Blubb blubb
Förlust mot Brommapojkarna idag med 5-1.
Inte bra, inte bra.
De resterande fyra matcherna lär bli avgörande och superviktiga om vi ska lyckas behålla platsen i div. 2.
Hoppas. Måste vinna.
Jag åkte flyg för andra gången i mitt liv idag.
Jag åkte inrikes flyg för första gången.
Det var ganska kul.
PussKram
Inte bra, inte bra.
De resterande fyra matcherna lär bli avgörande och superviktiga om vi ska lyckas behålla platsen i div. 2.
Hoppas. Måste vinna.
Jag åkte flyg för andra gången i mitt liv idag.
Jag åkte inrikes flyg för första gången.
Det var ganska kul.
PussKram
Stockholmsresan 21/8-22/8
Ja den här reseberättelsen tog sin tid att printa ner. Endel saker kan glömmas bort, men Elin och matilda, får komplettera om det skulle vara så.
Vi bodde över hos elin på onsdagnatten. Det blev sent eftersom vi (läs: Elin) ännu inte packat, fast det gick ingen nöd på mej och matilda egentligen.
Klockan ringde 05.30 på torsdagsmorgonen och klockan 07.05 lämnade vi Gotland. Båtresan gick bra. Vi sov mestadels men hann också äta frukost och spela kort.
En liten anekdot från vår båtresa:
Vi har just suttit och pratat pinsamheter från gymnasiet, och en liten historia gällande en såkallad "bajsknöl" har just återberättats. Elin råkar, enligt mig, säga bajsknöl lite onödigt högt och jag säger till henne:
- Okej, det där hörde ju inte hela båten nu nej..
Då svarar killen som sitter vid bordet bredvid oss (en hockeynörd som tillsammans med sin polare snackat leksands hockeylag hela resan, och som dessutom suttit och kollat på gamla leksandsmatcher på sin dator, självklart prydd med en stor leksandslogga på. nöööörd):
- Nej vi här borta hörde inte.
Jag höll på att sjunka genom stolen. Historien han hört var riktigt töntig dessutom. Pinsamt, och våra skrattattacker höll på att aldrig ta slut.
Jaja, båtresan gick bra iaf. Sen skulle vi åka buss till centralen. Det gick också bra. Matilda hade bara oturen att få sitta bredvid en riktig gnällkärring.
Efter att ha låst in våra väskor i skåpen på centralen så bestämde vi oss för att leta upp amerikanska ambassaden. Matilda hade nämligen ett ärende dit dagen efter, tidigt dessutom, så vi ville kolla upp det innan. Det började bra. Vi tog T-banan till karlaplan, karlavägen, eller vad det nu hette. Men sen var det stopp. Ett bra tag irrade vi runt i den där parkliknande rondellen och fick fråga en massa människor som knappt själva kunde förklara (inte begripligt iaf). Tillslut kom vi iaf på rätt väg. Ta av vid vägen vid ica affären gå tills vägen tar slut, där ligger radiohuset, ta höger där, gå en bit till vägen delar sig, ta vänster. Enkelt va!
Vi hann gå fel en gång till innan vi kom in på "ambassadsområdet". Vi blev nästan skrämda när vi gick där. Endel ambassader såg ju riktigt spöklika ut. Värst var turkiska ambassaden som såg ut som ett fängelse som man i ett misslyckat försök hade piffat upp för att det inte skulle se så läskigt ut. Det var en hög mur med taggtråd uppe på, galler för fönstrarna, och stora övervakningskameror i varje litet hörn. Ja läskigt. Har för mig att vi fick fråga ännu en gång till innan vi tillslut hittade det vi sökte. Kan säga att Amerikanska ambassaden inte alls såg ut som någon av oss hade föreställt sig den. När vi hittat den memorerade vi vägen och sen gick vi tillbaka till T-banan (då det började regna och ingen av oss hade en tanke på vare sig regnkläder eller paraply) och åkte tillbaka till centralen. Sen letade vi upp närmaste MAX och satte oss där och åt hamburgare.
Därefter skulle vår stora shoppingrunda påbörjas, men vi var alla tre ganska trötta efter ambassadletandet så vi hittade faktiskt ingenting mer än ett par skor till elin.
Klockan 17 åkte vi till fridhemsplan och checkade in på vandrarhemmet. Ett väldigt fint och lyxigt vandrarhem tyckte jag. Vi hann få upp våra grejer, förbereda oss för mat och uppklädning innan det som absolut inte fick hända hände. Det blev STRÖMAVBROTT. Strömavbrott i hela området. Det innebar ingen dusch och problem i vår planering. Panik!
Slagna av blixten eller nåt i den stilen så fick vi ändå för oss att vi skulle leta upp ett matställe så vi iaf kunde äta. Tanken slog oss inte att restaurangerna inte kunde göra mat till oss eftersom elen gått och att affärerna inte kunde ta betalt för vår mat vi tänkte handla eftersom kassaapparaterna omöjligt kunde funka. Detta kom vi på först efter att vi rusat runt i ösregnet bland bilar och döda trafikljus i en ca tio minuter samt gjort bort oss inför en och annan stockholmare. Vi gav upp och återvände till vandrarhemmet, men vi hann knappt komma in genom dörrarna förrän ljuset kom tillbaka. Vi vände på klacken och kastade oss ut i ösregnet igen.
Nu hade vi väldigt ont om tid på oss, ca en timme senare skulle musikalen börja. Vi bestämde ,efter mycket velande och en hel del springande, oss för att äta pizza. Vi hittade dock ingen pizzeria och vi skulle återigen bli tvugna att fråga. Ute på gatan var det nästintill omöjligt att fråga nån. Alla sprang för att så snabbt som möjligt komma undan regnet, så enda utvägen var att fråga inne i en affär. Just när vi kom på att vi skulle fråga nån så stod vi utanför en fin restaurang. Jag kände mig väldigt stressad och slängde mig in på denna fina restaurang. Dom blev först väldigt glada att dom fått gäster, men mindre glada när gästen frågar vart närmsta pizzeria ligger. En aning buttert fick jag en snabb vägbeskrivning. Helt ovetandes om min egen dumhet så sprang vi till pizzerian, som inte alls låg speciellt långt borta, och beställde oss varsin pizza. Vi var då dyngsura, det droppade om oss, och generade satte vi oss vid ett bord och inväntade våra pizzor. Tillslut fick vi dem, och likt en tiger sliter sitt byte i stycken, åt vi upp vår mat i ett nafs och skyndade oss sen tillbaka till vandrarhemmet för att försöka paniktorka och piffa till sig lite.
