När inte allt går som det ska
Så vart det måndag igen. Skitmåndag.
I morse började jag dagen med att åka hemifrån försent och det var stresskörande till jobbet som gällde. Dagen fortsatte sen lika fantastisk när jag hamnade vid den fruktade helvetesmaskinen på jobbet. Självklart krånglade den konstant hela passet igenom och jag var på åskmolnshumör när det äntligen blev lunch.
Fem minuter in i första passet efter lunchen lyckades jag med det vi är FÖRBJUDNA att göra, nämligen trycka in nödstopp. Fast jag tryckte egentligen inte utan snarare kastade en morot rakt på knappen. Hela packeriets alla maskiner stannade och en förbannad förman fick krångla igång allt igen. Jag sa först inget utan vred bara tillbaka knappen i rätt läge igen (folk har gjort detta misstag förr, och tro mej, man gör bäst i att inget säga..), men när förmannen en stund senare kom upp till oss som sorterade ville min kropp något annat än att hålla tyst. Jag kunde verkligen inte hålla tillbaka skrattet, jag kämpade emot allt vad jag kunde men det gick verkligen inte! Småfnittrande stod jag där och sorterade och självklart såg förmannen detta och jag var avslöjad. Fast han blev inte så arg ändå. Det var ju trots allt första gången jag råkat göra det, men nästa gång (som inte ska ske!) kommer jag nog inte undan lika lätt.
Som grädden på moset slog jag sen i armen rejält och fick ett blåmärke som bevis på min klantighet.
Därefter stod jag hela eftermiddagen och förbannade denna dag och tyckte synd om mig själv. Då hörde jag på radion att en skola i Irak med 6-12 åringar hade sprängts av en självmordsbombare, om jag minns rätt, och flera barn hade dött. Då fick jag en sån där jobbig aha-upplevelse och kände mig plötsligt jättekorkad och bortskämd som stod och beklagade mej över ett knappt synbart blåmärke och ett litet misstag.
Man har det rätt bra ändå..
Men kvällen har varit bättre. Mycket bättre..
Nu vill jag sova.
Godnatt
PussKram
haha!