Just for you, my darling
Va härligt vårigt det är ute idag!
Jag har ett sånt där lyckligt bubbel i magen och känner mig så glad och hoppig.
Det dåliga humöret som drog över mig i fredags är borta nu. Det försvann faktiskt redan på lördagen när jag satte mig i skolbänken igen för första gången på snart ett år.
Ja det var dags för högskoleprovet i lördags.
Hur det gick? Inget vidare tror jag.
men vad gör väl det!?
Dom flesta gör det två-tre gånger, faktiskt.
Det här var min första gång.
Högskoleprovet gjorde jag i min gamla gymnasieskola. Jag trodde det skulle kännas lite mer speciellt att sätta sig där i bänken igen. Lite iallafall. Men det gjorde det inte.
Ja, eller jag kände ett litet sting av saknad en stund emellan ett av proven när jag satt och stirrade ut genom fönstret. Mindes tillbaka på min tokiga klass och alla gånger man suttit sådär och stirrat ut genom fönstret, längtat efter att lektionen skulle ta slut.
Men det var kanske en halv minut jag tänkte på det. Annars kändes det som vilken annan lokal somhelst. Jag hade lika gärna kunnat göra provet i en gammal bygdegård långt-bort-i-stan och känt samma sak.
Skolan kanske inte gjorde så stort intryck på mig som jag trodde då?
Ja, inte vet jag.
I helgen vred vi fram klockan en timme.
Det gör mig totalförvirrad.
Det känns dessutom som att någon snott en timme av den här måndagen med. Det har gått så snabbt idag!
Det har tillochmed varit lite roligt på jobbet emellanåt idag. När man kan prata med sina arbetskompisar går allt så himla mycket fortare, och det är precis vad jag gjort hela dagen idag. Trotsat den höga ljudnivån så till den grad att min hals är helt slut nu. Och så fick vi jättegod blåbärspaj också av en jobbarkompis som fyller år idag.
Sånt som paj gör också att tiden går fortare.
Mat är den största lyckan här i världen.
Lite ledsen är jag ändå. MIN BIL ÄR SJUK!
Mamma lånade min bil idag och lyckades köra sönder startmotorn. Buhuhuuu...
Därför kan jag inte träna ikväll för min älskade lilla toyota kan inte ta mig till stan och så måste jag försöka fixa mig till jobbet på nåt annat vis imorrn. Buhuhuuuu...
Jädra bilar. Dom tål ingenting.
Vet ni en sak. Igår hörde jag ännu en fin kärlekslåt. Den ska jag också ha på mitt bröllop. Tidigare har jag bestämt att min man ska sjunga "utan dina andetag" för mig, men jag måste ju ge nåt tillbaka också, så då ska jag sjunga den här: http://www.youtube.com/watch?v=M6IGN7GYpRA
Ja, nu saknas bara mannen då.
Sen är det klappat och klart. Typ....Hu va patetisk jag är....
Men texten är underbar iaf. Kolla här:
DU ÄR ALLT - Shirley Clamp, Sonja Aldén
Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge
För du är där när ingen ser mig
Du är där när stormen yr
Du är där när natten skrämmer
Och du är där när dagen gryr
Jag vill alltid ha dig nära
När som åren läggs till år
Och vad livet vill oss lära
Är att framtiden är vår
Lalala...
När som klockorna har stannat
Och tiden tycks stå still
Och man inte vågar säga
Det man längst i hjärtat vill
Då ska vi ta varandras händer
Då ska vi minnas denna dag
Och förstå vad som än händer
Är det alltid du och jag
För du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
All min längtan vill jag ge
Ja, all min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge
Jag började nästan gråta när jag hörde den första gången. Så otroligt fin text.
Och det är liksom Sonja Aldén och Shirley Clamp som står för både sång, text och musik! Herregud, trodde aldrig att jag skulle gilla nåt med de två..
Tji fick jag.
Nu ska jag ut i det fina vårvädret och springa några kilometer. Lovade min tränare att göra det istället för fotbollsträningen ikväll. Sen tänker jag skråla kärlekssång framför pianot. My family hates me when I'm doing that, but I don't care.
PussKram
P.s Jag har skärt mig i tummen idag också. Det var klantigt gjort. d.s
Jag har ett sånt där lyckligt bubbel i magen och känner mig så glad och hoppig.
Det dåliga humöret som drog över mig i fredags är borta nu. Det försvann faktiskt redan på lördagen när jag satte mig i skolbänken igen för första gången på snart ett år.
Ja det var dags för högskoleprovet i lördags.
Hur det gick? Inget vidare tror jag.
men vad gör väl det!?
Dom flesta gör det två-tre gånger, faktiskt.
Det här var min första gång.
Högskoleprovet gjorde jag i min gamla gymnasieskola. Jag trodde det skulle kännas lite mer speciellt att sätta sig där i bänken igen. Lite iallafall. Men det gjorde det inte.
Ja, eller jag kände ett litet sting av saknad en stund emellan ett av proven när jag satt och stirrade ut genom fönstret. Mindes tillbaka på min tokiga klass och alla gånger man suttit sådär och stirrat ut genom fönstret, längtat efter att lektionen skulle ta slut.
Men det var kanske en halv minut jag tänkte på det. Annars kändes det som vilken annan lokal somhelst. Jag hade lika gärna kunnat göra provet i en gammal bygdegård långt-bort-i-stan och känt samma sak.
Skolan kanske inte gjorde så stort intryck på mig som jag trodde då?
Ja, inte vet jag.
I helgen vred vi fram klockan en timme.
Det gör mig totalförvirrad.
Det känns dessutom som att någon snott en timme av den här måndagen med. Det har gått så snabbt idag!
Det har tillochmed varit lite roligt på jobbet emellanåt idag. När man kan prata med sina arbetskompisar går allt så himla mycket fortare, och det är precis vad jag gjort hela dagen idag. Trotsat den höga ljudnivån så till den grad att min hals är helt slut nu. Och så fick vi jättegod blåbärspaj också av en jobbarkompis som fyller år idag.
Sånt som paj gör också att tiden går fortare.
Mat är den största lyckan här i världen.
Lite ledsen är jag ändå. MIN BIL ÄR SJUK!
Mamma lånade min bil idag och lyckades köra sönder startmotorn. Buhuhuuu...
Därför kan jag inte träna ikväll för min älskade lilla toyota kan inte ta mig till stan och så måste jag försöka fixa mig till jobbet på nåt annat vis imorrn. Buhuhuuuu...
Jädra bilar. Dom tål ingenting.
Vet ni en sak. Igår hörde jag ännu en fin kärlekslåt. Den ska jag också ha på mitt bröllop. Tidigare har jag bestämt att min man ska sjunga "utan dina andetag" för mig, men jag måste ju ge nåt tillbaka också, så då ska jag sjunga den här: http://www.youtube.com/watch?v=M6IGN7GYpRA
Ja, nu saknas bara mannen då.
Sen är det klappat och klart. Typ....Hu va patetisk jag är....
Men texten är underbar iaf. Kolla här:
DU ÄR ALLT - Shirley Clamp, Sonja Aldén
Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge
För du är där när ingen ser mig
Du är där när stormen yr
Du är där när natten skrämmer
Och du är där när dagen gryr
Jag vill alltid ha dig nära
När som åren läggs till år
Och vad livet vill oss lära
Är att framtiden är vår
Lalala...
När som klockorna har stannat
Och tiden tycks stå still
Och man inte vågar säga
Det man längst i hjärtat vill
Då ska vi ta varandras händer
Då ska vi minnas denna dag
Och förstå vad som än händer
Är det alltid du och jag
För du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
All min längtan vill jag ge
Ja, all min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge
Jag började nästan gråta när jag hörde den första gången. Så otroligt fin text.
Och det är liksom Sonja Aldén och Shirley Clamp som står för både sång, text och musik! Herregud, trodde aldrig att jag skulle gilla nåt med de två..
Tji fick jag.
Nu ska jag ut i det fina vårvädret och springa några kilometer. Lovade min tränare att göra det istället för fotbollsträningen ikväll. Sen tänker jag skråla kärlekssång framför pianot. My family hates me when I'm doing that, but I don't care.
PussKram
P.s Jag har skärt mig i tummen idag också. Det var klantigt gjort. d.s
Mitt namn är anonym
Kommentar om Klenis...pff...
Postat av:
Nu, kära bloggläsare ska jag avslöja för er, något som jag har väldigt svårt för. Något som jag faktiskt avskyr rent ut sagt. Allting har sina för- och nackdelar. Så även internet. Man kan kommunicera med människor på tusen olika sätt, man kan skapa nya kontakter världen över, man kan hitta information om allt från vietnamkrig till världsrekordet i pannkaksätning, man kan köpa bilar, sälja hundar och se på dåliga hemmavideor av fjortisar på youtube, för att bara nämna några av de fördelar som internet besitter. En nackdel med internet däremot är att vissa av internets användare har en tendens till att bli väldigt kaxiga och skriva mer än vad man står för. Det är så himla lätt att kritisera och slänga skit på någon man inte står öga mot öga mot, och ännu lättare blir det när man skriver under med Anonym.
VÅGA STÅ FÖR VAD DU SKRIVER ELLER GE FAN I ATT SLÄNGA SKIT!
Kommentaren här uppe hade någon skrivit till mig i ett tidigare inlägg här på bloggen.
Kommentaren i sig är inget som gör mig speciellt förbannad egentligen. Det som STÖR MIG är det att denna person inte vågar stå för vad den skrivit! Det kan ju förstås vara så att personen i fråga glömt att fylla i namn-rutan, men annars, varför inte bara skriva sitt namn och om hon har det, även bloggadress eller vad som. Nej, det är så förbannat lätt att klaga och kränka folk sålänge man får vara anonym.
Men vem vet, det kanske är någon som vill vara snäll och informera mig om hur jag ska få ut mer av gymmet. Tacktack isåfall.
På riktigt tror jag att det är någon missnöjd lagkamrat (eftersom personen i fråga verkar ha full koll på hur lite jag gymmat) som tycker att jag ska gå på våra gympass oftare och inte "smita undan" det slit som alla utstår för att få spela sen i vår.