PRICK 19.30 kom vi springandes i Globens entré där vi möttes av biljettfolket som sa att vi kommit försent. Vi måste vänta tio minuter för att inte störa dom på scenen. Skit också.
Men tur som vi har så kom det just då en gubbe gåendes som sa att vi skulle skynda oss om vi ville in. Vi hinner alltså in i sista sekund. Ljuset hade börjat släckas ner och musiken hade börjat spela. Det var inte på minuten att vi hann, det var på sekunden.
Vi slog oss ner på de närmsta lediga platser vi hittade på läktaren och satt där sen hela första akten. I pausen letade vi upp en arenavakt som hjälpte oss att hitta de rätta platserna. Betydligt bättre platser. Det enda som blev lite jobbigt i andra akten var att vi hamnade bakom en väldigt stor man så resten av föreställningen fick vi (jag och matilda iaf) emellanåt sitta och vicka åt olika håll för att kunna se scenen. Dock var ljudet bättre och vi satt närmare scenen i andra akten.
Musikalen var bra iaf. Saknades lite känsla emellanåt bara. Det kändes som att skådespelarna gjorde det mesta på rutin och inte levde sig in i det. Men de sjöng bra, musiken var bra, och vi var nöjda ändå när vi gick hem.
Dock fanns det EN sak som störde mig otroligt under hela andra akten. Bakom oss satt det nämligen ett par i övre medelåldern. Tanten/kärringen satt och kommenterade och sjöng med i låtarna HELA tiden. Varför gör man så?? Jag skulle ALDRIG sitta och sjunga med i en film eller musikal när man sitter bland andra människor. Hur jädra bildad måste man vara för att förstå att det STÖR DE ANDRA BESÖKARNA!?!?!? Droppen var när musikalen närmade sig slutet och det var dags för "the winner takes it all". Den mest känslostarka och bästa låten i hela musikalen, då säger den skriande gaphalsen bakom oss till sin man:
- åhh den här låten är ju fin.
Och så börjar hon:
-Aj dont wanna tåk, abaout things we goon through. na na na na na.. hmm mm mm mm mm...
Jag höll på att smälla av. Hade god lust att vända mig om och skrika åt henne att HÅLLA KÄFTEN! men det gjorde jag naturligtvis inte. Bangade ur och satt hela låten igenom och störde mig på fanskapet.
Om någon som läser detta brukar göra som denna damen gjorde så ber jag er, SNÄLLA sluta med det. Det finns ingen i hela världen som hellre lyssnar på dig än huvudpersonen, DU BARA STÖR.
Så, nu fick jag det sagt.
På fredagsmorgonen var det upp tidigt igen som gällde. 06.30 har jag för mig att klockan ringde. Vi åt frukost (väldigt god var den) och sen åkte vi mot T-centralen där matilda sen åkte vidare till amerikanska ambassaden. Jag och Elin hamnade på en bänk där på centralstationen och satt där ett tag. Till sällskap fick vi en duva som glatt pickade runt på golvet. Sen fick jag se en väldigt ful ljusblå linnekavaj. Skrynklig var den också och bars av en gammal gubbe. Usch va fult tänkte jag och upptäckte vem det var som var i den där kavajen. Det var ju självaste Tommy Körberg! Wow liksom.
Satt där och iakttog honom ett tag (han märkte ingenting, lovar) sen försvann han iväg.
Efter ett tag bestämde vi oss för att påbörja shopping dag nr.2. Bättre lycka idag tänkte vi och styrde iväg med självsäkra steg mot drottninggatan. Och vi hittade faktiskt lite kläder iaf. Men nån större pengaförlust gjorde vi egentligen inte, och vi har nog båda två haft bättre lyckade shoppingdagar i våra liv. Tillslut ringde matilda iaf och vi letade upp ett ställe att äta på. Det blev hötorgshallen där vi satt bland fisk, grönsaker, frukt och annat matigt och åt. Sen tvingade vi Matilda att gå med en runda där. Jag har faktiskt aldrig varit i hötorgshallen tidigare.
När vi glatt strosade runt där bland alla fruktstånd o kyldiskar fick jag plötsligt syn på den fula blå linnekavajen igen.
Jag såg Tommy Körberg TVÅ gånger på SAMMA DAG alltså!
Nu fick även Matilda och Elin se honom. Ja va exalterad man kan bli över kändisar ibland.
Vi stod och glodde på honom ett tag (han märkte fortfarande ingenting, han höll på att köpa kräftor), sen bestämde vi oss för att inte ta kort på honom och därefter gick vi vidare.
De resterande timmarna spenderade vi på NK och ett fik i en galleria. Fötterna värkte och tröttheten kom smygande.
Sen blev det dags att åka hem. Elin åkte vidare till Uppsala för att träffa syskonen med pojk- och flickvänner, och jag och matilda tog bussen till nynäs. Träffade en gammal skolkompis på bussen och vi hann prata lite skolminnen, framtid, lärare, och självklart gamla skolkompisar. Jisses, man har verkligen blivit gammal nu känns det som, använder ordet skolminne liksom.
På båten hem satt jag och Matilda mest och pratade, skrattade när övertröttheten kom, och ja, helt plötsligt var vi i Visby och vår lilla stockholmsresa var slut.
THE END
Bilder finns på bilddagboken:
http://bellandinho.bilddagboken.se/p/main.html
PussKram
Vi bodde över hos elin på onsdagnatten. Det blev sent eftersom vi (läs: Elin) ännu inte packat, fast det gick ingen nöd på mej och matilda egentligen.
Klockan ringde 05.30 på torsdagsmorgonen och klockan 07.05 lämnade vi Gotland. Båtresan gick bra. Vi sov mestadels men hann också äta frukost och spela kort.
En liten anekdot från vår båtresa:
Vi har just suttit och pratat pinsamheter från gymnasiet, och en liten historia gällande en såkallad "bajsknöl" har just återberättats. Elin råkar, enligt mig, säga bajsknöl lite onödigt högt och jag säger till henne:
- Okej, det där hörde ju inte hela båten nu nej..
Då svarar killen som sitter vid bordet bredvid oss (en hockeynörd som tillsammans med sin polare snackat leksands hockeylag hela resan, och som dessutom suttit och kollat på gamla leksandsmatcher på sin dator, självklart prydd med en stor leksandslogga på. nöööörd):
- Nej vi här borta hörde inte.
Jag höll på att sjunka genom stolen. Historien han hört var riktigt töntig dessutom. Pinsamt, och våra skrattattacker höll på att aldrig ta slut.
