Isabelle

Ögonen går i kors och kroppen värker efter dagens hårda arbete, men vad vore dagen utan bloggskrivande?!
Och så  måste jag ju skriva så att Mickis har nåt att läsa på jobbet imorrn ;)

Jag vet att jag är 19 år och att det "inte är nån ålder", men ibland blir jag orolig. Gårdagen gick helt i glömskans tecken.
Det hela började när jag kvart i 11 på förmiddagen anländer till Rävhagens konstgräsplan där jag ska träna fotboll inför Island Games och upptäcker att FOTBOLLSSKORNA ligger kvar HEMMA. Måttligt kul. Som tur var har jag gympaskor på mig och får då spela i dem.
Efter träningen ska jag duscha för att sedan ta mig in till domkyrkan där det ska bli luciatåg. Upptäcker till min FASA att jag har glömt TROSORNA! Neej!!
Men med turen på min sida så har jag några timmar kvar tills lucian så jag beger mig till Kappahl (typ den enda klädbutiken på öster som hade öppet en söndagetermiddag) och shoppar underkläder. Sen går jag och Helena, som jag fått med mig ner på stan, till Ringduvan där jag snabbt smiter in på toaletten och klär på mig de nyköpta trosorna. Faktiskt väldigt fina trosor om jag får säga det själv.
Därefter hinner jag och Helena med en fika där på cafféet och pratar om dittan och dattan. Tack så mycket för det Helena :)
Sen börjar det bli dags att ta sig ner till Domkyrkan för lucia. När vi står och repar några av luciasångerna och kommer till staffan stalledräng slår det mig:
- Shit, jag skulle ju öva in den här STÄMMAN och lära mig TEXTEN! Det har jag totalt glömt bort!!
Och kort därefter inser jag att jag inte heller lärt mig självaste sankta lucia stämman heller och en stämma i nu tändas tusen juleljus.
Det  var bara att försöka höra vad de andra sjöng och sen trycka in den i skallen. Panik var ordet. suck*
Jag överlevde luciatåget iallafall och som tur var så hade inte resten av kören/körerna fallit i total glömska. Dom är duktiga dom.
Ja så var det. Förhoppningsvis beror denna glömskhet och tankspriddhet bara på att det är mycket nu. Nytt jobb, luciakonserter, julkonserter, och julförberedelser. Det blir nog bättre.

Mitt luciafirande var egentligen inte över efter domkyrkan igår. Efter det så åkte jag hem till Annika (som tillsammans med sin mamma och syster varit och lyssnat på oss) där vi åt lite risgrynsgröt (allt för julkänslans skull) innan vi åkte till Väskinde för årets sista (iallafall för mig och Annika) luciaframträdande. I väskindekyrka sjöng våran Elin så fint och det blev en riktigt mysig avslutning på denna förvirrade dag. Efter kyrkan så åkte vi hem till Elin där hon bjöd på Lussebullar, pepparkakor och glögg. Julefint.

Idag har vart en trött och tråkig dag. Jobb och sen träning där jag var så trött att inget stämde och till på köpet lyckades jag sträcka ljumsken när det bara återstod två minuter kvar av träningen. Bra start på veckan, verkligen.

En sak kom jag dack att tänka på idag och det var när jag såg mig själv i spegeln:
- Fy fan va ful jag ser ut! tänkte jag.
Bli inte oroliga, det var kläderna jag syftade på. Våra arbetskläder är så grymt fula.
I fredags när jag fick dom var jag så mäkta stolt. ÄNTLIGEN var jag liksom EN AV DOM!
Idag såg jag mig själv i spegeln för första gången och det är inte vackert...
Byxorna är alldeles för stora, men pga av längden så var jag tvungen att välja stora byxor. Alla byxor i herrmodell dessutom. Tröjan i sin tur är en svart alldeles förstor collegetröja. Man ser ut som en riktig biffig alternativt väldigt överviktig, blekfis. Den svarta färgen gör att man ser ännu blekare ut i ansiktet än vad man egentligen är. Ja, huhu. Tänkte först ta en bild och lägga ut här, men risken är stor att ni skräms till vanvett och drömmer mardrömmar och groteska coolegetröjor. Det är inte värt risken.

Nej, sängen kallar!

PussKram