Jag ska därför berätta om hur det ser ut för mig och varför jag inte varit 100 procentig på gymmet.
Det är nämligen såhär att jag har ett väldigt fysiskt krävande jobb som utförs 9-10 timmar om dagen måndag-fredag. Dagarna börjar oftast klockan 06.00 (händer emellanåt att vi får börja 07.00 också) och sen jobbar man fram till 16.00, ibland övertid, som ikväll när jag kom hem 17.30.
Det är inga skivstångar jag lyfter men däremot morotsbackar på 15 kg, eller 1 kilos påsar som ska ner i lådor. Ett kilo låter inte mycket men en 800-1000 såna lyft under en timme och armarna blir lite trötta. Det är bara två av de olika arbetsuppgifterna vi har. Jag sitter sammanlagt max en timma på tio timmar under en arbetsdag. Vissa dagar tar vi bort den 15 minuter långa eftermiddagsrasten och då är man inte bara trött i benen när man kommer hem utan också jäkligt hungrig.
Efter dessa nio-tio timmar har jag en liten stund hemma innan jag åker vidare till stan och tränar. Ibland är jag inte hemma förrän klockan tio på kvällen. Då ska jag ännu duscha, äta mat och fixa inför morgondagen. Efter dessa kvällar blir det fem-sex timmars sömn innan man ska upp igen och köra på lika hårt.
Så jag ber så mycket om ursäkt för att jag inte alltid orkar åka till stan för att lyfta skrot.
Men jag kan meddela denna person-utan-namn att jag nu har fixat så jag kan få komma in till den tidigare tiden och därmed slipper att komma hem så sent på kvällen. Min förhoppning är att jag ska orka bättre när kvällen inte blir så sen.
Nöjd nu?
Ja usch, jag är riktigt jävla irriterad ikväll. Fick jobba nästan tolv fucking timmar idag. Var inte hemma förrän strax efter halv sex ikväll och hade då jobbat sen 06.00 imorse! Var redan grymt trött när vi började jobba eftersom vi spelade träningsmatch till sent igårkväll. En match som vi förvisso vann med 4-2, men var bajsdålig från min sida. Vissa dagar vill det sig inte i kroppen bara!
Och imorgon är det det där förbaskade högskoleprovet också.. suck... varför anmälde jag mig till det? jag ska ju ändå inte plugga än på ett tag! Tänk, det var första lediga lördagen på flera månader och så ska jag tillbringa hela dagen i en jäkla skolsal! aaah. Har inte hunnit plugga till det heller så det kan ju bara gå åt ett håll.
Imorgonkväll ska mina älskade vänner ut till Hemse för att gå på "hela hallen gungar" (skitstor fest i hemse ishall med massa folk, hålls en gång om året). Jag hade tänkt spendera kvällen hemma i lugnan ro och hade verkligen sett framemot det, men samtidigt vill jag ju umgås med dom och inte gå miste om nåt kul! Mina vänner får absolut inte ha en massa roligt utan mig! Och på söndag skulle jag vara med Carro som jag inte träffat på årtionden, men självklart blev hon tvungen att jobba så nu blev det inställt. Nu ska jag städa rummet istället. Det är så äckligt dammigt att jag inte vill vara därinne längre.
Tråk-liv. jobb, jobb, fotboll, fotboll, jobb, jobb, jobb, jobb och sen blir man så trött att man inte orkar nåt annat.
Ute är det blä-väder också. Snö och blask. Vart är våren!? frågar vi oss än en gång.
Jävla skit är vad allt är just nu.
Tur att man har sina vänner. Ikväll pratade jag med Matilda på facebook (ännu en av internets fina egenskaper) och sånt får en alltid på bättre humör.
Men fortfarande är jag sur.
Sur, tvär och bitter.
Trött med för den delen.
Nej, nu ska jag gå och sova. Upp klockan sju imorgon för att skriva prov hela dagen. tjoho.
PussKram
Postat av:
Det är inte så lätt att bli välbyggd och få kloka, starka, uthålliga muskler om man inte går på gymmet kontinuerligt... Kommer man endast en gång i månaden, max(!), så ger det inte ett dugg. Satsa seriöst eller skit i det!
2009-03-25 @ 22:19:15Nu, kära bloggläsare ska jag avslöja för er, något som jag har väldigt svårt för. Något som jag faktiskt avskyr rent ut sagt. Allting har sina för- och nackdelar. Så även internet. Man kan kommunicera med människor på tusen olika sätt, man kan skapa nya kontakter världen över, man kan hitta information om allt från vietnamkrig till världsrekordet i pannkaksätning, man kan köpa bilar, sälja hundar och se på dåliga hemmavideor av fjortisar på youtube, för att bara nämna några av de fördelar som internet besitter. En nackdel med internet däremot är att vissa av internets användare har en tendens till att bli väldigt kaxiga och skriva mer än vad man står för. Det är så himla lätt att kritisera och slänga skit på någon man inte står öga mot öga mot, och ännu lättare blir det när man skriver under med Anonym.
VÅGA STÅ FÖR VAD DU SKRIVER ELLER GE FAN I ATT SLÄNGA SKIT!
Kommentaren här uppe hade någon skrivit till mig i ett tidigare inlägg här på bloggen.
Kommentaren i sig är inget som gör mig speciellt förbannad egentligen. Det som STÖR MIG är det att denna person inte vågar stå för vad den skrivit! Det kan ju förstås vara så att personen i fråga glömt att fylla i namn-rutan, men annars, varför inte bara skriva sitt namn och om hon har det, även bloggadress eller vad som. Nej, det är så förbannat lätt att klaga och kränka folk sålänge man får vara anonym.
Men vem vet, det kanske är någon som vill vara snäll och informera mig om hur jag ska få ut mer av gymmet. Tacktack isåfall.
På riktigt tror jag att det är någon missnöjd lagkamrat (eftersom personen i fråga verkar ha full koll på hur lite jag gymmat) som tycker att jag ska gå på våra gympass oftare och inte "smita undan" det slit som alla utstår för att få spela sen i vår.
Jag ska därför berätta om hur det ser ut för mig och varför jag inte varit 100 procentig på gymmet.
Det är nämligen såhär att jag har ett väldigt fysiskt krävande jobb som utförs 9-10 timmar om dagen måndag-fredag. Dagarna börjar oftast klockan 06.00 (händer emellanåt att vi får börja 07.00 också) och sen jobbar man fram till 16.00, ibland övertid, som ikväll när jag kom hem 17.30.
Det är inga skivstångar jag lyfter men däremot morotsbackar på 15 kg, eller 1 kilos påsar som ska ner i lådor. Ett kilo låter inte mycket men en 800-1000 såna lyft under en timme och armarna blir lite trötta. Det är bara två av de olika arbetsuppgifterna vi har. Jag sitter sammanlagt max en timma på tio timmar under en arbetsdag. Vissa dagar tar vi bort den 15 minuter långa eftermiddagsrasten och då är man inte bara trött i benen när man kommer hem utan också jäkligt hungrig.
Efter dessa nio-tio timmar har jag en liten stund hemma innan jag åker vidare till stan och tränar. Ibland är jag inte hemma förrän klockan tio på kvällen. Då ska jag ännu duscha, äta mat och fixa inför morgondagen. Efter dessa kvällar blir det fem-sex timmars sömn innan man ska upp igen och köra på lika hårt.
Så jag ber så mycket om ursäkt för att jag inte alltid orkar åka till stan för att lyfta skrot.
Men jag kan meddela denna person-utan-namn att jag nu har fixat så jag kan få komma in till den tidigare tiden och därmed slipper att komma hem så sent på kvällen. Min förhoppning är att jag ska orka bättre när kvällen inte blir så sen.
Nöjd nu?
Ja usch, jag är riktigt jävla irriterad ikväll. Fick jobba nästan tolv fucking timmar idag. Var inte hemma förrän strax efter halv sex ikväll och hade då jobbat sen 06.00 imorse! Var redan grymt trött när vi började jobba eftersom vi spelade träningsmatch till sent igårkväll. En match som vi förvisso vann med 4-2, men var bajsdålig från min sida. Vissa dagar vill det sig inte i kroppen bara!
Och imorgon är det det där förbaskade högskoleprovet också.. suck... varför anmälde jag mig till det? jag ska ju ändå inte plugga än på ett tag! Tänk, det var första lediga lördagen på flera månader och så ska jag tillbringa hela dagen i en jäkla skolsal! aaah. Har inte hunnit plugga till det heller så det kan ju bara gå åt ett håll.
Imorgonkväll ska mina älskade vänner ut till Hemse för att gå på "hela hallen gungar" (skitstor fest i hemse ishall med massa folk, hålls en gång om året). Jag hade tänkt spendera kvällen hemma i lugnan ro och hade verkligen sett framemot det, men samtidigt vill jag ju umgås med dom och inte gå miste om nåt kul! Mina vänner får absolut inte ha en massa roligt utan mig! Och på söndag skulle jag vara med Carro som jag inte träffat på årtionden, men självklart blev hon tvungen att jobba så nu blev det inställt. Nu ska jag städa rummet istället. Det är så äckligt dammigt att jag inte vill vara därinne längre.
Tråk-liv. jobb, jobb, fotboll, fotboll, jobb, jobb, jobb, jobb och sen blir man så trött att man inte orkar nåt annat.
Ute är det blä-väder också. Snö och blask. Vart är våren!? frågar vi oss än en gång.
Jävla skit är vad allt är just nu.
Tur att man har sina vänner. Ikväll pratade jag med Matilda på facebook (ännu en av internets fina egenskaper) och sånt får en alltid på bättre humör.
Men fortfarande är jag sur.
Sur, tvär och bitter.
Trött med för den delen.
Nej, nu ska jag gå och sova. Upp klockan sju imorgon för att skriva prov hela dagen. tjoho.
PussKram
Hon hämnas
Herregud, vart kom all snö ifrån!?!
För er fastlands- och utlandsfarare som läser det här kan jag berätta att här har det blivit midvinter på vår sommarö igen. En halvmeter snö på sina håll och blåsigt som attan, det är vad som hägrat på ön idag.