Jaja, båtresan gick bra iaf. Sen skulle vi åka buss till centralen. Det gick också bra. Matilda hade bara oturen att få sitta bredvid en riktig gnällkärring.
Efter att ha låst in våra väskor i skåpen på centralen så bestämde vi oss för att leta upp amerikanska ambassaden. Matilda hade nämligen ett ärende dit dagen efter, tidigt dessutom, så vi ville kolla upp det innan. Det började bra. Vi tog T-banan till karlaplan, karlavägen, eller vad det nu hette. Men sen var det stopp. Ett bra tag irrade vi runt i den där parkliknande rondellen och fick fråga en massa människor som knappt själva kunde förklara (inte begripligt iaf). Tillslut kom vi iaf på rätt väg. Ta av vid vägen vid ica affären gå tills vägen tar slut, där ligger radiohuset, ta höger där, gå en bit till vägen delar sig, ta vänster. Enkelt va!
Vi hann gå fel en gång till innan vi kom in på "ambassadsområdet". Vi blev nästan skrämda när vi gick där. Endel ambassader såg ju riktigt spöklika ut. Värst var turkiska ambassaden som såg ut som ett fängelse som man i ett misslyckat försök hade piffat upp för att det inte skulle se så läskigt ut. Det var en hög mur med taggtråd uppe på, galler för fönstrarna, och stora övervakningskameror i varje litet hörn. Ja läskigt. Har för mig att vi fick fråga ännu en gång till innan vi tillslut hittade det vi sökte. Kan säga att Amerikanska ambassaden inte alls såg ut som någon av oss hade föreställt sig den. När vi hittat den memorerade vi vägen och sen gick vi tillbaka till T-banan (då det började regna och ingen av oss hade en tanke på vare sig regnkläder eller paraply) och åkte tillbaka till centralen. Sen letade vi upp närmaste MAX och satte oss där och åt hamburgare.
Därefter skulle vår stora shoppingrunda påbörjas, men vi var alla tre ganska trötta efter ambassadletandet så vi hittade faktiskt ingenting mer än ett par skor till elin.
Klockan 17 åkte vi till fridhemsplan och checkade in på vandrarhemmet. Ett väldigt fint och lyxigt vandrarhem tyckte jag. Vi hann få upp våra grejer, förbereda oss för mat och uppklädning innan det som absolut inte fick hända hände. Det blev STRÖMAVBROTT. Strömavbrott i hela området. Det innebar ingen dusch och problem i vår planering. Panik!
Slagna av blixten eller nåt i den stilen så fick vi ändå för oss att vi skulle leta upp ett matställe så vi iaf kunde äta. Tanken slog oss inte att restaurangerna inte kunde göra mat till oss eftersom elen gått och att affärerna inte kunde ta betalt för vår mat vi tänkte handla eftersom kassaapparaterna omöjligt kunde funka. Detta kom vi på först efter att vi rusat runt i ösregnet bland bilar och döda trafikljus i en ca tio minuter samt gjort bort oss inför en och annan stockholmare. Vi gav upp och återvände till vandrarhemmet, men vi hann knappt komma in genom dörrarna förrän ljuset kom tillbaka. Vi vände på klacken och kastade oss ut i ösregnet igen.
Nu hade vi väldigt ont om tid på oss, ca en timme senare skulle musikalen börja. Vi bestämde ,efter mycket velande och en hel del springande, oss för att äta pizza. Vi hittade dock ingen pizzeria och vi skulle återigen bli tvugna att fråga. Ute på gatan var det nästintill omöjligt att fråga nån. Alla sprang för att så snabbt som möjligt komma undan regnet, så enda utvägen var att fråga inne i en affär. Just när vi kom på att vi skulle fråga nån så stod vi utanför en fin restaurang. Jag kände mig väldigt stressad och slängde mig in på denna fina restaurang. Dom blev först väldigt glada att dom fått gäster, men mindre glada när gästen frågar vart närmsta pizzeria ligger. En aning buttert fick jag en snabb vägbeskrivning. Helt ovetandes om min egen dumhet så sprang vi till pizzerian, som inte alls låg speciellt långt borta, och beställde oss varsin pizza. Vi var då dyngsura, det droppade om oss, och generade satte vi oss vid ett bord och inväntade våra pizzor. Tillslut fick vi dem, och likt en tiger sliter sitt byte i stycken, åt vi upp vår mat i ett nafs och skyndade oss sen tillbaka till vandrarhemmet för att försöka paniktorka och piffa till sig lite.
PRICK 19.30 kom vi springandes i Globens entré där vi möttes av biljettfolket som sa att vi kommit försent. Vi måste vänta tio minuter för att inte störa dom på scenen. Skit också.
Men tur som vi har så kom det just då en gubbe gåendes som sa att vi skulle skynda oss om vi ville in. Vi hinner alltså in i sista sekund. Ljuset hade börjat släckas ner och musiken hade börjat spela. Det var inte på minuten att vi hann, det var på sekunden.
Vi slog oss ner på de närmsta lediga platser vi hittade på läktaren och satt där sen hela första akten. I pausen letade vi upp en arenavakt som hjälpte oss att hitta de rätta platserna. Betydligt bättre platser. Det enda som blev lite jobbigt i andra akten var att vi hamnade bakom en väldigt stor man så resten av föreställningen fick vi (jag och matilda iaf) emellanåt sitta och vicka åt olika håll för att kunna se scenen. Dock var ljudet bättre och vi satt närmare scenen i andra akten.
Musikalen var bra iaf. Saknades lite känsla emellanåt bara. Det kändes som att skådespelarna gjorde det mesta på rutin och inte levde sig in i det. Men de sjöng bra, musiken var bra, och vi var nöjda ändå när vi gick hem.
Dock fanns det EN sak som störde mig otroligt under hela andra akten. Bakom oss satt det nämligen ett par i övre medelåldern. Tanten/kärringen satt och kommenterade och sjöng med i låtarna HELA tiden. Varför gör man så?? Jag skulle ALDRIG sitta och sjunga med i en film eller musikal när man sitter bland andra människor. Hur jädra bildad måste man vara för att förstå att det STÖR DE ANDRA BESÖKARNA!?!?!? Droppen var när musikalen närmade sig slutet och det var dags för "the winner takes it all". Den mest känslostarka och bästa låten i hela musikalen, då säger den skriande gaphalsen bakom oss till sin man:
- åhh den här låten är ju fin.
