Typiskt svenskt
Jag är LEDIG.
Det är så underbart skönt!
Jobbat sju dagar i sträck nu och det har varit en riktig helvetesvecka.
De fyra första dagarna gick bra, men nu de tre sista dagarna har varit en riktig pest.
Om vi börjar med måndagen.
Hade stängningen då vilket innebär arbetstid 11.00- ca 20.00. Varm dag vilket resulterade i sjukt mycket folk och kilmometer långa matköer vid lunchtid. Fick ta emot en hel del klagomål och sura miner från de hungriga kunderna som tyckte att de fått stå för länge i kö. Tack för den.
Stängningen började bra. Vi hade bara en kund kvar i serveringen när vi stängde klockan 19 och kunde börja städa i lugn och ro.
Plötsligt hör jag ett plaskande från fritösen som jag börjat tömma (man drar i en spak så rinner oljan ner i en hink under fritösen, där den rengörs innan man pumpar tillbaka den). Till min förskräckelse får jag se frityrolja rinna ut på golvet under fritösen och pommesvärmeriet. Får panik och springer fram till fritösen för att dra tillbaka spaken och hindra resten av olja från att rinna ut, men det är tyvärr redan försent. Fritösen är tömd så till sista droppen och allt ligger nu på golvet. Ringer chefen i ren panik. Oj! säger han och kommer på att han glömde tömma den på morgonen efter att han bytt den gamla oljan i fritösen. På golvet ligger nu alltså ca 10 liter olja.
Den kvällen kom jag hem klockan tio, vanligtvis brukar jag vara hemma senast halv nio. Olja över hela mig själv och var på riktigt dåligt humör. Hatade jobbet, chefen (det var ju hans fel att det runnit ut olja eftersom han inte tömt ut den gamla oljan, faktiskt), och framförallt var jag äckligt trött på OLJA!
Det var den måndagen det. På tisdagen hade jag skönt nog det kortaste passet, 12-16.
Mycket folk även denna dag, och lika sura som vanligt. Dagen gick iaf fort och när jag slutat gick jag upp till caféet och hämtade Annika, sen åkte vi till Ygne och hade en fantastisk eftermiddag vid havet där vi bara satt och solade och pratade. Klockan 6 skyndade vi oss tillbaka till Kneippbyn där jag lämnade av annika för att sen åka vidare mot rävhagen där jag skulle ha träning halv 7. sommar- och vattenland hade just stängt vilket gjorde att jag hamnade i en lååång bilkö och kom 10 min försent till träningen. Tisdagen var ändå den bästa dagen den här veckan, och fick en massa idéer till vad jag vill göra i höst och nästa år. Än så länge är det bara drömmar och idéer så jag återkommer med dessa när jag tänkt igenom dom lite bättre.
Onsdag sen då. Det var alltså igår.
Jättemycket folk hela dagen. Kände ändå till en början att jag var på bra humör vilket smittade av sig på de annars ganska griniga matkunderna, men efter att en gubbe kommit tillbaka med tre stora pommeskartonger och skrikit högt över hela inneserveringen mitt i matkön att: dom här jävla stripsen är ju faan kalla, dom går ju inte att äta!, då sjönk mitt tålamod och goda humör till botten. Tack för den, gubbjävel!
Mot fem-tiden var det iaf väldigt lugnt och klockan fem kunde de som öppnat gå utan att jag och Cissi ,som jag skulle jobba med denna kväll, fick några problem.
Klockan sex stänger sommarland vilket gör att vi bara behöver hålla koll på en kassa, och oftast hinner städa serveringarna och räkna den ena kassan, vilket gör att städningen sen går mycket fortare. Detta gick dock inte denna kväll. Fem i sex har vi plötsligt långa köer i båda kassorna. Vi har bara folk till att bemanna en kassa, och det uppstår ett mindre kaos. Klockan sju när vi stänger är det fortfarande jättelång kö till inneserveringen och det kommer hela tiden nytt folk. Efter sju säger vi dock åt dem som kommer in att vi stängt, men så är det ju stockholmsveckan och sjävlklart dyker det upp två äckel 08:or. Dom vägrar gå och vi säger att de får vänta till sist och isåfall ta det som finns kvar. När det väl blir deras tur ca 19.20 vill dom ha två jumbomeal (200 gram hamburgare) Självklart har vi inte kvar några såna och dom blir skitsura över att vi inte vill steka några nya till dom. Tillslut ger dom med sig och tar det vi har kvar: en 45 grams hamburgare, en 150 grams hamburgare, två stora pommes, och en bratwurst.
Halv 8 får vi äntligen börja städa. Då ligger vi ordentligt efter. Klockan kvart i tio går vi från kneippbyn, och jag är nästan ännu surare än jag var när all olja läckt ut.
Fy fan för mitt jobb. Jag hatar det. Stressigt, sura kunder, klagomål på maten dagligen, dåliga mattider (vi äter när vi hinner, vilket brukar vara runt kl 16-17), dålig lön (tjänar mindre än min syster som plockar jordgubbar!), Slavarbete, tungt, osv.
Det enda som är positivt och verkligen väger upp allt det dåliga är personalen. Alla jag jobbar med är så snälla, glada och trevliga. I gatuköket kommer vi jättebra överens allihopa, och det finns ingen som jag verkligen inte tycker om. Chefen är också jättebra. Gnäller inte över småsaker och har en bra inställning, där det viktigaste är att vi har kul, typ. Resten av kneippbynpersonalen hälsar glatt på en och pratar på trots att vi inte ens kan namnen på varandr. Det är en positiv och glad stämning bland personal tycker jag, och det är väldigt skönt när resten av jobbet känns piss och blä.
Jag lovade mig själv efter förra inlägget att inte gnälla nåt mer över jobbet, men efter den här långa arbetsveckan kändes det bara hopplöst. Men jag lyckades ändå att göra det lite positivt på slutet, eller hur.
För övrigt har jag fastnat totalt i ABBA-träsket efter mamma mia filmen förra fredagen.
Den gjorde ett så starkt intryck på mig, och gav de dammiga abbalåtarna helt nytt liv. Så nu sitter jag här och lyssnar på dancing queen, mamma mia, super trouper, the winner takes it all, chiquitita, I have a dream, och allt vad dom nu heter. På jobbet går jag ständigt och nynnar på nån av låtarna. Man blir så glad av dom!
Vad man gått miste om som inte föddes förrän i slutet av 80-talet (coolt jag är 80-talist). Tänk vad hela SVERIGE egentligen gick miste om. Här var det ju pinsamt att lyssna på Abba, ingen vågade erkänna att dom gillade Abba. Trots att resten av världen gick i abbafeber.
Typiskt svenskt, som elin brukar säga.
PussKram