Det är verkligen kaos. Bussar, lastbilar och annat i diken, brutna ben och diverse svordomar över vädergudarna.
Vart kom det ifrån? imorse blåste det och ett tunnt lager snö på marken. Två timmar senare är det världens snöstorm.
Suck.
Jag blir så trött.
VART TOG VÅREN VÄGEN??
Det är April om en knapp vecka och så blir det snöstorm!
En rejäl käftsmäll från moderjord är vad det är.
En hämndaktion till oss arma människor för allt ont vi gjort mot vår natur.
Hon har förmodligen aldrig fått lära sig att våld inte löser problem.
suck.
Idag har jag jag klantat mig på jobbet igen. Jag tappade ner kniven i fodret. Alla fick stänga av sina band och sen fick jag springa ut till foderlådan där kniven damp ner efter en liten tur på rullbandet. Kniven återfunnen och arbetet kunde fortsätta.
Piiinsamt var ordet.
Får se om det blir nån teori med fotbollen ikväll. Vi ska ta oss hela vägen till stan utan att hamna i diket. Hem också för den delen.
Vet inte om en teorilektion är värt att trotsa väglaget för.
Ja, vi får se.
PussKram
För er fastlands- och utlandsfarare som läser det här kan jag berätta att här har det blivit midvinter på vår sommarö igen. En halvmeter snö på sina håll och blåsigt som attan, det är vad som hägrat på ön idag.
Det är verkligen kaos. Bussar, lastbilar och annat i diken, brutna ben och diverse svordomar över vädergudarna.
Vart kom det ifrån? imorse blåste det och ett tunnt lager snö på marken. Två timmar senare är det världens snöstorm.
Suck.
Jag blir så trött.
VART TOG VÅREN VÄGEN??
Det är April om en knapp vecka och så blir det snöstorm!
En rejäl käftsmäll från moderjord är vad det är.
En hämndaktion till oss arma människor för allt ont vi gjort mot vår natur.
Hon har förmodligen aldrig fått lära sig att våld inte löser problem.
suck.
Idag har jag jag klantat mig på jobbet igen. Jag tappade ner kniven i fodret. Alla fick stänga av sina band och sen fick jag springa ut till foderlådan där kniven damp ner efter en liten tur på rullbandet. Kniven återfunnen och arbetet kunde fortsätta.
Piiinsamt var ordet.
Får se om det blir nån teori med fotbollen ikväll. Vi ska ta oss hela vägen till stan utan att hamna i diket. Hem också för den delen.
Vet inte om en teorilektion är värt att trotsa väglaget för.
Ja, vi får se.
PussKram
Superwoman
Aah va kallt det är i detta hus! Varför är det ingen som gjort eld för?
Oj, just det, det var min uppgift idag ja...
Jag skyller allt på att jag endast sovit fyra fjuttiga timmar inatt. Jag förstår verkligen inte hur endel kan klara sig på bara ett få antal timmars sömn per natt. Sova är ju underbart! Och det är helt fantastiskt att vara pigg och glad, vilket iallafall jag blir först efter åtta timmars sömn.
Zzzz...
Ikväll blir det tidigt i säng helt klart.
Idag har jag lyssnat på morgonpasset i P3. Där var Henrik Dorsin och Micke Lindgren på besök. Numera mest kända som Rysslands hatobjekt efter pausnumret "Tingeling" i melodifestivalen. Det var intressant då dom diskuterade vad man INTE får skämta om. Det blev livliga diskussioner och roliga historier.
Tingeling förresten, vilken låt! den är så kass så den blir bra! Kom på mig själv med att stå och nynna på den flera gånger under dagen.
Sen var det "Hallå P3" där EMIL JENSSEN var på besök! Skåningarnas skåning. Första gången jag lyssnade på honom när han var på besök i skolan för tre år sedan, blev jag helt exalterad efter att ha lyssnat på honom. Han har så mycket vettigt att både sjunga och säga och så är han rolig till på köpet.
I eftermiddag var det "Christer" där folk fick ringa in och berätta händelser dom varit med om som hade med brott och tjuvar att göra. Vilka grejer endel varit med om!
En kille hade en gång fått besök av en inbrottstjuv i sin lägenhet och när tjuven försökte fly sprang killen ifatt honom och lyckades hålla fast honom i nästan tjugo minuter tills polisen, som hans kompis hade ringt, kom och tog över.
En annan kille hade åkt svarttaxi mitt i natten och sedan tagit springnota genom skogen, då han plötsligt blev ifattkörd av en polisbil som var ute och letade efter en man som nyss gjort inbrott i ett hus en bit därifrån. Den här killen blev naturligtvis misstänkt och fick svårt att förklara sig när det visade sig att inbrottstjuven sprungit exakt samma väg som den här killen. Han lyckades tillslut förklara sig ur det hela, men det tog sin tid.
En tjej på 14 år var och shoppade då hon fick syn på en annan tjej i 17 års åldern som stod och plockade fickorna fulla av smink och annat småplock. Hennes första tanke var "Hu, stackars tjej hon kommer råka illa ut". Inte som en annan som förmodligen hade tänkt "jäkla snattare, skaffa dej ett liv för f**". Hon gick fram till snattaren tog tag i hennes arm och sa, följ med här. Sen sa hon "jag kommer från civila kriminalare och jag har sett vad du håller på med". Snattaren blev jätteskraj och lovade den "civila kriminalaren" att lämna tillbaka allt hon någonsin snott och aldrig mer göra om det. ¨
Den här "civila kriminalaren" var bara 14 år! är det inte coolt så säg! alltså, hur får man för sig nåt sånt? Hur kommer man på nåt sånt som civil kriminalare? det finns ju inte ens på riktigt.
Så cool och fantasifull vill jag också vara. Varför händer aldrig såna häftiga grejer mej för?
Tänk att springa ifatt en tjuv och brotta ner honom. Cooolt.
P3 och sängen är mina bästa vänner för tillfället.
Idag står det om oss i tidningen. Dalhem/P18 alltså. En liten notis om vår helg i Kalmar.
Det var då som bekant träningsläger för oss i kalmar nu i helgen som var.
Resultatmässigt gick det inget vidare. Vi spelade mot Lindsdal, som precis som oss har ett div.3 lag och ett div.2 lag som vi då skulle möta. Förlorade med 2-0 mot div.2 laget på lördagen och på söndagen blev det förlust med 3-1 mot div.3 laget. Trots det känns det som en lyckad helg. Tränarna har fått se lite mer av oss och vi spelare har fått lära känna varandra bättre både på och utanför planen.
Min egen insats var över förväntan, trots en del frustration på söndagen. Jag får tillochmed beröm i den lilla notisen. Mitt namn och ordet "lyckad" i samma mening liksom, och i tidningen. Det är kul.
Nu tränar mina lagkompisar. Det gör inte jag. Man är väl ingen superhjälte heller (Ooh tänk om jag hade varit det. Då skulle jag vilja kunna läsa andras tankar..). Jag behöver en god natts sömn innan jag tänker återvända till fotbollsplanen igen.
Mat, sen sova.
PussKram
Klenis...pff..
Mmmmmmmmm, härligt, äntligen fredagkväll och lite lugn och ro.
Har precis druckit årets första påskmust. Jul/påsk-must är bannimej det godaste som finns i drickväg.
Attans va gott det är.
Är så sjukt trött och nu menar jag verkligen TRÖTT, både i kroppen och i huvudet.
Veckan har varit precis som vanligt med fotbollsträningar och jobb men troligen har jag tagit ut mig extra mycket den här veckan.
På jobbet har det varit hyffsat lugnt. Vi fick "sovmorgon" onsdag-torsdag då vi började 07.00 istället för 06.00 som det oftast är.
Måndagen bjöd på jobb och fotbollsträning.
I tisdags hade vi sista aerobicspasset på formfitness med laget.
I onsdags var jag på gymmet för första gången på X antal veckor. Var trött redan innan jag äntrat styrketräningslokalen men lyckades genomföra hela passet utan att somna. Dock svarade kroppen, icke oväntat, med en ordentlig träningsvärk igår och idag.
Så nu är man återigen den "halta kärringen" på jobbet.
Är jag inte jäkligt snabb och välbyggd när serien startar så tänker jag ALDRIG MER gå tillbaka till gymmet. Då bojkottar jag skivstångar och vikter förevigt.
Nej, men seriöst. Det börjar bli riktigt slitigt att hålla igång både jobbet och fotbollen fullt ut. Plus att kören kommer in där emellanåt. Men det är svårt att dra ner på nånting. Jobbet kan jag ju inte minska på. Eller kan och kan, det blir inte populärt iaf och jag skulle snart vara arbetslös igen. Dessutom vill man ju ha Pengarna!
Fotbollen är det man får dra ner på isf, men det är inte lätt det heller. Med en knapp månad kvar till seriepremiär är det inte populärt att hoppa träningar, och jag känner att kroppen ännu inte är i form för seriespel om man jämför med hur det varit de tidigare åren.
Igår blev det ingen träning dock. I helgen åker vi på träningsläger och jag kände att ska jag orka med det så behöver jag lite vila innan dess. Skickade då sms till min tränare under gårdagen och skrev att jag skulle avstå torsdagens träning för att klara helgens spel.
Fick detta korta och enkla svar:
Klenis ;)
Jaha! Klenis och en blinkande gubbe. Tack för den.
Svarade med:
ha.ha. Ni kommer bli min död...
Snart kom svaret:
Nej då, men morötterna...
Då svarade jag:
Betalar ni mig för att spela fotboll så lovar jag att lägga av med morötterna snarast.
Fick inget svar på det.
Allt med glimten i ögat förstås, men what a fuck! Han ska få en ordentlig utskällning imorgon, käre Claes.
Om du läser det här Claes så ska du få erbjudandet att följa med mig en heldag på jobbet och sortera morötter för fulla muggar. Därefter ska du följa med och köra ett pass på gymmet. EFTER DET kan vi diskutera huruvida nån är klen eller inte..
Imorgonbitti åker jag alltså med laget till Kalmar. Kl 06.20 är det samling vid hamnterminalen. Sen väntar två träningsmatcher mot Linsdals IF och lite löppass innan vi kommer hem igen på söndagnatt. En helg i fotbollens tecken med gotlands bästa damfotbollslag är att vänta alltså.
