Isabelle

Usch, jag känner mig blä. Vet inte varför. Vädret är fint, jag är frisk, jag har haft sovmorgon idag, och allt borde va bra. Ändå är det nåt som är fel. Vad vet jag inte, men ibland är det som att kroppen är på dåligt humör men hjärnan har inte riktigt kopplat det. Känner ni igen er? eller är jag vrickad?
 Idag har jag stått och sorterat hela dagen för att jag ville det. Arbetskompisarna försökte ändå få mej att byta till packningen en liten stund, men nej, idag ville jag stå och dagdrömma. Det är det bästa med att göra exakt samma sak i flera timmar. Efter ett tag sköter händerna sig själva och tankarna kan få försvinna iväg på annat håll.

Dagdrömma är det absolut bästa som finns. Näst efter Sova och Mat.
En helt annan värld där allt blir precis som man vill. Allt är möjligt och det finns inga men eller om. Fast det värsta med dagdrömmar, ja med alla drömmar förutom mardrömmar egentligen, är när dom blir så bra att man verkligen önskar att dom skulle vara på riktigt.
Nu ska jag inte gå närmare in på det här med dagdrömmande. Risken är alltför stor att det blir alldeles för filosofiskt. Usch, jag hatar filosofi. Det var tvåans nästsämsta ämne. Det sämsta var scenisk gestaltning, den var läskig, men filosofi var nog det allra tråkigaste.

Ett tag tog jag en paus från mitt dagdrömmande och började rimma (kanske räknas det som dagdrömmande också?)och slutprodukten blev en vacker påskdikt, om något tidig.

Nu är det påsk och det är kul,
Nästan lika skoj som jul.
Påsken är gul och inte särskilt ful.
Nu blir det sill och kyckling i massor
och påskkärringar som springer runt med godisfyllda kassor..
Bäst man låser dörren och gömmer godispåsen,
annars kommer dom och snor hela gåsen!
Nej, på påsken ska man vara snäll,
inte ge någon en käftsmäll.
Ge istället någon ett påskägg
själv tänker jag ge ett till min granne som heter Hägg.
Nej det tänker jag inte,
För jag känner inte honom...
Jag är inte sen att påpeka hur dålig jag är på att rimma
och därför avslutar jag mina dikter med att jag ska gå och simma.
Glad Påsk!

Vackert så man blir tårögd.

På torsdag är det skärtorsdag. Då ska vi sluta lite tidigare på jobbet och påskfika tillsammans. Man ska även klä ut sig under temat PÅSK. Jag gillar inte att klä ut mig till påskkärring, inte påskhare eller nåt annat påskigt heller för den delen.
När jag var liten och vi gick "påskrunda" med kusinerna var jag alltid utklädd till prinsessa. Ja, inte ville jag kladda läppstift på kinderna och pricka ansiktet fullt av svarta kajalprickar, och kläderna var ju alltid skitfula! Nä, jag ville ha glittrig klänning och stor krona, och läppstift visste jag mycket väl skulle sitta på läpparna liksom kajalen vid ögonen. Ja så det var ett gäng påskkärringar, en påskgubbe och en påskprinsessa som traskade Källunge runt. Ett år hade jag även med min fina kanin Stampe som fick agera påskhare. Han var en stor grå vädur, gosig och jättesnäll. Han satt still nästan hela tiden i min lila cykelkorg under vår vandring.
För att komma till saken... Jag vill inte klä ut mig till påskkärring eller påskhare, men jag vill inte vara en tråkmåns heller. Ett tag funderade jag på Jesus. Han om någon hör ju till påsken iallafall. Men sen ville jag inte det heller.
Så nu vill jag ha hjälp med att komma på en bra utklädnad där jag egentligen inte behöver klä ut mig.
Hjälp tack.

Nu ska jag äta.

PussKram