Och så börjar hon:
-Aj dont wanna tåk, abaout things we goon through. na na na na na.. hmm mm mm mm mm...
Jag höll på att smälla av. Hade god lust att vända mig om och skrika åt henne att HÅLLA KÄFTEN! men det gjorde jag naturligtvis inte. Bangade ur och satt hela låten igenom och störde mig på fanskapet.
Om någon som läser detta brukar göra som denna damen gjorde så ber jag er, SNÄLLA sluta med det. Det finns ingen i hela världen som hellre lyssnar på dig än huvudpersonen, DU BARA STÖR.
Så, nu fick jag det sagt.
På fredagsmorgonen var det upp tidigt igen som gällde. 06.30 har jag för mig att klockan ringde. Vi åt frukost (väldigt god var den) och sen åkte vi mot T-centralen där matilda sen åkte vidare till amerikanska ambassaden. Jag och Elin hamnade på en bänk där på centralstationen och satt där ett tag. Till sällskap fick vi en duva som glatt pickade runt på golvet. Sen fick jag se en väldigt ful ljusblå linnekavaj. Skrynklig var den också och bars av en gammal gubbe. Usch va fult tänkte jag och upptäckte vem det var som var i den där kavajen. Det var ju självaste Tommy Körberg! Wow liksom.
Satt där och iakttog honom ett tag (han märkte ingenting, lovar) sen försvann han iväg.
Efter ett tag bestämde vi oss för att påbörja shopping dag nr.2. Bättre lycka idag tänkte vi och styrde iväg med självsäkra steg mot drottninggatan. Och vi hittade faktiskt lite kläder iaf. Men nån större pengaförlust gjorde vi egentligen inte, och vi har nog båda två haft bättre lyckade shoppingdagar i våra liv. Tillslut ringde matilda iaf och vi letade upp ett ställe att äta på. Det blev hötorgshallen där vi satt bland fisk, grönsaker, frukt och annat matigt och åt. Sen tvingade vi Matilda att gå med en runda där. Jag har faktiskt aldrig varit i hötorgshallen tidigare.
När vi glatt strosade runt där bland alla fruktstånd o kyldiskar fick jag plötsligt syn på den fula blå linnekavajen igen.
Jag såg Tommy Körberg TVÅ gånger på SAMMA DAG alltså!
Nu fick även Matilda och Elin se honom. Ja va exalterad man kan bli över kändisar ibland.
Vi stod och glodde på honom ett tag (han märkte fortfarande ingenting, han höll på att köpa kräftor), sen bestämde vi oss för att inte ta kort på honom och därefter gick vi vidare.
De resterande timmarna spenderade vi på NK och ett fik i en galleria. Fötterna värkte och tröttheten kom smygande.
Sen blev det dags att åka hem. Elin åkte vidare till Uppsala för att träffa syskonen med pojk- och flickvänner, och jag och matilda tog bussen till nynäs. Träffade en gammal skolkompis på bussen och vi hann prata lite skolminnen, framtid, lärare, och självklart gamla skolkompisar. Jisses, man har verkligen blivit gammal nu känns det som, använder ordet skolminne liksom.
På båten hem satt jag och Matilda mest och pratade, skrattade när övertröttheten kom, och ja, helt plötsligt var vi i Visby och vår lilla stockholmsresa var slut.
THE END
Bilder finns på bilddagboken:
http://bellandinho.bilddagboken.se/p/main.html
PussKram
Ingen förlust på två år
Jao, så var det fredag då.
Snart helg.
Här är det helg varje dag nu.
Hittills känns det mycket bra.
I onsdags vann vi, Dalhem B, mot hangvar med 4-1. Det betydde att vi nu har varit OBESEGRADE i Två år. Inte en enda seriematch förlust, är det inte helt fantastiskt va!
Jag älskar mitt lag. Dessutom älskar jag mina fötter just nu (dock inte utseendemässigt, jag har en stor vattenfylld blåsa på lilltån, jätteäckligt, plus att vänsterfoten fortfarande är ful efter stukningen), jag lyckades nämligen med konsten att göra två mål i onsdagskväll. Det var skoj!
Skoj är också det här, vi uppmärksammas på helagotland.se. Läs här (och kolla VEM som svarar):
http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=4125130
Tjohoo va vi är bra!
I onsdags hade jag och Elin filmdag. Sen sov hon över och vår filmdag kunde fortsätta igår. Kalla oss töntiga, men vi såg en massa disneyfilmer, eller tre disneyfilmer iaf. Jag har inte växt upp med speciellt mycket disney, mina föräldrar gillade nog inte disney. Det var mycket Pippi istället. Jag har tillexempel aldrig sett hela Djungelboken. Vem har inte sett djungelboken liksom!? Det enda jag sett är när baloo och mowgli dansar i djungeln, eftersom det visas på julafton vareviga år. När jag får barn ska dom minsann få se igenom alla gamla disneyklassiker och bli ordentligt bildade...
Igår såg vi iaf, törnrosa, lilla sjöjungfrun, och Ringaren i Notre Dame. Ringaren i notre dame var faktiskt riktigt bra, gillade musiken speciellt.
En helt annan film vi såg var "defenitly maybe". En romantisk komedi som jag tror föll oss båda i smaken. Den var sådär gullig men samtidigt inte FÖR gullig och historien var fyndig tyckte jag. Mm, en bra film.
Fast vi har gjort mer än sett film. Vi gick en promenad på sex kilometer och gjorde dagens goda gärning. Nån elaking hade kört på en hare och den låg där alldeles övergiven utan huvud på vägen. Vi tog varsin stor sten (Pinnar hittade vi nämligen inte) och knuffade den lilla stackaren av vägen. Bättre än så blev det inte, men nu slipper den bli nertryckt i asfalten av fler bilar iaf. Längs vägen stannade vi till vid grannens kalvar och elin matade kalvar för första gången i sitt liv (så elin, nu fick jag med det i inlägget ;-D), Grattis till henne.
Nu är det slut med filmtittandet ett tag tror jag. Idag ska jag städa hela huset. Tanken är så iaf..
Ikväll är det träning i gothem, och imorgon ska jag för första gången i år åka med a-laget och spela match på fastlandet. Äntligen ger allt slit lite utdelning, med fyra matcher kvar fick jag så tillslut chansen. Vet dock inte om jag får spela, MEN, jag har fått vara med iaf. Motståndet är Brommapojkarna som ligger tvåa i tabellen. Uhhh, tufft motstånd.
Ha de bra!
PussKram
Snart helg.
Här är det helg varje dag nu.