Hade kunnat göra nästan vad som helst för att få sova ut i helgen, men det ska bli grymt kul att få umgås med fotbollsvännerna ändå.
Usch, nu är Darin på tv. Lämna Let's Dance ifred din lilla tönt!
Låter som att han sjunger playback ikväll.
Looooser.
Jag är på kanonhumör.verkligen.tjoho.
Nu ska jag hänga kläder på tork och sen ska jag försöka gå och lägga mig.
Det mesta är färdigpackat förutom lite som får vänta till imorgonbitti så nu ska jag väl snart kunna komma till ro.
Trevlig helg på er!
PussKram
Har precis druckit årets första påskmust. Jul/påsk-must är bannimej det godaste som finns i drickväg.
Attans va gott det är.
Är så sjukt trött och nu menar jag verkligen TRÖTT, både i kroppen och i huvudet.
Veckan har varit precis som vanligt med fotbollsträningar och jobb men troligen har jag tagit ut mig extra mycket den här veckan.
På jobbet har det varit hyffsat lugnt. Vi fick "sovmorgon" onsdag-torsdag då vi började 07.00 istället för 06.00 som det oftast är.
Måndagen bjöd på jobb och fotbollsträning.
I tisdags hade vi sista aerobicspasset på formfitness med laget.
I onsdags var jag på gymmet för första gången på X antal veckor. Var trött redan innan jag äntrat styrketräningslokalen men lyckades genomföra hela passet utan att somna. Dock svarade kroppen, icke oväntat, med en ordentlig träningsvärk igår och idag.
Så nu är man återigen den "halta kärringen" på jobbet.
Är jag inte jäkligt snabb och välbyggd när serien startar så tänker jag ALDRIG MER gå tillbaka till gymmet. Då bojkottar jag skivstångar och vikter förevigt.
Nej, men seriöst. Det börjar bli riktigt slitigt att hålla igång både jobbet och fotbollen fullt ut. Plus att kören kommer in där emellanåt. Men det är svårt att dra ner på nånting. Jobbet kan jag ju inte minska på. Eller kan och kan, det blir inte populärt iaf och jag skulle snart vara arbetslös igen. Dessutom vill man ju ha Pengarna!
Fotbollen är det man får dra ner på isf, men det är inte lätt det heller. Med en knapp månad kvar till seriepremiär är det inte populärt att hoppa träningar, och jag känner att kroppen ännu inte är i form för seriespel om man jämför med hur det varit de tidigare åren.
Igår blev det ingen träning dock. I helgen åker vi på träningsläger och jag kände att ska jag orka med det så behöver jag lite vila innan dess. Skickade då sms till min tränare under gårdagen och skrev att jag skulle avstå torsdagens träning för att klara helgens spel.
Fick detta korta och enkla svar:
Klenis ;)
Jaha! Klenis och en blinkande gubbe. Tack för den.
Svarade med:
ha.ha. Ni kommer bli min död...
Snart kom svaret:
Nej då, men morötterna...
Då svarade jag:
Betalar ni mig för att spela fotboll så lovar jag att lägga av med morötterna snarast.
Fick inget svar på det.
Allt med glimten i ögat förstås, men what a fuck! Han ska få en ordentlig utskällning imorgon, käre Claes.
Om du läser det här Claes så ska du få erbjudandet att följa med mig en heldag på jobbet och sortera morötter för fulla muggar. Därefter ska du följa med och köra ett pass på gymmet. EFTER DET kan vi diskutera huruvida nån är klen eller inte..
Imorgonbitti åker jag alltså med laget till Kalmar. Kl 06.20 är det samling vid hamnterminalen. Sen väntar två träningsmatcher mot Linsdals IF och lite löppass innan vi kommer hem igen på söndagnatt. En helg i fotbollens tecken med gotlands bästa damfotbollslag är att vänta alltså.
Hade kunnat göra nästan vad som helst för att få sova ut i helgen, men det ska bli grymt kul att få umgås med fotbollsvännerna ändå.
Usch, nu är Darin på tv. Lämna Let's Dance ifred din lilla tönt!
Låter som att han sjunger playback ikväll.
Looooser.
Jag är på kanonhumör.verkligen.tjoho.
Nu ska jag hänga kläder på tork och sen ska jag försöka gå och lägga mig.
Det mesta är färdigpackat förutom lite som får vänta till imorgonbitti så nu ska jag väl snart kunna komma till ro.
Trevlig helg på er!
PussKram
Röstmysteriet...
Gu va gott det är att dricka mjölk efter att man tränat!
Ett stort glas kall, härlig mjölk.
Den här måndagen har gått ovanligt fort tycker jag. Vanligen brukar måndagar vara en sån där segdag då man bara går och gäspar och suckar över hur långt kvar det är till helg och ledigt igen, men idag var inte en sån dag.
Hamnade i "skalningen" på jobbet imorse. Något som vanligen sköts av två förbestämda killar/män/gubbar och görs oftast bara på måndagar. Idag fick dock jag hoppa in för en av dem och det blev en bra start på veckan och ett kul avbrott från den vanliga sorteringen. Det enda mindre bra var att jag höll på att förfrysa händerna av det kalla vattnet som hela tiden fanns omkring, men vad gör man inte för lite omväxling.
Fram till halv två höll vi på där iaf och när vi var klara var det bara två pass (ca två timmar) plus fikarast kvar inne vid den "vanliga" sorteringen innan det var dags att gå för dagen.
Det var inte helt fel.
Ikväll har jag klantat mig lite igen.
En vattenflaska höll på att få sig en fartfylld tur på biltaket, men en snäll man gestikulerade och vinkade med armarna åt mig att stanna när jag höll på att backa ut från parkeringen.
Väldigt snällt av honom att hjälpa mig i min vimsighet. Han fick göra dagens goda gärning och Linn och Sofie som satt i bilen, fick sig ett gott skratt.
Den bjuder jag på.
Och alla har väl glömt nånting på biltaket nån gång!
I övrigt har en fråga ploppat upp i mitt huvud idag.
Malena Ernman och Caroline af Ugglas fick flest röster från svenska folket i melodifestivalen i lördags. Jag höll med svenska folket och har varit lite extra glad hela helgen över befolkningens plötsligt goda smak. Självklart har jag sett till att dom flesta i min närhet fått höra detta, men väldigt få har hållit med mig om dessa vinnare.
Så frågan jag ställt mig är: VILKA är egentligen dom som röstade på dessa två bidrag i lördags??
90% av de jag pratat med har dissat dem, på radion har det varit väldigt få hurrarop, och själv röstade jag bara för mig själv, inte ringde in.
Så VEM är det då som röstat på dem??
Jag har inte kommit fram till några direkt avancerade teorier, men antingen kan det vara så att hela Sveriges operalovers har bildat hemlig pakt och massröstat, eller så tycker de som röstat på dessa två att det är lite pinsamt och därför håller det hemligt.
Någon som har en smartare, eller varför inte dummare, teori?
Nej, nu är mjölken slut, maten uppäten, klockan 21.15, bloggämnena slut och matlådan icke packad.
Dags att rycka upp sig.
PussKram
Ett stort glas kall, härlig mjölk.
Den här måndagen har gått ovanligt fort tycker jag. Vanligen brukar måndagar vara en sån där segdag då man bara går och gäspar och suckar över hur långt kvar det är till helg och ledigt igen, men idag var inte en sån dag.
Hamnade i "skalningen" på jobbet imorse. Något som vanligen sköts av två förbestämda killar/män/gubbar och görs oftast bara på måndagar. Idag fick dock jag hoppa in för en av dem och det blev en bra start på veckan och ett kul avbrott från den vanliga sorteringen. Det enda mindre bra var att jag höll på att förfrysa händerna av det kalla vattnet som hela tiden fanns omkring, men vad gör man inte för lite omväxling.
Fram till halv två höll vi på där iaf och när vi var klara var det bara två pass (ca två timmar) plus fikarast kvar inne vid den "vanliga" sorteringen innan det var dags att gå för dagen.
Det var inte helt fel.
Ikväll har jag klantat mig lite igen.
En vattenflaska höll på att få sig en fartfylld tur på biltaket, men en snäll man gestikulerade och vinkade med armarna åt mig att stanna när jag höll på att backa ut från parkeringen.
Väldigt snällt av honom att hjälpa mig i min vimsighet. Han fick göra dagens goda gärning och Linn och Sofie som satt i bilen, fick sig ett gott skratt.
Den bjuder jag på.
Och alla har väl glömt nånting på biltaket nån gång!
I övrigt har en fråga ploppat upp i mitt huvud idag.
Malena Ernman och Caroline af Ugglas fick flest röster från svenska folket i melodifestivalen i lördags. Jag höll med svenska folket och har varit lite extra glad hela helgen över befolkningens plötsligt goda smak. Självklart har jag sett till att dom flesta i min närhet fått höra detta, men väldigt få har hållit med mig om dessa vinnare.
Så frågan jag ställt mig är: VILKA är egentligen dom som röstade på dessa två bidrag i lördags??
90% av de jag pratat med har dissat dem, på radion har det varit väldigt få hurrarop, och själv röstade jag bara för mig själv, inte ringde in.
Så VEM är det då som röstat på dem??
Jag har inte kommit fram till några direkt avancerade teorier, men antingen kan det vara så att hela Sveriges operalovers har bildat hemlig pakt och massröstat, eller så tycker de som röstat på dessa två att det är lite pinsamt och därför håller det hemligt.
Någon som har en smartare, eller varför inte dummare, teori?
Nej, nu är mjölken slut, maten uppäten, klockan 21.15, bloggämnena slut och matlådan icke packad.
Dags att rycka upp sig.
PussKram
La voix och fejsbookande
Facebook har ändrat utseende igen.
Fan också.
Jag som nyss hade kommit underfund med hur fanskapet fungerar. Det är verkligen en avancerad sida det där, men nu när man äntligen hade lyckats lära sig skriva inlägg till folk och svara ja på vänförfrågningar, så går dom och snurrar om allting igen!
Idioti kallas det.
