Isabelle

Va härligt vårigt det är ute idag!
Jag har ett sånt där lyckligt bubbel i magen och känner mig så glad och hoppig.
Det dåliga humöret som drog över mig i fredags är borta nu. Det försvann faktiskt redan på lördagen när jag satte mig i skolbänken igen för första gången på snart ett år. 

Ja det var dags för högskoleprovet i lördags.
Hur det gick? Inget vidare tror jag.
men vad gör väl det!?
Dom flesta gör det två-tre gånger, faktiskt.
Det här var min första gång.

Högskoleprovet gjorde jag i min gamla gymnasieskola. Jag trodde det skulle kännas lite mer speciellt att sätta sig där i bänken igen. Lite iallafall. Men det gjorde det inte.
Ja, eller jag kände ett litet sting av saknad en stund emellan ett av proven när jag satt och stirrade ut genom fönstret. Mindes tillbaka på min tokiga klass och alla gånger man suttit sådär och stirrat ut genom fönstret, längtat efter att lektionen skulle ta slut.
Men det var kanske en halv minut jag tänkte på det. Annars kändes det som vilken annan lokal somhelst. Jag hade lika gärna kunnat göra provet i en gammal bygdegård långt-bort-i-stan och känt samma sak.
Skolan kanske inte gjorde så stort intryck på mig som jag trodde då?
Ja, inte vet jag.

I helgen vred vi fram klockan en timme.
Det gör mig totalförvirrad.
Det känns dessutom som att någon snott en timme av den här måndagen med. Det har gått så snabbt idag!
Det har tillochmed varit lite roligt på jobbet emellanåt idag. När man kan prata med sina arbetskompisar går allt så himla mycket fortare, och det är precis vad jag gjort hela dagen idag. Trotsat den höga ljudnivån så till den grad att min hals är helt slut nu. Och så fick vi jättegod blåbärspaj också av en jobbarkompis som fyller år idag.
Sånt som paj gör också att tiden går fortare.
Mat är den största lyckan här i världen.  

Lite ledsen är jag ändå. MIN BIL ÄR SJUK!
Mamma lånade min bil idag och lyckades köra sönder startmotorn. Buhuhuuu...
Därför kan jag inte träna ikväll för min älskade lilla toyota kan inte ta mig till stan och så måste jag försöka fixa mig till jobbet på nåt annat vis imorrn. Buhuhuuuu...

Jädra bilar. Dom tål ingenting.

Vet ni en sak. Igår hörde jag ännu en fin kärlekslåt. Den ska jag också ha på mitt bröllop. Tidigare har jag bestämt att min man ska sjunga "utan dina andetag" för mig, men jag måste ju ge nåt tillbaka också, så då ska jag sjunga den här: http://www.youtube.com/watch?v=M6IGN7GYpRA

Ja, nu saknas bara mannen då.
Sen är det klappat och klart. Typ....Hu va patetisk jag är....

Men texten är underbar iaf. Kolla här:

DU ÄR ALLT - Shirley Clamp, Sonja Aldén

Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge

För du är där när ingen ser mig
Du är där när stormen yr
Du är där när natten skrämmer
Och du är där när dagen gryr
Jag vill alltid ha dig nära
När som åren läggs till år
Och vad livet vill oss lära
Är att framtiden är vår

Lalala...

När som klockorna har stannat
Och tiden tycks stå still
Och man inte vågar säga
Det man längst i hjärtat vill
Då ska vi ta varandras händer
Då ska vi minnas denna dag
Och förstå vad som än händer
Är det alltid du och jag

För du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
All min längtan vill jag ge

Ja, all min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge

Jag började nästan gråta när jag hörde den första gången. Så otroligt fin text.
Och det är liksom Sonja Aldén och Shirley Clamp som står för både sång, text och musik! Herregud, trodde aldrig att jag skulle gilla nåt med de två..
Tji fick jag.

Nu ska jag ut i det fina vårvädret och springa några kilometer. Lovade min tränare att göra det istället för fotbollsträningen ikväll. Sen tänker jag skråla kärlekssång framför pianot. My family hates me when I'm doing that, but I don't care.

PussKram

P.s Jag har skärt mig i tummen idag också. Det var klantigt gjort. d.s