Hittills känns det mycket bra.
I onsdags vann vi, Dalhem B, mot hangvar med 4-1. Det betydde att vi nu har varit OBESEGRADE i Två år. Inte en enda seriematch förlust, är det inte helt fantastiskt va!
Jag älskar mitt lag. Dessutom älskar jag mina fötter just nu (dock inte utseendemässigt, jag har en stor vattenfylld blåsa på lilltån, jätteäckligt, plus att vänsterfoten fortfarande är ful efter stukningen), jag lyckades nämligen med konsten att göra två mål i onsdagskväll. Det var skoj!
Skoj är också det här, vi uppmärksammas på helagotland.se. Läs här (och kolla VEM som svarar):
http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=4125130
Tjohoo va vi är bra!
I onsdags hade jag och Elin filmdag. Sen sov hon över och vår filmdag kunde fortsätta igår. Kalla oss töntiga, men vi såg en massa disneyfilmer, eller tre disneyfilmer iaf. Jag har inte växt upp med speciellt mycket disney, mina föräldrar gillade nog inte disney. Det var mycket Pippi istället. Jag har tillexempel aldrig sett hela Djungelboken. Vem har inte sett djungelboken liksom!? Det enda jag sett är när baloo och mowgli dansar i djungeln, eftersom det visas på julafton vareviga år. När jag får barn ska dom minsann få se igenom alla gamla disneyklassiker och bli ordentligt bildade...
Igår såg vi iaf, törnrosa, lilla sjöjungfrun, och Ringaren i Notre Dame. Ringaren i notre dame var faktiskt riktigt bra, gillade musiken speciellt.
En helt annan film vi såg var "defenitly maybe". En romantisk komedi som jag tror föll oss båda i smaken. Den var sådär gullig men samtidigt inte FÖR gullig och historien var fyndig tyckte jag. Mm, en bra film.
Fast vi har gjort mer än sett film. Vi gick en promenad på sex kilometer och gjorde dagens goda gärning. Nån elaking hade kört på en hare och den låg där alldeles övergiven utan huvud på vägen. Vi tog varsin stor sten (Pinnar hittade vi nämligen inte) och knuffade den lilla stackaren av vägen. Bättre än så blev det inte, men nu slipper den bli nertryckt i asfalten av fler bilar iaf. Längs vägen stannade vi till vid grannens kalvar och elin matade kalvar för första gången i sitt liv (så elin, nu fick jag med det i inlägget ;-D), Grattis till henne.
Nu är det slut med filmtittandet ett tag tror jag. Idag ska jag städa hela huset. Tanken är så iaf..
Ikväll är det träning i gothem, och imorgon ska jag för första gången i år åka med a-laget och spela match på fastlandet. Äntligen ger allt slit lite utdelning, med fyra matcher kvar fick jag så tillslut chansen. Vet dock inte om jag får spela, MEN, jag har fått vara med iaf. Motståndet är Brommapojkarna som ligger tvåa i tabellen. Uhhh, tufft motstånd.
Ha de bra!
PussKram
Velandets drottning
Hejsan hejsan!
jag har verkligen inte skött min blogg på senaste tiden. Den utlovade reseberättelsen från stockholm dröjer, och lär inte finnas med i det här inlägget.
Som vanligt skyller man på att det har kommit annat emellan, plus att det blir datorförbud här när lillasyster gått och lagt sig eftersom datorn som väsnas alldeles för mycket är granne med hennes rum.
Men jag har faktiskt fått jobb under den här tiden.
Jag har hunnit vara på introduktion och början till en utbildning också.
Jag har också hunnit tacka nej till jobbet efter mycket velande.
Allt på bara tre dagar.
Det var såhär att i måndags ringde dom och frågade om jag ville börja hos dem med telemarketing. Alltså sitta och ringa till privatpersoner på kvällarna och få dom att köpa det jag säljer (som inte är dumma underkläder, filmer eller annat oseriöst, utan väldigt bra saker faktiskt!). Det gällde tre kvällar i veckan (mån-tors) 4tim/kväll. Inte speciellt många timmar och innebar att all min kvällstid skulle gå åt till jobb. Men jag var tvungen att bestämma mig snabbt och sa ja efter lite tvekande. Dom ville att jag skulle komma in för introduktion redan en halvtimme senare men det hade jag inte tid med. Jag fick en specialtid dagen efter istället, alltså igår. Kom dit klockan tio, blev överöst med info och fick efter en timme ledigt fram till klockan tre. Klockan tre började utbildningen och jag fick träffa mina närmsta medarbetare. Två killar i min egen ålder (mystiska killar), en pensionär som ville "extraknäcka" lite, och en politisk flykting som kom hit från iran -92 (han var faktiskt väldigt cool tyckte jag), och så jag då, den upptagna och virriga tjejen, JÄRNGÄNGET alltså!
När jag kom hem igårkväll var jag på uselt humör. Ångrade mej som bara den att jag tackat ja. Mest pga tiderna men också för att jag insåg att jag kände mig så omotiverad inför jobbet. Därför ringde jag nu i förmiddags och sa som det var. Hon blev inte glad kan jag säga.
Trots det sa jag att jag fortfarande var intresserad om det skulle dyka upp nåt med fler timmar och dagtid.
Tror ni hon kommer ringa??
Förmodligen inte va...
Så nu är jag tillbaka på ruta ett igen. Har skickat iväg en ansökan nu och ska idag eller imorgon skicka iväg en till som verkar intressant.
Jag kom på mig själv idag med att tycka det var kul att skriva och skicka jobbansökningar. En grundmall som man ändrar och lägger till inför varje nytt jobb beroende på vad de söker, och så skriver man ett fint litet meddelande till dem och skickar iväg. Enkelt.
Synd bara att man inte tjänar pengar på det...
Jaja, det ordnar sig väl på nåt sätt. Några av er tycker väl att jag är dum i huvudet som tackade nej till ett jobb, och på det sättet dessutom. Ska jag erkänna så tycker jag själv att det var ganska dumt gjort, men inombords känns det mycket bättre nu än vad det gjorde tidigare.
PussKram
jag har verkligen inte skött min blogg på senaste tiden. Den utlovade reseberättelsen från stockholm dröjer, och lär inte finnas med i det här inlägget.
Som vanligt skyller man på att det har kommit annat emellan, plus att det blir datorförbud här när lillasyster gått och lagt sig eftersom datorn som väsnas alldeles för mycket är granne med hennes rum.
Men jag har faktiskt fått jobb under den här tiden.
