Isabelle

Jaha, så var vi inne på sista dagen av detta händelserika, uppseendeväckande, magnifika år 2008.
Tänk va tiden går fort.. Det känns som att det var igår man stod nere på hamnen bland fulla fjortisar och lika fulla vänner, duckandes för Elins vilda champagneflask-öppnande.
Ett år går fort alltså...

Jag ska tillbringa nyårsaftonen hemma hos Hugo och hans flickvän Lovisa. Tillsammans med Annika och Elin ska vi äta en stor och fin nyårsmiddag. Senare ansluter sig även André till sällskapet och vad som händer sen, ja det får vi se imorgon..

Oj, nu går tiden lite väl snabbt tycker jag.
Klockan har slagit görasigiordning-tid, så jag får allt pallra mig upp i duschen.

Nu vill jag bara önska er alla ett Riktigt GOTT NYTT ÅR!!



PussKram

När jag vaknade imorse trodde jag att dagen skulle bli lång, tråkig och smärtsam. Kunde knappt hålla ögonen öppna och ryggen värkte som om jag sorterat morötter nio timmar i sträck.

Men det som var en dålig morgon var bara starten på det som sen blev en väldigt bra dag.
Vi blev klara rekordtidigt på jobbet vilket gjorde att vi slutade redan klockan 11 (!).
En hel eftermiddag ledig alltså. Det måste man ju bara ta vara på!
Ett utmärkt tillfälle att köpa julklappar nu när det bara återstår EN ENDA VECKA till JULAFTON!!
Nu är nästan alla julklappar köpta och jag kan andas ut en aning.

Jag tycker det är alldeles underbart att ha fem minuter till jobbet. Inte ens en mil är det, MEN det är inte kul när det ska handlas julklappar I STAN och man slutar klockan 4. En timme på stan är ungefär vad man hinner med innan alla affärer stänger för dagen. Det är inte mycket att ge på såhär en vecka innan julafton.
Därför var denna lediga eftermiddag guld värd.

Och förutom att nästan bli klar med alla julklappar så träffade jag Åsa, Sahra och Alex som jag inte träffat på jättelänge! Eller jo Alex hälsar jag på ibland när jag är på Clas Ohlsson (gubbdagis rules!!). Det var kul! man tänker på sin kära klass ibland och undrar vad alla pysslar med nuförtiden. Då är det kul att träffa dom ibland och se att de ännu lever!

Ikväll har jag sett en massa Frasier och bara slappat. Gudomligt! jag har verkligen upptäckt värdet av hemmakvällar och sovtimmar efter allt jobb och stressande. Varje ledig minut njuter jag till fullo. Man riktigt känner hur kroppen slappnar av och blir sådär behaglig. Mmm..

Imorgon är det full rulle igen. Jobb 7-16 (om vi inte är supersnabba igen!), fotboll och kör på kvällen. En jädra massa rännande..

Ha en god kväll!

PussKram

Här sitter jag i tv-soffan med Josses dator i knät. Wow va lyxigt det känns!
Jag kan liksom kolla på tv och sitta vid datorn samtidigt! I min värld är det coolt.

Vilken toppendag det varit!

Hela veckan har jag slitit på jobbet. Varit trött och seg, förbannat mig över att jag tackade ja till luciaspektaklet med ungdomskören, gnällt över ond rygg, och skolkat en massa från fotbollen. Men så kom fredagen. Denna fina fredag den tolfte december.

Jobbet började jag klockan 07.00 som vanligt. Kände redan när jag klev in genom dörren att det v ar positiv fredagsstämning bland arbetskompisarna. Härligt, tänkte jag där jag stod med P3 i hörlurarna och sorterade mina morötter.
Och bättre blev det. Till förmiddagsfikat (som vi dessutom fick fem minuter tidigare) hade cheferna tänt ljus och gjort det riktigt julmysigt med glögg, pepparkakor, lussebullar och muffins från en av våra leverantörer. Sen bjöds vi på skönsång från Fole skola som var och lussade för oss. Pausen som annars bara brukar vara en kvart blev idag 25 minuter lång! LYX är ordet, iaf på min arbetsplats.
Tillbaka vid sorteringsbordet frågade förmannen oss om vi hade nåt emot att sluta tidigare idag. Tjohoo. Klockan två var jag påväg ut till bilen. Vanligen slutar arbetsdagen klockan fyra. LYX även där.
Hemma fick jag lite efterlängat slappande innan jag, min syster och våra föräldrar åkte till Roma kyrka för lite mer lussande. Lillasysters skola sjöng och julstämningen blev ännu lite starkare.
Hann även prata lite kort med min musiklärare från högstadiet. En otroligt bra musiklärare som jag har mycket att tacka. Kul.
Hemma igen är det hemmkväll. Åh vad jag har längtat efter det. Det är så många helger sen man hade det lugnt. Välkommen slappa fredagkväll!

