sedan fortsätta till Matilda. Sommaren ska jag jobba, bada, sola, grilla och ha det bra. I höst hoppas jag på nåt roligt och STORT. Vad är icke bestämt.
Och så ska jag bli en jäkel på munspel.

Gott Nytt År på er!


(Hit ska även André räknas)


PussKram