Jag har hunnit vara på introduktion och början till en utbildning också.
Jag har också hunnit tacka nej till jobbet efter mycket velande.
Allt på bara tre dagar.
Det var såhär att i måndags ringde dom och frågade om jag ville börja hos dem med telemarketing. Alltså sitta och ringa till privatpersoner på kvällarna och få dom att köpa det jag säljer (som inte är dumma underkläder, filmer eller annat oseriöst, utan väldigt bra saker faktiskt!). Det gällde tre kvällar i veckan (mån-tors) 4tim/kväll. Inte speciellt många timmar och innebar att all min kvällstid skulle gå åt till jobb. Men jag var tvungen att bestämma mig snabbt och sa ja efter lite tvekande. Dom ville att jag skulle komma in för introduktion redan en halvtimme senare men det hade jag inte tid med. Jag fick en specialtid dagen efter istället, alltså igår. Kom dit klockan tio, blev överöst med info och fick efter en timme ledigt fram till klockan tre. Klockan tre började utbildningen och jag fick träffa mina närmsta medarbetare. Två killar i min egen ålder (mystiska killar), en pensionär som ville "extraknäcka" lite, och en politisk flykting som kom hit från iran -92 (han var faktiskt väldigt cool tyckte jag), och så jag då, den upptagna och virriga tjejen, JÄRNGÄNGET alltså!
När jag kom hem igårkväll var jag på uselt humör. Ångrade mej som bara den att jag tackat ja. Mest pga tiderna men också för att jag insåg att jag kände mig så omotiverad inför jobbet. Därför ringde jag nu i förmiddags och sa som det var. Hon blev inte glad kan jag säga.
Trots det sa jag att jag fortfarande var intresserad om det skulle dyka upp nåt med fler timmar och dagtid.
Tror ni hon kommer ringa??
Förmodligen inte va...
Så nu är jag tillbaka på ruta ett igen. Har skickat iväg en ansökan nu och ska idag eller imorgon skicka iväg en till som verkar intressant.
Jag kom på mig själv idag med att tycka det var kul att skriva och skicka jobbansökningar. En grundmall som man ändrar och lägger till inför varje nytt jobb beroende på vad de söker, och så skriver man ett fint litet meddelande till dem och skickar iväg. Enkelt.
Synd bara att man inte tjänar pengar på det...
Jaja, det ordnar sig väl på nåt sätt. Några av er tycker väl att jag är dum i huvudet som tackade nej till ett jobb, och på det sättet dessutom. Ska jag erkänna så tycker jag själv att det var ganska dumt gjort, men inombords känns det mycket bättre nu än vad det gjorde tidigare.
PussKram
Direkt från fridhemsplan
Sitter på vårt vandrarhem på fridhemsplan just nu. Nyduschad och en aning trött men framförallt glad.
Dagen har varit något annorlunda mot vad vi först hade tänkt oss. Vi har upplevt regnoväder, läskiga ambassader och strömavbrott. Vi har skrattat, gjort bort oss, sprungit (snart ett helt maratonlopp känns det som), ätit dyr pizza på fin resaturang dyngsura, sett musikal, vart på väg att missa musikal, m.m.
En mer ingående förklaring kommer på lördag, men vi har det bra och trivs här på vårt vandrarhem. Det är det lyxigaste vandrarhem jag bott på. Vi bor i fyrbäddsrum men har plats för ännu fler, fin platt tv på rummet, och fri uppkoppling till internet (tjohoo!). Dock inget eget badrum, men - who cares? Not we.
Nu börjar det bli dags att gå o lägga sig. Om några timmar ska matilda vara vid amerikanska ambassaden och till dess ska vi ha äti frukost och packat oss härifrån. Uhh, ännu en tidig morgon.
Dock hinner vi med mera. Imorrn blir det förutom ambassadsbesök även en hel del shopping förhopnnigsvis.
PussKram
Dagen har varit något annorlunda mot vad vi först hade tänkt oss. Vi har upplevt regnoväder, läskiga ambassader och strömavbrott. Vi har skrattat, gjort bort oss, sprungit (snart ett helt maratonlopp känns det som), ätit dyr pizza på fin resaturang dyngsura, sett musikal, vart på väg att missa musikal, m.m.
En mer ingående förklaring kommer på lördag, men vi har det bra och trivs här på vårt vandrarhem. Det är det lyxigaste vandrarhem jag bott på. Vi bor i fyrbäddsrum men har plats för ännu fler, fin platt tv på rummet, och fri uppkoppling till internet (tjohoo!). Dock inget eget badrum, men - who cares? Not we.
Nu börjar det bli dags att gå o lägga sig. Om några timmar ska matilda vara vid amerikanska ambassaden och till dess ska vi ha äti frukost och packat oss härifrån. Uhh, ännu en tidig morgon.
Dock hinner vi med mera. Imorrn blir det förutom ambassadsbesök även en hel del shopping förhopnnigsvis.
PussKram
Drömtydare
Jag måste ha drömt inatt att jag var bra på att spela gitarr. När jag satte mig vid datorn i morse fick jag syn på vår gitarr som stod lutad mot väggen. En underlig känsla kom över mig, att jag blivit het på gitarr. Värt att göra ett försök tänkte jag och provspelade litegrann. Men nej, det var verkligen en dröm. Det var precis lika stelt och omusikaliskt som alla de andra gångerna jag försökt. Det går helt enkelt inte. Det blir aldrig du och jag, gitarren...
Vad ska jag göra idag då??
Packa är väl det som står överst på listan. Jag och Matilda ska bo hos Elin inatt så att vi kan åka gemensamt till båten imorrnbitti.
Sen måste jag maila (jag undviker att ringa in i det sista för att undvika onödiga pinsamheter) den där au-pair organisationen också. Det funkar verkligen inte med den där intervjun.
Ska bli spännande att läsa svaret.
Hej Isabelle
Eftersom du inte kan resa iväg som au-pair pga. din arbetslöshet har jag nu tagit mig friheten och skaffat dig ett jobb. Du kan börja imorgon klockan 11.00. Din arbetsledare Sven-inge kommer hjälpa dig på plats.
En preliminär intervju är nu inbokad för dej den 1 september klockan 10.00.
Tveka inte att ringa eller maila vid frågor, vi hjälper dig gärna.
Nåt i den stilen förvånar mig inte om jag får till svar. Men allvarligt, jag har nog aldrig varit med om så påträngande människor förut. Min enda tanke var VERKLIGEN att jag bara skulle få några broschyrer hemskickade. Jag har verkligen inte RÅD att åka som det ser ut nu, och är därför inte i behov av någon intervju som dessutom kommer kosta pengar.