Har egentligen alltid haft lite emot facebook. Kanske mest för att det är en sån grej som nästan ALLA har idag (inklusive min egen mor) och då blir det ju genast lite töntigare. Men efterhand upptäckte jag facebooks alla fördelar. Helt plötsligt hade jag full koll på vilka som blivit tillsammans, gjort slut, rest till afrika, hittat jobb, festat i helgen osv. En ny överraskning väntade varje gång man loggade in.
Det finns ju absolut inget roligare än andra människors liv.
Så en viss hatkärlek har jag väl till facebook och med undantag för det plötsliga utseendebytet så har jag ändå börjat uppskatta facebook alltmer. Man håller bra kontakt med vännerna som är ute o reser o far, och blir ständigt uppdaterad med bilder o inlägg om deras upptåg.
Nog talat om facebook.
En liten uppdatering av helgen och sen lite härligt melodifestivalblarr.
Igår spelade vi träningsmatch mot Gutes P94:or. Siffrorna sprang iväg en aning och vad slutresultatet blev är jag därför mycket osäker på, men vi gjorde ett mål och dom en hel del fler. Att det var pinsamt att förlora mot småkillar (15 år men grymma på fotbollsplan) behöver jag nog inte utveckla nåt mer, men ja, vi var inte sämst men inte jättebra heller.
En träningsmatch helt enkelt.
Sen blev det några timmar på stan med Elin och sen bort till lägenheten (den jag bodde i i våras).
Där blev det sen melodifestivalkväll med Elin, Annika, Annikas syster Mia, Annikas pojkvän Simon, och Simons vän Fredrik.
Efter det blev det en kortare form av utgång för oss tjejer. Först drink-jakt, men det stupade så vi hamnade på surfers slutligen.
Idag har det slappats och städats.
En vanlig söndag.
Melodifestivalen fick jag fel om, men vad glad jag är åt det!
Jäklars va spännande det var! Med risk för att låta som en äkta nörd så säger jag att det här var den mest spännande omröstning på flera år!
När folkets röster skulle redovisas var jag fortfarande 100 på att TråkMåns skulle ta hem det. Men helt plötsligt är både han och EMD ute ur leken och nya chanser tänds för mina favoriter "Opera" och "Crazy-woman". När det stod klart att Caroline af Ugglas tagit andraplatsen och Malena Ernman blivit kvällens vinnare skrek jag i högan sky av glädje!
Shit, det var ju minst lika spännande som en straffläggning eller liknande.
Det här kommer bli så grymt bra! Har absolut ingen aning om det går hem i resten av melodifestival-europa, men det spelar ingen större roll ändå. Sverige är vana vid det här kvalandet numera så det blir nog inga problem vare sig hon kommer sist eller först. Det kommer i vilket fall som helst väcka uppmärksamhet när operan äntrar scenen i Moskva. Ascoolt!
Ja så igårkväll var jag lycklig.
Pinsam också förmodligen. Satt som på nålar, hoppade så fort mina två favoriter fick 12-poängare, och betedde mig som en gormande, fanatisk man framför tv:n i en mycket spännande fotbollsmatch.
Nördigt, jag vet, men det är ju bara melodifestivalfinal en gång per år.
Nu har jag dock fått nog av allt glittertrams till musik och tänker återgå till det gamla vanliga. Äntligen.
Nu ska det bli födelsedagsfirande hos morfar.
PussKram
Fan också.
Jag som nyss hade kommit underfund med hur fanskapet fungerar. Det är verkligen en avancerad sida det där, men nu när man äntligen hade lyckats lära sig skriva inlägg till folk och svara ja på vänförfrågningar, så går dom och snurrar om allting igen!
Idioti kallas det.
Har egentligen alltid haft lite emot facebook. Kanske mest för att det är en sån grej som nästan ALLA har idag (inklusive min egen mor) och då blir det ju genast lite töntigare. Men efterhand upptäckte jag facebooks alla fördelar. Helt plötsligt hade jag full koll på vilka som blivit tillsammans, gjort slut, rest till afrika, hittat jobb, festat i helgen osv. En ny överraskning väntade varje gång man loggade in.
Det finns ju absolut inget roligare än andra människors liv.
Så en viss hatkärlek har jag väl till facebook och med undantag för det plötsliga utseendebytet så har jag ändå börjat uppskatta facebook alltmer. Man håller bra kontakt med vännerna som är ute o reser o far, och blir ständigt uppdaterad med bilder o inlägg om deras upptåg.
Nog talat om facebook.
En liten uppdatering av helgen och sen lite härligt melodifestivalblarr.
Igår spelade vi träningsmatch mot Gutes P94:or. Siffrorna sprang iväg en aning och vad slutresultatet blev är jag därför mycket osäker på, men vi gjorde ett mål och dom en hel del fler. Att det var pinsamt att förlora mot småkillar (15 år men grymma på fotbollsplan) behöver jag nog inte utveckla nåt mer, men ja, vi var inte sämst men inte jättebra heller.
En träningsmatch helt enkelt.
Sen blev det några timmar på stan med Elin och sen bort till lägenheten (den jag bodde i i våras).
Där blev det sen melodifestivalkväll med Elin, Annika, Annikas syster Mia, Annikas pojkvän Simon, och Simons vän Fredrik.
Efter det blev det en kortare form av utgång för oss tjejer. Först drink-jakt, men det stupade så vi hamnade på surfers slutligen.
Idag har det slappats och städats.
En vanlig söndag.
Melodifestivalen fick jag fel om, men vad glad jag är åt det!
Jäklars va spännande det var! Med risk för att låta som en äkta nörd så säger jag att det här var den mest spännande omröstning på flera år!
När folkets röster skulle redovisas var jag fortfarande 100 på att TråkMåns skulle ta hem det. Men helt plötsligt är både han och EMD ute ur leken och nya chanser tänds för mina favoriter "Opera" och "Crazy-woman". När det stod klart att Caroline af Ugglas tagit andraplatsen och Malena Ernman blivit kvällens vinnare skrek jag i högan sky av glädje!
Shit, det var ju minst lika spännande som en straffläggning eller liknande.
Det här kommer bli så grymt bra! Har absolut ingen aning om det går hem i resten av melodifestival-europa, men det spelar ingen större roll ändå. Sverige är vana vid det här kvalandet numera så det blir nog inga problem vare sig hon kommer sist eller först. Det kommer i vilket fall som helst väcka uppmärksamhet när operan äntrar scenen i Moskva. Ascoolt!
Ja så igårkväll var jag lycklig.
Pinsam också förmodligen. Satt som på nålar, hoppade så fort mina två favoriter fick 12-poängare, och betedde mig som en gormande, fanatisk man framför tv:n i en mycket spännande fotbollsmatch.
Nördigt, jag vet, men det är ju bara melodifestivalfinal en gång per år.
Nu har jag dock fått nog av allt glittertrams till musik och tänker återgå till det gamla vanliga. Äntligen.
Nu ska det bli födelsedagsfirande hos morfar.
PussKram
Sovmorgon, melodifestival och öststater
Ojoj, så var det fredagen den trettonde igen..
Hoppas ni överlevt dagen utan några större olyckor.
Själv har jag, liksom förra gången, haft en bra dag fri från faror och pinsamheter.
Min otursdag avklarades faktiskt redan i onsdags så det var inte mer än rätt.
Så efter alla pinsamheter och förvirrande så har de två sista dagarna gått lite mer i det harmoniska tecknet.
Igår fick vi börja KLOCKAN SJU! Det var helt fantastiskt, underbart skönt. Annars börjar vi ju oftast klockan sex, men vilken skillnad den där timmen gjorde!
Det var som mitt på ljusa dagen när jag vaknade och livet blev genast lite gladare när man drog upp rullgardinen och möttes av SOLEN. Jag hade dessutom gått och lagt mig tidigt kvällen innan så jag kände mig riktigt utvilad.
Ja det var nog bara just det att det var ljust när man kom till jobbet som gjorde hela dagen. Jag var så glad och pigg!
Idag fick vi återigen börja klockan sex, men istället fick vi gå hem en halvtimme tidigare. Fint avslut på veckan.
Imorrn är det träningsmatch mot Gutes -94 killar. Hoppas, hoppas, hoppas att vi vinner. Killar eller tjejer, dom är yngre och det är pinsamt att förlora då.
På kvällen är det melodifestivalfinal! Den ska jag förmodligen se med mina kära vänner Elin och Annika.
Söndag är det middag hos min mormor och morfar då sistnämnde fyller år imorgon.
På kvällen är det parlamentet och sen blir det måndag igen.
Ja melodifestivalen ja...
Jag tror att Måns Zelmerlöw tar hem det, men dom som får mina röster är Malena Ernman och Caroline af Ugglas. Som ni alla förmodligen redan vet, så är jag ju inget större fan av den såkallade musiken i melodifestivalen.
Citat ur morgonpasset i P3 igår, när Kodjo berättade vad han tyckte om festivalen:
"Ja, melodifestivalen gillar musik såklart, men musiken verkar hata melodifestivalen".
Haha, Hihi, Hoho!
Håller med fullt ut.
Ändå är det något speciellt med denna folkkära glittertävling så här är min åsikt:
Måns i all ära, han gör mycket bra, är söt och charmig och är bra på scen, men hans musik är vanlig och tråkig. TråkMåns.
Vi lär ändå aldrig vinna eurovision, och får kvala nästa år igen, det är bara och inse att öst-länderna har övertaget för tillfället. Därför kan vi lika bra slå till med nåt urflippat och otippat vilket jag tycker att både Malena och Caroline är på sina vis. En operasångerska eller en stirrande, krampaktig crazy-woman. DET om nåt kan röra om i öststatsgrytan. Carolines låt är dessutom bra på riktigt.
Nu ska jag fortsätta mitt slappande.
Trevlig helg på er!
PussKram
Hoppas ni överlevt dagen utan några större olyckor.
Själv har jag, liksom förra gången, haft en bra dag fri från faror och pinsamheter.
Min otursdag avklarades faktiskt redan i onsdags så det var inte mer än rätt.
Så efter alla pinsamheter och förvirrande så har de två sista dagarna gått lite mer i det harmoniska tecknet.