På tal om lucia. Det var första gången idag som jag satt och såg ett luciatåg jag inte varit det minsta involverad i. Den första tanken som slog mig var - Nu är jag gammal. Jag sitter och ser skol-lucia istället för att medverka. Jag är vuxen. Barn lussar på mitt jobb.
Den andra tanken som slog mig var - oj, det finns verkligen dom som inte tycker det här är kul. Vissa i luciaföljet (ett gäng tomtenissar och stjärngossar) såg ut att vilja sjunka genom golvet. Jag har alltid hört till dem som älskat luciatåg. Har aldrig kunnat förstå varför endel protesterar så hemskt varje gång det vankas sankta lucia o staffan stalledräng. Idag fick jag då bevis. Vissa var verkligen dödligt uttråkade. 
Ja, varje dag lär man sig nåt nytt..
 
Nu ska snart idols vinnare presenteras. Spännande!
...
Naaaaw, det blev Kevin! Åh va söt han är.
Vilken hoppetossa han är.
Slutet gott, allting gott.

Trevlig helg!

PussKram

Har precis lämnat tv:n och nobelfesten.
Uppdukat med trerättersmiddag och champagne i vackra glas satt jag och skålade med de fina gubbarna och tanterna..
Nä det gjorde jag inte.
Men det finns säkert många svenskar som dukat upp lite extra fint ikväll när årets snobb-middag äger rum.
Ja, snobbigt är vad det är. Jag satte mig ett tag att titta på middagen. Har aldrig sett mer än två minuter max innan jag tröttnat, men i år tänkte jag ge det en chans. Bara för sakens skull. Men det var outhärdligt efter fem minuter. Dom säger att det är jättemycket "vanligt" folk med på middagen. Med vanligt folk antar jag att dom menar de 120 studenter som blivit inbjudna (inte fan kan dom ha betalt själva iaf!). Utöver dem tror jag inte det är så många "vanliga" människor med. En "vanlig" människa har inte råd att betala 3200 spänn för en middag bland kungligheter och nobel-smarta gubbar och tanter.
Nej det jag såg mest av var kungafamiljen, svenska tråkpolitiker, pristagarna, en jädra massa japaner (japp, dom hadekameror om halsen, inte speciellt passande till frack och långklänning) och så han den där Horas som fick vara med och agera under nåt uppträdande där servitriser åkte på rullande bord. Märkligt att folk tycker det är underhållande..

Under den dryga kvarten jag ändå stod ut med att titta på det hela spektaklet hann jag lära mig detta:

- Ca 1200 gäster var på plats.
- Varav 120 gäster är studenter.
- Bordsplaceringen var extra svår i år då antalet japaner var så många, och många av dem kan inte tala engelska vilket försvårar det hela eftersom det inte finns så många janpansktalande svenskar. Problem.
- Många lämnar in önskemål på vem dom vill sitta bredvid vid middagen, men många lämnar också in listor på vilka dom INTE vill sitta bredvid.
- Kocken som ska komma på de tre rätterna meddelas i April. Han har sen fram till Juni på sig att testa sig fram. Därefter ordnas fyra provsmak på rätterna tills man fått rätterna så bra det bara går.
- Årets nobelpristagare i medicin (tror jag), forskar i vårtor. Han får även mycket hjälp av sin fru som numera är chef över honom då han ingår i hennes forskargrupp.
- Madeleines (herregud, jag kan inte stava hennes namn) klänning var designad av Lars Wallin, vars namn upprepades ett antal gånger. Tror att han i grund och botten designade alla nobelgästers klänningar, men det är bara min lilla teori förstås..