Ja, det ska bli spännande att läsa deras svar.
Ska ta och maila dem nu på en gång.
Får se om det blir nåt mer skrivande innan jag åker. om inte så är jag väl tillbaka på lördag eller söndag.
Ha det bra!
PussKram
Att ta sig friheter
Idag har jag kört en fin bil. Det är en passat från -00 och har en skitsnygg vinröd färg. Mina föräldrar funderar på att köpa en ny/begagnad bil och dom har hittat en dom gillar på bilcity. Jag och mamma var där och provkörde den idag och sen fick vi låna hem den.
Hoppas dom köper den. Diskussionerna har gått heta här ikväll. Bilen verkar inte vara ett självklart köp för alla här i familjen.
Jag är för att köpa den. Färgen är ju verkligen grymt snygg! Bilar är ju inte min starka sida, jag är ärligt talat helt lost i bilvärlden, så de enda kraven jag har är att den rullar framåt och att den har en SNYGG FÄRG. Eller lack kanske det heter...?? hmm..
För två dagar sen skaffade jag helt impulsivt en bilddagbok. Helt plötsligt fick jag bara lust att skaffa en och då gjorde jag det. Bilddagboken var dessvärre inte det enda impulsiva den kvällen. Sen några månader tillbaka har jag funderat på att åka iväg som au pair nästa år och nu har jag kommit så långt i mina planer att om jag får ett jobb nu i höst så att jag har råd att åka, så reser jag i början av nästa år, alternativt till våren 2009. Men som sagt var så MÅSTE jag ha ett jobb om det ska funka. Min impulsgrej jag gjorde då för två kvällar sen var att skriva i en ansökan på en au pair organisations hemsida. Jag trodde dock att det enda jag gjorde var att skicka efter broschyrer där det värsta som skulle kunna hända var att dom skulle ringa mej och ställa lite frågor, just bara för att få veta hur intresserad och seriös jag är i mina tankegångar. Det blev dock värre än så.
En halvtimme senare får jag ett mail i min inkorg.
Här är ett utdrag ur mailet. Hon skriver först att det är kul att jag är intresserad, berättar att hon själv vart au pair och vart hon var osv. Sen står det såhär:
Vi är mycket intresserade av att göra en intervju med dig så fort det är möjligt. Jag tar mig därför friheten att boka en preliminär intervju med dig. Det innebär att vi sätter ett preliminärt datum för intervju och ser till att du får all information hemsänt. Ansökan gör du Online.
Jag har satt upp dig preliminärt på intervju Månd 29 aug i Stockholm.
Du får en bekräftelse på tid etc + broschyr med posten. Din
intervjuare heter namn på intervjuaren. Du får gärna kontakta
namnet igen så snart som möjligt, för ett fastställande av mötet.
Instruktioner om hur du går till väga hittar du i bifogad fil "Så här söker du". Information om ansökningsprocess, kostnader, önskemål etc. hittar du i bifogad fil "Scandinavianinst". Allt för att underlätta för dig!
Detta ingår i en komplett ansökan! (se "Så här söker du" för instruktioner)
§ Pre-application form
§ Kopia pass
§ Kopia körkort
§ Kopia gymnasiebetyg
§ 172:-
§ 1 porträttfoto
§ 4-6 foto på dig med barn du passat, din familj etc.
§ Childcare experience form
§ Referenser
Vadå "tar mig friheten", och intervju, what!? Det enda jag ville ha var en broschyr där jag kan få läsa om hur det funkar med allting. Så seriös i mitt tänkande är jag inte än. Jag har ju inte ens råd att åka som det ser ut just nu!!
Och inte nog med det. Lite senare upptäckte jag att datumet var fel. I år är den 29:e augusti på en fredag, inte på en måndag som i mailet. Den 29:e september är dock en måndag. Alltså skulle intervjun vara den 29:e augusti eller den 29:e september. Jag fick helt enkelt maila och fråga. Svar idag:
Hej Isabelle
Tack för ditt mail, ja det blev lite fel med datumet. Fred 29 aug kl 13.00, går det bra för dig eller blir det för tidigt?
Hör av dig om du vill ändra tiden och om du behöver hjälp med din ansökan, ring eller maila så hjälper vi dig gärna.
Med vänliga hälsningar
Beatrice
För tidigt!?!? Oh my god. Jag ska alltså kopiera pass, körkort och gymnasiebetyg,hitta ett porträtt foto på mig (åh såna har jag ju så många av, not), hitta 4-6 bilder på mig och barn jag passat och som dessutom inte får vara familjemedlemmar, skaffa fram tre referenser, samla ihop 200 timmar barnpassning och sen skriva ner dem och vad för slags barnpassning jag haft, samt boka båtbiljetter eftersom dom tydligen inte kan pallra sig hit till Gotland, PLUS att dom vill ha 172 kr till polisregisterutskrift. Är dom helt galna! Ska jag hinna allt detta på tio dagar??
Nej imorgon är det jag som skriver alternativt ringer (usch jag hatar att ringa okänt folk) och avbokar det där mötet. Jag vet inte ens om det är den organistionen jag vill åka med än...
Det där med impulsgrejerna måste jag lägga ner snart, helt klart...
På tal om jobb. Idag var jag på kneippbyn och lämnade tillbaka arbetskläderna. Nu är jobbet som gatuköksbiträde defenitivt ÖVER. Aldrig mera säger jag. Om jag så måste gå arbetslös för resten av livet så sätter jag aldrig min fot i ett gatukök mera. Never ever.
Om exakt 48 timmar har jag klivit ut från globen tillsammans med elin och matilda efter att ha sett mamma mia. Det ska bli så kul!!
PussKram
Hoppas dom köper den. Diskussionerna har gått heta här ikväll. Bilen verkar inte vara ett självklart köp för alla här i familjen.
Jag är för att köpa den. Färgen är ju verkligen grymt snygg! Bilar är ju inte min starka sida, jag är ärligt talat helt lost i bilvärlden, så de enda kraven jag har är att den rullar framåt och att den har en SNYGG FÄRG. Eller lack kanske det heter...?? hmm..