Igår fick vi börja KLOCKAN SJU! Det var helt fantastiskt, underbart skönt. Annars börjar vi ju oftast klockan sex, men vilken skillnad den där timmen gjorde!
Det var som mitt på ljusa dagen när jag vaknade och livet blev genast lite gladare när man drog upp rullgardinen och möttes av SOLEN. Jag hade dessutom gått och lagt mig tidigt kvällen innan så jag kände mig riktigt utvilad.
Ja det var nog bara just det att det var ljust när man kom till jobbet som gjorde hela dagen. Jag var så glad och pigg!
Idag fick vi återigen börja klockan sex, men istället fick vi gå hem en halvtimme tidigare. Fint avslut på veckan.
Imorrn är det träningsmatch mot Gutes -94 killar. Hoppas, hoppas, hoppas att vi vinner. Killar eller tjejer, dom är yngre och det är pinsamt att förlora då.
På kvällen är det melodifestivalfinal! Den ska jag förmodligen se med mina kära vänner Elin och Annika.
Söndag är det middag hos min mormor och morfar då sistnämnde fyller år imorgon.
På kvällen är det parlamentet och sen blir det måndag igen.
Ja melodifestivalen ja...
Jag tror att Måns Zelmerlöw tar hem det, men dom som får mina röster är Malena Ernman och Caroline af Ugglas. Som ni alla förmodligen redan vet, så är jag ju inget större fan av den såkallade musiken i melodifestivalen.
Citat ur morgonpasset i P3 igår, när Kodjo berättade vad han tyckte om festivalen:
"Ja, melodifestivalen gillar musik såklart, men musiken verkar hata melodifestivalen".
Haha, Hihi, Hoho!
Håller med fullt ut.
Ändå är det något speciellt med denna folkkära glittertävling så här är min åsikt:
Måns i all ära, han gör mycket bra, är söt och charmig och är bra på scen, men hans musik är vanlig och tråkig. TråkMåns.
Vi lär ändå aldrig vinna eurovision, och får kvala nästa år igen, det är bara och inse att öst-länderna har övertaget för tillfället. Därför kan vi lika bra slå till med nåt urflippat och otippat vilket jag tycker att både Malena och Caroline är på sina vis. En operasångerska eller en stirrande, krampaktig crazy-woman. DET om nåt kan röra om i öststatsgrytan. Carolines låt är dessutom bra på riktigt.
Nu ska jag fortsätta mitt slappande.
Trevlig helg på er!
PussKram
Vem har tagit min bil!?!?!
Aaaaaah, vilken BAJS-dag det har varit!
Började redan imorse när jag inte kunde hitta bilnycklarna. Hittade tillslut extranycklarna och gick ut till bilen, men så hittar jag inte BILEN!! Det låter helsjukt, man kan inte slarva bort en bil sådär bara, men det var precis så. Eftersom jag varken hittar bilnycklar eller bil drar jag slutsatsen att pappa åkt till jobbet redan och snott min fina toyota. Stormar irriterat in i deras sovrum och frågar varför min bil inte står på sin plats, och blir förvånad att både mamma och pappa är hemma. Dom fattar ingenting. Inte jag heller. Kollar än en gång och upptäcker att bilen faktiskt står där den ska, bara det att en stor volvo gömmer den för min syn.
Snacka om virrig. Och pinsamt också för den delen..
Kommer precis i tid till jobbet. Väl där kan jag inte hitta mina älskade hörlurar. Glömde dom i packeriet igår eftermiddag och fick aldrig in dom i skåpet efter dagens slut, och idag hade alltså någon tagit dom!
Till min glädje återfanns dom precis innan vi skulle sluta idag, och allt är nu i sin ordning.
Men eftersom jag inte haft några hörlurar så att jag kunde lyssna på radion så har den redan pissiga dagen, bara blivit ännu pissigare och segare.
Fick även kritik för att jag sorterade bort för fina morötter på efterkontrollen och efter det var dagen totalt förstörd. Orka!!
Är nu trött och irriterad. Har en jäkla huvudvärk pga. allt buller jag fick stå ut med när jag inte hade hörlurar idag, och hoppar gymmet även denna vecka. Mina tränare måste hata mig vid det här laget. Har endast besökt gymmet TVÅ gånger hittills i år och vi har haft det varje onsdag (förutom helgdagarna som var) sedan 2009 tog sin start. suck.
Och så den här förbannade snön om helt plötsligt fick för sig att återvända till ön. Aaah det skulle ju bli vår och sol och torrt nu!!
Två saker håller mitt humör uppe ändå. Ikväll blev biljetterna bokade till USA. Den 31:a Maj går flyget från Arlanda till Philadelphia där vi mellanlandar innan vi åker vidare till New York och MATILDA!! Sen blir det ca tre veckor i Amerikat innan vi anländer i Visby hamn sent på onsdagnatten den 17:e juni. Åååh va jag längtar! Ååååh va det är långt dit!
Nej, nu ska jag äta sen tänker jag gå och lägga mig med en gång och bara glömma bort den här skitonsdagen.
PussKram
Började redan imorse när jag inte kunde hitta bilnycklarna. Hittade tillslut extranycklarna och gick ut till bilen, men så hittar jag inte BILEN!! Det låter helsjukt, man kan inte slarva bort en bil sådär bara, men det var precis så. Eftersom jag varken hittar bilnycklar eller bil drar jag slutsatsen att pappa åkt till jobbet redan och snott min fina toyota. Stormar irriterat in i deras sovrum och frågar varför min bil inte står på sin plats, och blir förvånad att både mamma och pappa är hemma. Dom fattar ingenting. Inte jag heller. Kollar än en gång och upptäcker att bilen faktiskt står där den ska, bara det att en stor volvo gömmer den för min syn.
Snacka om virrig. Och pinsamt också för den delen..
Kommer precis i tid till jobbet. Väl där kan jag inte hitta mina älskade hörlurar. Glömde dom i packeriet igår eftermiddag och fick aldrig in dom i skåpet efter dagens slut, och idag hade alltså någon tagit dom!
Till min glädje återfanns dom precis innan vi skulle sluta idag, och allt är nu i sin ordning.
Men eftersom jag inte haft några hörlurar så att jag kunde lyssna på radion så har den redan pissiga dagen, bara blivit ännu pissigare och segare.
Fick även kritik för att jag sorterade bort för fina morötter på efterkontrollen och efter det var dagen totalt förstörd. Orka!!
Är nu trött och irriterad. Har en jäkla huvudvärk pga. allt buller jag fick stå ut med när jag inte hade hörlurar idag, och hoppar gymmet även denna vecka. Mina tränare måste hata mig vid det här laget. Har endast besökt gymmet TVÅ gånger hittills i år och vi har haft det varje onsdag (förutom helgdagarna som var) sedan 2009 tog sin start. suck.
Och så den här förbannade snön om helt plötsligt fick för sig att återvända till ön. Aaah det skulle ju bli vår och sol och torrt nu!!
Två saker håller mitt humör uppe ändå. Ikväll blev biljetterna bokade till USA. Den 31:a Maj går flyget från Arlanda till Philadelphia där vi mellanlandar innan vi åker vidare till New York och MATILDA!! Sen blir det ca tre veckor i Amerikat innan vi anländer i Visby hamn sent på onsdagnatten den 17:e juni. Åååh va jag längtar! Ååååh va det är långt dit!
Nej, nu ska jag äta sen tänker jag gå och lägga mig med en gång och bara glömma bort den här skitonsdagen.
PussKram
8 mars
GRATTIS alla tjejer/kvinnor/damer/tanter, vad ni än vill kalla er, på Internationella Kvinnodagen!!
Hoppas ni firat er ordentligt.
Själv skulle jag fira med kladdkaka. Det blev det sämsta bakverk jag någonsin åstadkommit i hela mitt liv. Den ligger just nu på ett fat i en chokladig klump och har ungefär samma konsistens som kladdig knäck. Men den smakar choklad, precis som den ska göra, så jag tänker tvinga familjen att äta upp den.
Apa, va trött jag är.
Jag tror jag lider av kronisk trötthet. Något som jag klagat över länge och tror många av er börjar tröttna på att höra/läsa om, men vet ni en sak...Det skiter jag fullständigt i.
JAG ÄR EN UTARBETAD KVINNA, LÅT MIG GNÄLLA!
Och imorgon ska man tillbaka till morötterna igen.
Den här veckan har gått ovanligt fort tycker jag.
Tisdagkväll var det aerobic på Dalhem/P18:s träningsschema. Inte fullt lika kul som vattengympa.
I onsdags var jag så trött i kroppen när jag kom hem från jobbet att jag vid blotta tanken på gym blev alldeles gråtfärdig. Det blev ingen styrketräning den kvällen. I torsdags var det jobb, träning en timme och sen kör. På fredagen var jag i trans hela dagen, i närmast okontaktbar, och som att det inte var nog fick vi jobba över en timme. På kvällen kom Elin iaf och det blev slappande framför Let's dance.
Igår, lördag, var jag på miniläger med fotbollslaget. Först en internmatch som vanns av lag Blå. Där ingick jag. Applåder och visslingar.
Därefter blev det dusch och sen middag på restaurang Hwitstjärna. Eftermiddagen skulle bjuda på en hemlig aktivitet. Det visdade sig vara luftgevärsskytte!
Vattengympa är snäppet roligare, men det var kul. Och nog fanns det talang hos oss. Själv blev jag mäkta imponerad över min egen insats, kom på delad femteplats. Watch up people! Naj.
Tillbaka på P18 gjorde vi pastasallad och marängswiss tillsammans.
Sen åkte jag till Annika där vi var ett gäng som hade en något sen after ski, eftersom det inte hanns med i Åre förra veckan. Mackor, fruktsallad, allsång, twister m.m.
För 20-åringarna blev det sen en timme på munken. Jag och Elin åkte till min mammas mosters lägenhet där vi skulle sova för natten. Innan det blev sömn fick jag hämta Helena på stan som sen sov hos oss också.
Idag har vi haft fortsättning på vårt lilla miniläger med tre timmars teori, matchgenomgång och fika.
Klockan tre var jag hemma i Källunge igen och har spenderat eftermiddagen med att se Grey's anatomy och Beck. Blev även tvingad att laga kvällsmaten ikväll som såg ut lite som spya när jag var färdig.
