Isabelle

Hej, här sitter jag svettig och äcklig. Ikväll var det tungt i benen på träningen, och då spelade jag ändå bara en halvtimme av matchen igår.
Det blev sex poäng till oss i helgen! Tjohoo!
I lördags vann vi div.2 med 1-0 och igår vann div.3 (där jag var med och spelade) med klara 5-0. Matchen igår var verkligen skitrolig att spela! och se på för den delen med.
Jag fick spela vänstermittfältare (!), något ovant, men ack så roligt! Så roligt att jag blev tvungen att göra några mål bara för det. TVÅ mål tillochmed. Ja, dra Dig baklänges..

TACK Fredrik, för kommentaren! Mina frågor är besvarade och jag kan i fortsättningen äta asiatiskt utan funderingar.  Misstänkte att vi kräsna västerlänningar hade nåt med det hela att göra..  

Om nån vecka flyttar jag hemifrån. Då ska jag bo alldeles SJÄLV i en egen lägenhet.
Ingen som städar, ingen som ser till att jag kommer iväg till jobbet i tid, ingen som lagar mat åt mig, ingen som diskar, ingen som tvättar mina kläder, allt får man göra själv.
Det här oroar mina kollegor på jobbet. Matlagningen iallafall.
Förra veckan var jag ensam hemma i tre dygn, när resten av familjen åkte till sommarstugan. Dessa tre dagar hade jag med mig Köttbullar och Makaroner samtliga tre dagar. Helt enkelt för att jag var borta varenda kväll och inte hann laga nåt annat. Jag försvarade mig åtskilliga gånger och förklarade att det blir MYCKET BÄTTRE när jag flyttat och fått RUTIN på det. Dom tvivlar dock skarpt på mig.
Idag när jag kom in i personalrummet med matlådan i handen var allas blickar kring bordet riktade mot min matlåda.
- hmm, kan nån se vad hon har för mat med sig?
- ja, har hennes föräldrar kommit hem nu eller?
Ungefär så lät det när jag kom. Nyfikna stirrade dom på min stängda matlåda och väntade spända på att jag skulle lyfta av locket.
- Det ser inte ut att vara köttbullar iallafall, då måste dom ju kommit hem..
- Jag tycker det ser ut som potatismos?
Funderade dom vidare efter att ha försökt urskilja matlådans innehåll genom det genomskinliga men igenimmade locket.
När jag slutligen lyfte på locket och dom fick se färskpotatis, grillat kött, bearneisesås och till det en fräsch sallad, sa dom i en kör:
- Japp, föräldarna är hemma igen.
Hmm, dom har verkligen höga tankar om mig..

På eftermiddagen när vi skulle på fikarast, gick jag sist uppför trappan. Alla andra förutom en arbetskollega hade gått före upp, och nu sprang även han förbi mig. När jag närmade mig var han plötsligt försvunnen. Oj, vad snabbt han sprang upp då! hann jag tänka samtidigt som jag just svängde uppför nästa trapp, innan min arbetskompis plötsligt hoppade upp precis framför mig och vrålade världens monsterskrik:
-WOUOHUAHAAAA!
Jag blev självklart skitskrämd och skrek så det vibrerade i hela byggnaden, likt ett offer för nån psykdåre i en skräckfilm:
- AAAAAAAAAAHHHH!!!!
Min arbetskompis sprang skrattandes vidare medan mitt hjärta just fastnat i halsgropen, och i personalrummet hade alla just fått sig ett gott skratt.
Kul att man kan glädja andra med sitt eget lidande.

Nu ska jag fixa pastasallad.
Imorgon ska vi vara "ute på fältet" på jobbet och dra upp rotben.
Vad det är för nåt?
Ingen aning.
Men det får jag svar på imorgon antar jag.
Medtag Gummistövlar och regnkläder, löd ordern.
Det lär bli en blöt dag imorgon.


PussKram