Nej, nåt fan av nobelfesten lär jag nog aldrig bli. Programledarna gjorde några desperata försök med att få det till en glad, "vanlig", tillställning, där duktiga människor får belönas med lite pengar och middag. Men mig lyckades dom inte övertyga. Allt är organiserat ut i fingertopparna. T.ex. serveringspersonalen måste ta sig till sina bord på X antal sekunder. Strikt och stramt är vad det är. Vart finns allt partyparty?? Kungen ska skåla en jädra massa och den musik som underhåller är opera- snobbarnas musikverk. Dessutom måste medelåldern ligga på 70 år. Bara en massa vithåriga, alternativt hårlösa, gubbar och så deras rynkiga små fruar. För att inte tala om könsdiskrimineringen. Bara EN enda KVINNLIG nobelpristagare i år. Utöver henne var det mest kungligheterna och pristagarnas fruar som stod för den kvinnliga fägringen. Ja jisses..

Jag undrar om Alfred Nobel ville att det skulle va såhär? Stramt och strikt, dötråkig musik och bara en jäkla massa gubbar.

Jaja, vissa finner väl charmen i det med. Jag har dock väldigt svårt att se det roliga och underhållande i denna Nobelfest, så nästa år blir det nog återigen i reklampauserna i Bonde söker fru som jag kan slå över och kolla nån minut på snobb middagen.

Påtal om Bonde söker fru, det har ju börjat nu!
Varför sitter jag här och blarrar!?

PussKram

Har nu klarat av min första vecka som sorterare och paketerare av morötter. Det går framåt. Idag har jag stått själv vid sorteringsbordet och inte gjort bort mej märkbart mycket. I övrigt känns det ganska bra, förutom stel nacke och ständig trötthet, men jag vänjer mej snart. Fick första utskällningen/tillsägelsen av den Stora Bossen i förrgår. Dock gällde kritiken inte mej egentligen men jag och min "lärare" lyckades vara närmast för stunden.
- Han brukar göra så ibland, men det är bara o lyssna färdigt, sen tyst gå därifrån. Strunta i honom. Så sa dom till mej, och det ska jag nu göra. Vissa människor har ett behov av att få skrika av sej på folk och Bossen hör antagligen till dem. Men det är som sagt var inget att haka upp sig på. Dessutom är han bara där nån gång i veckan..
Ett litet problem med det här stället har jag ändå upptäckt, och det är alla svordomar som haglar i luften ständigt. En säger fan i nästan varje mening, ganska underhållande att lyssna på, men det smittar av sej!
Snart kommer jag också börja svära så fort munnen öppnas.
- Tack, fan.
- vart fan ska du da?
- Kan jag åke me di till träningen, fan?
- och sen kom han ba, och fan ska du vete.
Japp, så kommer det låta inom kort.
Dom fördomsfulla påstår att bönder, ställen med majoritet av manliga arbetare, arbetsplatser med mycket maskiner och teknik, ja ställen som man kan tycka är lite tyngre och manligare, att där drar man grova skämt och slänger ur sig lite vad som helst. Jag kan säga att där jag jobbar (som passar in i "manliga arbeten"-kategorin) stämmer det alldeles ypperligt, och jag är inte fördomsfull!
Man har konstiga smeknamn som "haschmannen" på varann, samtalsämnena är emellanåt riktigt äckliga (inte för den skull snuskiga varje gång) och som tidigare skrivet - det svärs en hel del. Jag tror dessa arbetare har hamnat i nån slags vuxen kiss och bajs ålder. Humorn ligger ofta på den nivån iallafall. Lite roligt att lyssna på, men hur länge orkar man!?
Jaja, trots svordomar och kiss & bajs humor så trivs jag bra. Det är skönt att jobba ordentligt igen och trots att allt är nytt och att man ständigt ser förvirrad ut så kan jag se mej själv där ett tag. Ett halvår iaf.

Fick med glädje sluta tidigare på jobbet idag.
-Mycket ovanligt så njut ordentligt, sa förmannen till mej innan han skickade hem oss.
Så här ska njutas med en skön vilostund nån timme. Det ska laddas upp inför kvällen då vi ska fira Annikas 20 årsdag!! tjohoo, tjohoo! Det blir middag och Klub Kaka, kan bli Fantastiskt roligt!

Trevlig helg på er!

PussKram