Jag och så var det den där jäkla kladdkakan också..
Nu är parlamentet i full gång. Det tillsammans med kladdkaka sen blir det sängen eftersom JAG ÄR SÅ TRÖTT.
Godnatt på er.
PussKram
Se upp i backen, nu är det snart vår.
Hej på er!
Här sitter jag i mörkret och fördriver tid. Om nån timme ska jag och mina lagkompisar svettas ikapp med lite aerobic på formfitness. Det kan nog bli en rolig och jobbig timme.
Igår rörde jag en boll för första gången på över två veckor. Det gick väl rätt okej men det är hemskt vad man tappar kondition på så kort tid. Är det inte orättvist? Man måste kämpa i månader för att komma i form men behöver endast nån vecka eller en härlig förkylning för att tappa den. Naj usch, vilket slöseri med tid. Lika bra o skita i allt vad gäller svett och ansträngning och placera sig i soffan på heltid... eller inte...
Min nytändning som kom efter skidresan har så smått lagt sig och jag känner, efter ynka två dagar, att allt är precis som förut. Det är väldans vad tråkigt det är med rutiner och vardag ibland. Men jag kämpar emot, ingen deppression ska nå den här kroppen.
Fast nu går vi faktiskt mot ljusare tider! Visst ska det bli härligt med vår igen!?
Min favoritårstid, helt klart. Varje årstid har sin charm såklart, men våren är det ändå något lite extra speciellt med..
Man vaknar upp ur vinterdvalan, solen börjar värma sådär alldeles lagom, det blir sakta men säkert grönt omkring oss och man kan springa runt i skogen och vårskrika. Inga speciella förväntningar, till skillnad från sommaren som aldrig tycks bli tillräckligt varm eller ledig. Våren är den ultimata årstiden - lagom varm, ljus, "pånyttfödande", grön och skön. Vilken frihet!
Synd att inte julen kunde vara på våren. Allt härligt på en och samma gång. Eller det är nog bra att julen ligger i december och kan lysa upp mörka vintern.
Oj, hur kom jag in på årstider?
Lite ordbajsande verkar det som.
Vill ni höra tre knäppa händelser från Åre-resan?
(Men varför frågar du?? ingen lär ändå hinna svara, skriv bara istället...!)
Okej,
Händelse 1:
Annika och Hugo åker före mig i en backe. Eller det är snarare en skidväg bara, längs med berget. Vägen är ganska smal och något djup, och den här dagen har jag dessvärre lite problem med det mesta och misslyckas med svängandet. Jag far över kanten och ramlar ut i sidospåret som går bara en meter nedanför. Ena skidan har fastnat i snövallen och ligger nu nergrävd i snön. I ren frustration utrbrister jag: BAJS! och försöker sen kravla mig upp igen. Runtom är det ganska mycket folk eftersom det ligger ett matställe bara några få meter bort. Irriterad över att ingen ens FRÅGAR hur det gått för mig tar jag mig upp och skidar vidare. Inte förrän jag kommit ifatt Annika och Hugo och kan berätta vad jag råkat ut för kommer jag att tänka på: Oj, skrek jag verkligen "bajs" inför alla dom där?
Händelse 2:
Hugo och Annika har åkt före mig upp i liften. När jag kommer upp sitter Hugo och knäpper på sig snowboarden och Annika står bredvid på skidor. Enkelt och säkert ska jag skida fram och bromsa in lite snyggt bredvid dem. Dessvärre är mina skidor väldigt oåtskiljaktiga denna dag och korsar varandra var om vartannat. Detta resulterar i att min tilltänkta snygga inbromsning istället slutar med att jag far förbi mina båda vänner, över Annikas skidors främre del och ut i backen. I denna backe, som förövrigt har svårighetsgrad röd och icke prövad av mig tidigare, far jag nerför fortfarande med skidorna i kors och försöker febrilt få stopp på ekipaget. På nåt vis lyckas jag under hela min färd hålla mig på benen och när jag tillslut får stopp på skidorna står jag med ryggen ner mot backen. Måste ha gjort en mycket snygg piruett... "Puuh, jag klarade det" är ungefär det jag hinner tänka innan nästa sak händer. Jag har nämligen en något tung ryggsäck på ryggen och när jag då står lite framåtlutad för att inte ramla baklänges ner i backen så ramlar den uppåt och gör mig väldigt tung i övre delen av kroppen, och givetvis ramlar jag. Förutom att jag själv precis ramlat så flyger även en vattenflaska ut ur ett sidofack i väskan och får en jäkla fart nerför backen. Annika kommer som en räddande ängel och kör ifatt flaskan. Själv kommer jag ingenstans. Fötterna har hamnat en en extremt konstig position och dom omedgörliga pjäxorna gör att jag sitter fast och kommer ingenstans. Jag får snällt ropa på Hugo som kommer och knäpper loss den ena skidan så att jag kommer loss. Hela denna "lustiga" scen har utspelats inför en rad förvånade stockholmare (mestadels antar jag) som nyss klivit av liften...
Händelse 3:
Numera är det inte bara Stig-helmer som fått liftvakten att trycka på nödstopp-knappen.
Jag, Annika och Hugo skulle åka sittlift och det skulle gå så smärtfritt så... Det gjorde det också, för Hugo.
När det blir min och Annikas tur är jag lite seg i starten och hinner precis in innanför spärren som öppnas och stängs allteftersom en lift är påväg in. Rullbandet som ska föra oss framåt får jag problem med och detta resulterar i att jag hamnar till för långt till höger, så när liften kommer upp bakom oss har jag inte sätet bakom mig utan får istället armstödet i ryggen och flyger ut i sidan och hamnar i en hög på marken. Liftvakten får syn på det hela och trycker på nödstopp. Som tur var har han tryckt snabbt så jag behöver bara ta mig upp och sen skynda mig fram till Annika som lyckats parera liften rätt och nu sitter några meter framför mig gapskrattandes. Jag är däremot sur på liftåbäket och anser det omöjligt att komma på fötter själv, så lite buttert och något generat väser jag till liftvakten att hjälpa mig upp. Han tar tag under mina armar och med ett enkelt ryck är jag åter på fötterna/skidorna. Ett litet "tack" och sen, utan att så mycket som snegla på liftvakten stapplar jag mig fram till sittliften där Annika fortfarande sitter och fnittrar. Färden upp går iallafall bra.
Ja jisses. Allt detta hände under en och samma dag. Tisdagen. Det var verkligen ingen höjdardag. Gjorde bort mig så många gånger den dagen att jag tillslut inte orkade bry mig längre. Annika och Hugo hade däremot en väldigt underhållande dag....
Nej, nu ska jag äta och ladda upp inför kvällens kraftprov.
PussKram
Här sitter jag i mörkret och fördriver tid. Om nån timme ska jag och mina lagkompisar svettas ikapp med lite aerobic på formfitness. Det kan nog bli en rolig och jobbig timme.
Igår rörde jag en boll för första gången på över två veckor. Det gick väl rätt okej men det är hemskt vad man tappar kondition på så kort tid. Är det inte orättvist? Man måste kämpa i månader för att komma i form men behöver endast nån vecka eller en härlig förkylning för att tappa den. Naj usch, vilket slöseri med tid. Lika bra o skita i allt vad gäller svett och ansträngning och placera sig i soffan på heltid... eller inte...
Min nytändning som kom efter skidresan har så smått lagt sig och jag känner, efter ynka två dagar, att allt är precis som förut. Det är väldans vad tråkigt det är med rutiner och vardag ibland. Men jag kämpar emot, ingen deppression ska nå den här kroppen.
Fast nu går vi faktiskt mot ljusare tider! Visst ska det bli härligt med vår igen!?
Min favoritårstid, helt klart. Varje årstid har sin charm såklart, men våren är det ändå något lite extra speciellt med..
Man vaknar upp ur vinterdvalan, solen börjar värma sådär alldeles lagom, det blir sakta men säkert grönt omkring oss och man kan springa runt i skogen och vårskrika. Inga speciella förväntningar, till skillnad från sommaren som aldrig tycks bli tillräckligt varm eller ledig. Våren är den ultimata årstiden - lagom varm, ljus, "pånyttfödande", grön och skön. Vilken frihet!
Synd att inte julen kunde vara på våren. Allt härligt på en och samma gång. Eller det är nog bra att julen ligger i december och kan lysa upp mörka vintern.
Oj, hur kom jag in på årstider?
Lite ordbajsande verkar det som.
Vill ni höra tre knäppa händelser från Åre-resan?
(Men varför frågar du?? ingen lär ändå hinna svara, skriv bara istället...!)
Okej,
Händelse 1:
Annika och Hugo åker före mig i en backe. Eller det är snarare en skidväg bara, längs med berget. Vägen är ganska smal och något djup, och den här dagen har jag dessvärre lite problem med det mesta och misslyckas med svängandet. Jag far över kanten och ramlar ut i sidospåret som går bara en meter nedanför. Ena skidan har fastnat i snövallen och ligger nu nergrävd i snön. I ren frustration utrbrister jag: BAJS! och försöker sen kravla mig upp igen. Runtom är det ganska mycket folk eftersom det ligger ett matställe bara några få meter bort. Irriterad över att ingen ens FRÅGAR hur det gått för mig tar jag mig upp och skidar vidare. Inte förrän jag kommit ifatt Annika och Hugo och kan berätta vad jag råkat ut för kommer jag att tänka på: Oj, skrek jag verkligen "bajs" inför alla dom där?
