Det blir ALDRIG som man tänkt sig
Här sitter jag och njuter av spöregnet utanför. Känner mig riktigt slö idag och vill inget annat än sitta framför datorn eller slumra i soffan framför nån bra film. Dock tror jag att många gotlänningar inte håller med mig då det är årets högtidsdag för alla sudretboar idag. Hemse Torgdag, Sudrets julafton! Tänk vad många marknadsälskare som går och trängs där idag..
Igår spelade Dalhem mot P18 i div.4 serien. Näst sista matchen innan säsongen 2008 är över. Nervositet hos många av våra spelare innan matchen då vi fått höra att dom skulle "testa" sina div.3 spelare på oss. Trots nervositet så var alla taggade till 100 %. Här ska dom inte komma och tro att matchen är vunnen bara för att dom tar in sina a-lagsspelare, har vi inte förlorat på två år så ska det inte hända nu heller. 90 minuter kämpade vi på och visst vann vi! 2-1 blev slutresultatet. Dock gjorde P18 första målet. En markeringsmiss på en hörna som jag får ta på mig. Hängde inte med där helt enkelt.
Ja sen får jag väl ta upp det som hängt tungt över mig de senaste dagarna.
Min planerade Norge resa blir förmodligen inte av. I måndags fick jag sms av Annika att hon och Simon fått boende hos några bekanta och jag fick inte plats. Några dagar tidigare hade Elin hoppat av men efter att ha pratat med Annika så hade vi bestämt oss för att jag skulle komma ändå. Dom är nämligen redan på plats i Norge så nästa vecka var det meningen att jag skulle ansluta om vi fått tag på lägenhet, men så blev det alltså inte.
Att åka själv vill jag inte. Resa dit kan jag klara, men att bo där själv det klarar jag inte. Nu ska det mycket till för att jag ska komma iväg. Orkar inte bry mig längre. Hittills har man bara mötts av motgångar så Norge känns inte så kul längre. Inte för att jag vet om det är speciellt kul att vara kvar här hemma, men hittar jag bara ett jobb så är det lugnt. Då kan jag fortsätta med min fotboll precis som vanligt, sjunga i kören jag nyss började i, umgås med Elin som ju också är kvar hemma. Nu tycker väl nån att jag är vek som inte vågar åka iväg ensam, men en stor del i att åka iväg så som jag hade täbkt var ju att få dela det med nån mer. Jobbsökandet, bo tillsammans i lägenhet och klara sig på egen hand. Man byggde upp en bild av hur man umgicks på kvällarna efter jobbet och hittade på roliga saker de få dagar man hade ledigt. Visst kommer jag ha Annika och Simon i närheten men det blir ju ändå inte samma sak.
Men jag ä' inte bitter. Det blir en bra höst här hemma också :)
PussKram
Igår spelade Dalhem mot P18 i div.4 serien. Näst sista matchen innan säsongen 2008 är över. Nervositet hos många av våra spelare innan matchen då vi fått höra att dom skulle "testa" sina div.3 spelare på oss. Trots nervositet så var alla taggade till 100 %. Här ska dom inte komma och tro att matchen är vunnen bara för att dom tar in sina a-lagsspelare, har vi inte förlorat på två år så ska det inte hända nu heller. 90 minuter kämpade vi på och visst vann vi! 2-1 blev slutresultatet. Dock gjorde P18 första målet. En markeringsmiss på en hörna som jag får ta på mig. Hängde inte med där helt enkelt.
Ja sen får jag väl ta upp det som hängt tungt över mig de senaste dagarna.
Min planerade Norge resa blir förmodligen inte av. I måndags fick jag sms av Annika att hon och Simon fått boende hos några bekanta och jag fick inte plats. Några dagar tidigare hade Elin hoppat av men efter att ha pratat med Annika så hade vi bestämt oss för att jag skulle komma ändå. Dom är nämligen redan på plats i Norge så nästa vecka var det meningen att jag skulle ansluta om vi fått tag på lägenhet, men så blev det alltså inte.
Att åka själv vill jag inte. Resa dit kan jag klara, men att bo där själv det klarar jag inte. Nu ska det mycket till för att jag ska komma iväg. Orkar inte bry mig längre. Hittills har man bara mötts av motgångar så Norge känns inte så kul längre. Inte för att jag vet om det är speciellt kul att vara kvar här hemma, men hittar jag bara ett jobb så är det lugnt. Då kan jag fortsätta med min fotboll precis som vanligt, sjunga i kören jag nyss började i, umgås med Elin som ju också är kvar hemma. Nu tycker väl nån att jag är vek som inte vågar åka iväg ensam, men en stor del i att åka iväg så som jag hade täbkt var ju att få dela det med nån mer. Jobbsökandet, bo tillsammans i lägenhet och klara sig på egen hand. Man byggde upp en bild av hur man umgicks på kvällarna efter jobbet och hittade på roliga saker de få dagar man hade ledigt. Visst kommer jag ha Annika och Simon i närheten men det blir ju ändå inte samma sak.
Men jag ä' inte bitter. Det blir en bra höst här hemma också :)
PussKram
Kommentarer
Postat av: K
Jaaa! Bello stannar hemma! :)
Trackback