Lägenheten vs. Källunge

Back in my hometown källunge.
Jag trivs jättebra i lägenheten måste jag bara börja med att säga, men ibland längtar man hem till sin stora breda säng, fina datorn, diskmaskinen, stora pianot...Ja man längtar efter att få vara tillbaka i sin "vanliga" miljö helt enkelt.
Så jag får erkänna att jag har haft lite hemlängtan idag faktiskt. Det är ju bra att jag har haft det idag då eftersom jag skulle hem ikväll. Man blir dessutom mycket gladare när man kommer hem och har haft hemlängtan än annars. Jag blev inte ens irriterad på pappa nu när han gnällde över att ingen ställt in i diskmaskinen (!). 
Men det här är absolut inget stort problem om ni tror det nej. Det är inte så att jag gråter mig till sömns varje natt jag ska sova i stan, eller vankar av och an i lägenheten när jag är där, utan det var bara idag. Har trots allt sovit där hela veckan.

Läget i lägenheten nu då?
Kylskåpet är bra nu. fyra grader kallt, alldeles lagom. Nu har vi ett nytt problem istället.
Dörren eller själva låsanordningen håller på att gå sönder. Man måste dit och och banka med hammaren varje gång man öppnat dörren för att man ska kunna stänga den. Får stå ut med detta i en vecka nu, sen kommer fixarna (dem vi hyr av) hem från sin semesterresa. Hoppas vårt bankande räcker för att hålla grejerna på plats tills dess...

Läste förresten i  Expressen idag att Björn Gustafsson drar sig undan all media. Han börjar känna sån press efter alla framgångar i melodifestivalen.
Hu stackare. Det är hårt att ligga på topp.
Hoppas han klarar av att hantera det här kändisskapet nu och inte blir en såndär snobbig och arrogant typ, som många kändisar lätt blir när det går FÖR bra för dem.
Han gör nog rätt i att hålla låg profil ett tag. Det är en väldig hysteri runt honom nu alltså. Har inte hört någon säga något negativt om honom. 
Jo förresten, en småbarnsmamma som tyckte att hans fylleframträdande gav fel bild till barn med alkoliserade föräldrar. Lite lustigt med tanke på att hon för något år sedan förmodligen hade suttit och asgarvat åt det hela, men är nu så förändrad sen hon själv fick barn. Hon tyckte själv att det hela var lite lustigt egentligen att man kan förändras så efter att man fått barn.

Undrar om man själv blir sån? Om man nu överhuvudtaget skaffar barn?
Usch, jag vill inte bli en såndär mamma som bara pratar barn hela tiden och glömmer allt annat liv. Dom verkar så tråkiga.

Nu ska jag sätta mig framför tv:n för att se "Private practise", och äta lite mat.
Egentligen blev jag väl inte så stormförtjust i det programmet efter att ha sett säsongspremiären förra veckan. Handlingen är lite lam på nåt vis, långt ifrån lika händelserik som systerprogrammet Grey's Anatomy, flera mil ifrån lika bra. Men det är ju ändå som en del av Grey's anatomy så jag MÅSTE se.

PussKram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback