Psycho
Nej nu får det bannimej va nog.
Jag orkar inte vara sjuk längre.
Nyponsoppan är tråkig, soffan är obekväm och igår tog Telia bort Disney Channel från kanaltablån.
Imorgon är det Jag som åker och jobbar.
Jag är nog ganska frisk nu egentligen. Febern är borta och hostan är inte lika kraftfull längre. Lite förkylning har jag ändå åkt på (snoret hittade ut tillslut!) men det borde inte hindra morotssorterandet märkbart mycket.
Att jag skulle sakna jobbet så... Det trodde jag aldrig. Det är snudd på dötråkigt att gå här hemma.
Imorse när jag vaknade och kände mig sådär frisk och alert igen som man bara kan göra när man för första gången på flera dagar vaknar och inte känner sig svimfärdig av sjukdom, så bestämde jag mig för att ta tag i mitt skit skitiga rum. Jag drog ur lakanen, sorterade kläder, bar bort en madrass, och plockade undan på golvet och möblerna innan krafterna tog slut. Dammning och dammsugning får vänta till senare i eftermiddag. Jag är väl ingen stålkvinna heller.
Nej imorgon blir det jobb. Sjuk eller inte. Jag tänker inte stanna hemma en dag till.
Understimulans.
Dessutom saknar jag mina bauta-lurar på jobbet där jag kunde lyssna på P3 och bli uppdaterad om allt.
Dom stora röda kåporna som täcker hela örat, ett tjockt och stabilt spänne så lurarna sitter klokt på huvudet, och den stora, icke-diskreta, svarta antennen som man måste peta på ibland för att hitta sändning i den betongbyggda lokalen. Mer osexigt kan det inte bli, men skit samma, rejält ska de' va!
Försökte lyssna ett tag på "hallå p3" idag samtidigt som jag städade, men det blir inte samma grej liksom. Jag sätter mig inte in i det som sägs/spelas lika bra här som när jag sorterar eller paketerar morötter.
Det är ungefär som att äta lussebullar och dricka julmust på stranden mitt i sommaren. Visst, det är gott, men det är INTE SAMMA SAK som att äta den på julen hemma vid köksbordet med tända ljus. Det tappar sin feeling liksom.
Precis så är det när jag ska lyssna på och TA IN radio. Mitt radiolyssnande kräver morotssorterande med osexiga hörselkåpor i en stor och bullrig betongbyggnad. Det bara är så.
Min hjärna är understimulerad. Hjälp.
PussKram
Visst är dom fiiiina...
Jag orkar inte vara sjuk längre.
Nyponsoppan är tråkig, soffan är obekväm och igår tog Telia bort Disney Channel från kanaltablån.
Imorgon är det Jag som åker och jobbar.
Jag är nog ganska frisk nu egentligen. Febern är borta och hostan är inte lika kraftfull längre. Lite förkylning har jag ändå åkt på (snoret hittade ut tillslut!) men det borde inte hindra morotssorterandet märkbart mycket.
Att jag skulle sakna jobbet så... Det trodde jag aldrig. Det är snudd på dötråkigt att gå här hemma.
Imorse när jag vaknade och kände mig sådär frisk och alert igen som man bara kan göra när man för första gången på flera dagar vaknar och inte känner sig svimfärdig av sjukdom, så bestämde jag mig för att ta tag i mitt skit skitiga rum. Jag drog ur lakanen, sorterade kläder, bar bort en madrass, och plockade undan på golvet och möblerna innan krafterna tog slut. Dammning och dammsugning får vänta till senare i eftermiddag. Jag är väl ingen stålkvinna heller.
Nej imorgon blir det jobb. Sjuk eller inte. Jag tänker inte stanna hemma en dag till.
Understimulans.
Dessutom saknar jag mina bauta-lurar på jobbet där jag kunde lyssna på P3 och bli uppdaterad om allt.
Dom stora röda kåporna som täcker hela örat, ett tjockt och stabilt spänne så lurarna sitter klokt på huvudet, och den stora, icke-diskreta, svarta antennen som man måste peta på ibland för att hitta sändning i den betongbyggda lokalen. Mer osexigt kan det inte bli, men skit samma, rejält ska de' va!
Försökte lyssna ett tag på "hallå p3" idag samtidigt som jag städade, men det blir inte samma grej liksom. Jag sätter mig inte in i det som sägs/spelas lika bra här som när jag sorterar eller paketerar morötter.
Det är ungefär som att äta lussebullar och dricka julmust på stranden mitt i sommaren. Visst, det är gott, men det är INTE SAMMA SAK som att äta den på julen hemma vid köksbordet med tända ljus. Det tappar sin feeling liksom.
Precis så är det när jag ska lyssna på och TA IN radio. Mitt radiolyssnande kräver morotssorterande med osexiga hörselkåpor i en stor och bullrig betongbyggnad. Det bara är så.
Min hjärna är understimulerad. Hjälp.
PussKram
Visst är dom fiiiina...
Kommentarer
Postat av: ewelina
visst är det tråkigt att gå hemma när alla andra jobbar/går i skolan. jag är redan lite trött på det. det enda bra är att det är skönt att sova länge.
Trackback