Händelse 2:
Hugo och Annika har åkt före mig upp i liften. När jag kommer upp sitter Hugo och knäpper på sig snowboarden och Annika står bredvid på skidor. Enkelt och säkert ska jag skida fram och bromsa in lite snyggt bredvid dem. Dessvärre är mina skidor väldigt oåtskiljaktiga denna dag och korsar varandra var om vartannat. Detta resulterar i att min tilltänkta snygga inbromsning istället slutar med att jag far förbi mina båda vänner, över Annikas skidors främre del och ut i backen. I denna backe, som förövrigt har svårighetsgrad röd och icke prövad av mig tidigare, far jag nerför fortfarande med skidorna i kors och försöker febrilt få stopp på ekipaget. På nåt vis lyckas jag under hela min färd hålla mig på benen och när jag tillslut får stopp på skidorna står jag med ryggen ner mot backen. Måste ha gjort en mycket snygg piruett... "Puuh, jag klarade det" är ungefär det jag hinner tänka innan nästa sak händer. Jag har nämligen en något tung ryggsäck på ryggen och när jag då står lite framåtlutad för att inte ramla baklänges ner i backen så ramlar den uppåt och gör mig väldigt tung i övre delen av kroppen, och givetvis ramlar jag. Förutom att jag själv precis ramlat så flyger även en vattenflaska ut ur ett sidofack i väskan och får en jäkla fart nerför backen. Annika kommer som en räddande ängel och kör ifatt flaskan. Själv kommer jag ingenstans. Fötterna har hamnat en en extremt konstig position och dom omedgörliga pjäxorna gör att jag sitter fast och kommer ingenstans. Jag får snällt ropa på Hugo som kommer och knäpper loss den ena skidan så att jag kommer loss. Hela denna "lustiga" scen har utspelats inför en rad förvånade stockholmare (mestadels antar jag) som nyss klivit av liften...
Händelse 3:
Numera är det inte bara Stig-helmer som fått liftvakten att trycka på nödstopp-knappen.
Jag, Annika och Hugo skulle åka sittlift och det skulle gå så smärtfritt så... Det gjorde det också, för Hugo.
När det blir min och Annikas tur är jag lite seg i starten och hinner precis in innanför spärren som öppnas och stängs allteftersom en lift är påväg in. Rullbandet som ska föra oss framåt får jag problem med och detta resulterar i att jag hamnar till för långt till höger, så när liften kommer upp bakom oss har jag inte sätet bakom mig utan får istället armstödet i ryggen och flyger ut i sidan och hamnar i en hög på marken. Liftvakten får syn på det hela och trycker på nödstopp. Som tur var har han tryckt snabbt så jag behöver bara ta mig upp och sen skynda mig fram till Annika som lyckats parera liften rätt och nu sitter några meter framför mig gapskrattandes. Jag är däremot sur på liftåbäket och anser det omöjligt att komma på fötter själv, så lite buttert och något generat väser jag till liftvakten att hjälpa mig upp. Han tar tag under mina armar och med ett enkelt ryck är jag åter på fötterna/skidorna. Ett litet "tack" och sen, utan att så mycket som snegla på liftvakten stapplar jag mig fram till sittliften där Annika fortfarande sitter och fnittrar. Färden upp går iallafall bra.
Ja jisses. Allt detta hände under en och samma dag. Tisdagen. Det var verkligen ingen höjdardag. Gjorde bort mig så många gånger den dagen att jag tillslut inte orkade bry mig längre. Annika och Hugo hade däremot en väldigt underhållande dag....
Nej, nu ska jag äta och ladda upp inför kvällens kraftprov.
PussKram
En vecka i Åre, rena rama hälsokuren
Sååå, då var man hemma igen då.
Vilken vecka det har varit! Jag är helt förälskad i fjällen! När jag tröttnar på Gotland bosätter jag mig i norr och lever loppan där. Naturen är helt underbar! Och skidor är grymt kul! Trots värkande lår och krampande vader..
Dessutom åkte jag med ett väldigt roligt gäng också. Vem kunde tro att allergiker var så kuliga typer!
Det enda som varit jobbigt var en smal våningssäng och regeln om oparfyrmerade produkter.. Åker man med astmatiker och allergiker och dessutom bor i en av astma och allergiförbundets lokaler så är det strängt förbjudet att lukta gott. Eller använda schampoo, deo och liknande som doftar.
Det var riktigt skönt att komma hem och duscha med citrusdoftande schampoo och sova i egen säng igen.
Det är svårt att i ord berätta vad vi gjort så jag låter bilderna tala istället:
Vi började skidsemestern med bad på ett hotell som fick mig att tänka på kongresshallens utseende av nån märklig anledning:
Såhär var vädret oftast; disigt:
Annika är glad i backen:
På tisdagkväll firade några av oss fettisdagen med semlor och varm choklad som vi fick avnjuta ute på trappen eftersom vi inte fick ta in sånt som innehöll ägg, mandel eller nötter i huset: 
. Mumsigt!: 
. Sen gick det lite snett för en semla och en chokladkopp som blev nersvalkade i snön..: 
. Elin den stackarn låg i feber tisdag och onsdag men var tillbaka i backen på torsdagen: 
. Snötäckta berg: 
och djupa dalar: 
. Det är så sjukt fint där uppe på fjället och jag blev helt förälskad, flera gånger om! Så otroligt vackert men helt omöjligt att fånga på bild: 
. En dag grillade vi hamburgare i backen, det var gott och mysigt: 
. Här bodde vi hela veckan, några kilometer från backen: 
. På kvällarna var det full fart i uppehållsrummet (som för övrigt hade väldigt sköna och fina sittpuffar och kuddar) med singstar och en lek som heter Maffia:
fast vissa av oss föredrog nog ändå att sova när klockan blivit sent. Favorit kareoken var Aqua:s 90-tals dänga "Barbie girl", tjohooo, hmm:
Trots att vi var högt upp i landet nådde oss ändå nyheten om förlovningen i kungahuset. De nyförlovade fick hänga bredvid tv:n hela veckan, såklart!: 
. Sista skiddagen provade Annika (skidmästaren) på snowboard, en naturbegåvning!: 
Elin och Lovisa var såhär lyckliga i backarna:
Stålgänget! från vänster: Hugo, Lovisa, Jag, Annika, Elin:
.
Imorgon är det åter till vardagen och jag är mer redo än någonsin tidigare! Den friska norrluften gav mig nya krafter. Nu jäklar ska det jobbas och tjänas pengar. OCh jisses vad fotboll jag ska spela nu! och träna! Hårt som f*n för i april ska vi vara BÄST! Då är det även härlig vår och man går och är sådär vårlycklig. I juni åker jag och Elin till USA och får ÄNTLIGEN träffa Matilda och sen väntar en lång härlig sommar. Till hösten kommer Matilda hem igen och då är vi samlade igen och kan ha det så jäklars skoj!
Ja, den här semestern var verkligen välbehövlig. Just nu kan jag klara vad som helst! Inget är för svårt, trots att morotsplockning är så avlägset det bara kan bli. Det känns som att jag inte jobbat där på flera månader trots att det bara är en vecka sen, men om tio timmar står jag där igen. Taggad som bara den!
Dessutom är det löningsdag för oss imorgon.
Kan det bli bättre eller?
PussKram
Vilken vecka det har varit! Jag är helt förälskad i fjällen! När jag tröttnar på Gotland bosätter jag mig i norr och lever loppan där. Naturen är helt underbar! Och skidor är grymt kul! Trots värkande lår och krampande vader..
Dessutom åkte jag med ett väldigt roligt gäng också. Vem kunde tro att allergiker var så kuliga typer!
Det enda som varit jobbigt var en smal våningssäng och regeln om oparfyrmerade produkter.. Åker man med astmatiker och allergiker och dessutom bor i en av astma och allergiförbundets lokaler så är det strängt förbjudet att lukta gott. Eller använda schampoo, deo och liknande som doftar.
Det var riktigt skönt att komma hem och duscha med citrusdoftande schampoo och sova i egen säng igen.
Det är svårt att i ord berätta vad vi gjort så jag låter bilderna tala istället:
Vi började skidsemestern med bad på ett hotell som fick mig att tänka på kongresshallens utseende av nån märklig anledning:
Såhär var vädret oftast; disigt: Annika är glad i backen: På tisdagkväll firade några av oss fettisdagen med semlor och varm choklad som vi fick avnjuta ute på trappen eftersom vi inte fick ta in sånt som innehöll ägg, mandel eller nötter i huset: . Mumsigt!: . Sen gick det lite snett för en semla och en chokladkopp som blev nersvalkade i snön..: . Elin den stackarn låg i feber tisdag och onsdag men var tillbaka i backen på torsdagen: . Snötäckta berg: och djupa dalar: . Det är så sjukt fint där uppe på fjället och jag blev helt förälskad, flera gånger om! Så otroligt vackert men helt omöjligt att fånga på bild: . En dag grillade vi hamburgare i backen, det var gott och mysigt: . Här bodde vi hela veckan, några kilometer från backen: . På kvällarna var det full fart i uppehållsrummet (som för övrigt hade väldigt sköna och fina sittpuffar och kuddar) med singstar och en lek som heter Maffia: fast vissa av oss föredrog nog ändå att sova när klockan blivit sent. Favorit kareoken var Aqua:s 90-tals dänga "Barbie girl", tjohooo, hmm: Trots att vi var högt upp i landet nådde oss ändå nyheten om förlovningen i kungahuset. De nyförlovade fick hänga bredvid tv:n hela veckan, såklart!: . Sista skiddagen provade Annika (skidmästaren) på snowboard, en naturbegåvning!: Elin och Lovisa var såhär lyckliga i backarna:
Stålgänget! från vänster: Hugo, Lovisa, Jag, Annika, Elin:. Imorgon är det åter till vardagen och jag är mer redo än någonsin tidigare! Den friska norrluften gav mig nya krafter. Nu jäklar ska det jobbas och tjänas pengar. OCh jisses vad fotboll jag ska spela nu! och träna! Hårt som f*n för i april ska vi vara BÄST! Då är det även härlig vår och man går och är sådär vårlycklig. I juni åker jag och Elin till USA och får ÄNTLIGEN träffa Matilda och sen väntar en lång härlig sommar. Till hösten kommer Matilda hem igen och då är vi samlade igen och kan ha det så jäklars skoj!
Ja, den här semestern var verkligen välbehövlig. Just nu kan jag klara vad som helst! Inget är för svårt, trots att morotsplockning är så avlägset det bara kan bli. Det känns som att jag inte jobbat där på flera månader trots att det bara är en vecka sen, men om tio timmar står jag där igen. Taggad som bara den!
Dessutom är det löningsdag för oss imorgon.
Kan det bli bättre eller?
PussKram