Isabelle

Ursäkta mitt dåliga uppdaterande men efter min förklaring av denna vecka så kanske ni förstår varför bloggandet uteblivit.

Det är nämligen såhär att nu när jag är i princip helt frisk så startar då försäsongsträningen. Det innebär fem träningspass i veckan. Måndag - inomhusfotboll, tisdag - utomhusfotboll, onsdag - löpning + gym, torsdag -utomhusfotboll och lördag - utomhusfotboll.
Däremellan ska jag hinna jobba, äta och sova. Det är knappt så att jag hinner gå på toaletten.
Jag visste redan när jag fick fotbollsschemat att det skulle bli en ren omöjlighet att hinna med precis alla träningar samtidigt som jag jobbar heltid och dessutom med övertimmar nästan dagligen, men i söndags bestämde jag mig för att ändå göra ett försök denna vecka.
Som om cheferna och de beställande butikerna visste om min plan så har det faktiskt varit väldigt lugnt på jobbet den dessa fyra dagar. Vi har kunnat börja klockan sju (som är vår egentliga arbetstid) flera morgnar i rad. Dock, till allas förargelse, är vår förman en mycket stressad liten människa som, trots vårt hårda slit, ändå tycker att vi har för mycket att göra, så imorgon är det slut på lugnet och vi ska åter börja klockan sex.. suck.

Ikväll fick min tränings-plan förhinder också. Det har varit en lång dag och kroppen gråter efter gårdagens äckliga, fruktansvärda, mardröms-liknande gympass. Därför uteblir jag från kvällens träning. Typiskt.

Det har varit en väldigt.... shit jag har verkligen svårt att hitta ord när jag sitter här... turbulent, är ordet jag söker!
Det har varit en väldigt turbulent dag.
Började denna ljuvligt gråa, regniga torsdag med att försova mig.
Som tur var inte så länge för att inte hinna i tid till jobbet började. På fem minuter (!) hann jag få på mig kläder, bre mackor, borsta tänderna och sätta mig i bilen. De' ni!
Sprang in på jobbet och upp för den hemska trappan. Då höll jag på att börja gråta. Fy fan va ont det gjorde i mina träningsvärkande lår!!! Men jag bet mig själv i läppen och trotsade det onda hela vägen upp.
Under den första arbetstimmen fick vi besök. Av min allra första chef! De' ni!
Japp Linda, din pappa var och besökte mig på jobbet idag.
Okej, anledningen var inte att kolla mig utan snarare morotskörning, men ändå.

Hela morgonen flöt på utan några större bekymmer, men strax innan lunch (nu kommer det värsta med hela dagen) fick jag och en arbetskollega en mindre hjärtattack när något riktigt äckligt rullade upp på rullbandet bland morötterna.
En stor råtta hade hamnat i kläm bland alla morötter! Platt, stor, blöt, död och skitäcklig låg den där framför oss helt plötsligt. 
Min arbetskollega skrek i högan sky, slängde sig bakåt och höll på att putta omkull dom som stod vid bordet bakom oss. Själv fick jag först en chock när hon skrek och sen blev jag äcklad och chockad när jag upptäckte råttan. Snabbt stängde jag av bandet, därefter höll jag på att spy och svimma av samtidigt, men det gjorde jag inte utan jag ropade på en snäll man som kom och lyfte bort råttan.
Så vidrigt. 
Resten av dagen har jag hoppat till varje gång en rutten morot (som har ett väldigt råttliknande utseende) rullat upp på bandet. Uuuuuuhhhh!!

Ja vilken dag...

Så, nu vet ni vad som händer häromkring. Jobb, äckliga råttor, träningar och dödsliknande träningsvärk.
Det känns att man lever!

PussKram