Isabelle

Idag har jag varit hos naprapaten igen. Tredje gången på åtta dagar. suck.
Som jag tidigare berättat har jag haft en låsning i höften som naprapaten drog loss förra måndagen. I fredags var jag på "efterkontroll" och allt verkade bra förutom en stel nacke som jag fick masserad.
I lördags kändes allt fortfarande bra. Var ute och sprang en runda på 2 km och det gick smärtfritt.
Men igår spelade jag fotboll. Min kropp tycker uppenbarligen inte om fotboll längre, för efter första matchen kände jag av höften igen. Det blev värre och värre så idag fick jag ringa naprapaten igen.
- Det låter som att det låst sig igen sa han. Jag har fullbokat idag men kom in ändå, du får komma in mellan två patienter. Okej sa jag och åkte in för ett TREDJE besök.
Lite knak och brak sen var höften loss igen. Och den här gången gjorde det riktigt ont emellanåt. Sådär så man nästan måste bita sig själv hårt i armen för att inte ge ut ett dödsskrik, alternativt bita naprapaten som plågar en på detta vis. 
Fast det gjorde jag förstås inte.
Det positiva med dagens besök var iaf att jag slapp ta av mig byxorna och stå där i bara mässingen.

Det är verkligen obehagligt att ha skador "innanför kläderna". Alltså skador som kräver att man klär av sig när man ska behandlas eller undersökas. Självklart är Alla skador obehagliga, men det är helt klart mycket bättre att skada foten än ljumsken enligt min mening. En fotskada kräver oftast bara att man klär av sig strumpan och möjligtvis kavlar upp byxbenet litegrann. En ljumske däremot kräver både byxor och till viss del trosorna också. Det är fan inte så kul det nej.
Stå där i bara trosor och BH inför en manlig främling med kalla händer som trycker och känner överallt där man inte vill. Att det dessutom gör sjukt ont när han trycker gör inte saken bättre direkt. Och det har jag fått gjort TVÅ gånger nu, inte det minsta roligt.
Nej, nu får det vara slut snart. På måndag har jag en inbokad tid och då ska vi kolla så allt är som det ska. Förhoppningsvis är det sista gången.
-Snälla Du där uppe i himmelen, kan du inte göra så min kropp börjar gilla fotboll igen. Om du grejar det lovar jag att inte somna av prästens predikan i kyrkan nästa gång. Amen

Dock har denna höfthistoria haft lite gott med sig. Jag har faktiskt inte deppat det minsta över min arbetslöshet på flera dagar, och det är ju skönt. 

Idag efter att ha fått höften "ur låsning" tyckte jag så synd om mig själv som behöver genomgå dessa plågor att jag åkte till coop för att köpa godis. Påväg in i affären kommer jag på att det är måndag vilket betyder att jag ska låta bli sötsaker (vardagar=godisförbjud, helg=frosseri), då blev jag deppig igen en liten stund tills jag såg fruktdisken och bestämde mig för att göra fruktsallad. 
Så nu ska jag ställa mig och skära bananer för här ska det blir fruktsallad ikväll!

PussKram