För två dagar sen skaffade jag helt impulsivt en bilddagbok. Helt plötsligt fick jag bara lust att skaffa en och då gjorde jag det. Bilddagboken var dessvärre inte det enda impulsiva den kvällen. Sen några månader tillbaka har jag funderat på att åka iväg som au pair nästa år och nu har jag kommit så långt i mina planer att om jag får ett jobb nu i höst så att jag har råd att åka, så reser jag i början av nästa år, alternativt till våren 2009. Men som sagt var så MÅSTE jag ha ett jobb om det ska funka. Min impulsgrej jag gjorde då för två kvällar sen var att skriva i en ansökan på en au pair organisations hemsida. Jag trodde dock att det enda jag gjorde var att skicka efter broschyrer där det värsta som skulle kunna hända var att dom skulle ringa mej och ställa lite frågor, just bara för att få veta hur intresserad och seriös jag är i mina tankegångar. Det blev dock värre än så.
En halvtimme senare får jag ett mail i min inkorg.
Här är ett utdrag ur mailet. Hon skriver först att det är kul att jag är intresserad, berättar att hon själv vart au pair och vart hon var osv. Sen står det såhär:
Vi är mycket intresserade av att göra en intervju med dig så fort det är möjligt. Jag tar mig därför friheten att boka en preliminär intervju med dig. Det innebär att vi sätter ett preliminärt datum för intervju och ser till att du får all information hemsänt. Ansökan gör du Online.
Jag har satt upp dig preliminärt på intervju Månd 29 aug i Stockholm.
Du får en bekräftelse på tid etc + broschyr med posten. Din
intervjuare heter namn på intervjuaren. Du får gärna kontakta
namnet igen så snart som möjligt, för ett fastställande av mötet.
Instruktioner om hur du går till väga hittar du i bifogad fil "Så här söker du". Information om ansökningsprocess, kostnader, önskemål etc. hittar du i bifogad fil "Scandinavianinst". Allt för att underlätta för dig!
Detta ingår i en komplett ansökan! (se "Så här söker du" för instruktioner)
§ Pre-application form
§ Kopia pass
§ Kopia körkort
§ Kopia gymnasiebetyg
§ 172:-
§ 1 porträttfoto
§ 4-6 foto på dig med barn du passat, din familj etc.
§ Childcare experience form
§ Referenser
Vadå "tar mig friheten", och intervju, what!? Det enda jag ville ha var en broschyr där jag kan få läsa om hur det funkar med allting. Så seriös i mitt tänkande är jag inte än. Jag har ju inte ens råd att åka som det ser ut just nu!!
Och inte nog med det. Lite senare upptäckte jag att datumet var fel. I år är den 29:e augusti på en fredag, inte på en måndag som i mailet. Den 29:e september är dock en måndag. Alltså skulle intervjun vara den 29:e augusti eller den 29:e september. Jag fick helt enkelt maila och fråga. Svar idag:
Hej Isabelle
Tack för ditt mail, ja det blev lite fel med datumet. Fred 29 aug kl 13.00, går det bra för dig eller blir det för tidigt?
Hör av dig om du vill ändra tiden och om du behöver hjälp med din ansökan, ring eller maila så hjälper vi dig gärna.
Med vänliga hälsningar
Beatrice
För tidigt!?!? Oh my god. Jag ska alltså kopiera pass, körkort och gymnasiebetyg,hitta ett porträtt foto på mig (åh såna har jag ju så många av, not), hitta 4-6 bilder på mig och barn jag passat och som dessutom inte får vara familjemedlemmar, skaffa fram tre referenser, samla ihop 200 timmar barnpassning och sen skriva ner dem och vad för slags barnpassning jag haft, samt boka båtbiljetter eftersom dom tydligen inte kan pallra sig hit till Gotland, PLUS att dom vill ha 172 kr till polisregisterutskrift. Är dom helt galna! Ska jag hinna allt detta på tio dagar??
Nej imorgon är det jag som skriver alternativt ringer (usch jag hatar att ringa okänt folk) och avbokar det där mötet. Jag vet inte ens om det är den organistionen jag vill åka med än...
Det där med impulsgrejerna måste jag lägga ner snart, helt klart...
På tal om jobb. Idag var jag på kneippbyn och lämnade tillbaka arbetskläderna. Nu är jobbet som gatuköksbiträde defenitivt ÖVER. Aldrig mera säger jag. Om jag så måste gå arbetslös för resten av livet så sätter jag aldrig min fot i ett gatukök mera. Never ever.
Om exakt 48 timmar har jag klivit ut från globen tillsammans med elin och matilda efter att ha sett mamma mia. Det ska bli så kul!!
PussKram
Förresten..
Nya bilder på bilddagboken.
Vi hade personalfest på kneippbyn i onsdags.
http://bellandinho.bilddagboken.se/p/main.html
PussKram
Jag vill aldrig bliva stur
Nu är det måndagen den 18:e augusti.
Om nån timme är det tisdagen den 19:e augusti.
I år är den 19:e augusti en deprimerande dag för många unga människor här på ön.
En glad och förväntansfull dag för en del också förstås,
men här hemma är det nog en ganska deppig dag.
Fast inte för mig.
För första gången på tolv år ska jag inte åka till skolan och börja en ny termin.
Nope, jag ska fortsätta som vanligt här hemma.
Man är numera vuxen och måste jobba.
Ja, alternativt va arbetslös, precis som jag.
Jobbsökandet ska jag ta tag i på allvar inom de närmsta dagarna. Var faktiskt och sökte ett idag, men dom hade tillräckligt med folk redan. Bättre lycka nästa gång. Får väl ta mig till arbetsförmedlingen och skriva in mej där.
Äsch, nog snackat om jobb. Innan jag skaffat jobb ska jag till stockholm med mina kära vänner Elin och Matilda :)
För första gången ska jag besöka globen, och det är inte vad som helst jag ska se nej. Det är mamma mia musikalen! Tjohoo!! och bra platser har vi fått också, svindyra men väl värda varenda krona, förhoppningsvis iaf.
På torsdag morgon åker vi upp med båten. Hem på fredag kväll. Jippie!
Sitter och funderar på VSB. Laget vi mötte igårkväll. Det är ett lag som vi mött varje år ända sedan jag började för tio år sen. Vi har vunnit mot dom varenda gång så långt tillbaka jag kan minnas, ibland två siffrigt. Igår vann vi med 15-0. Det var rekord i år i antalet insläppta mål på EN match. Dom har en målskillnad på 13-93 (13 gjorda mål, 93 insläppta) Dalhem har 49-10 i målskillnad. Man skulle kunna tro att dom skulle ge upp för gott och lägga ner laget, men NEJ. Dom fortsätter år efter år, förlust efter förlust, och klagar inte över det. Anledningen till att de fortsätter antar jag är att dom tycker fotboll är kul och trivs i laget, och det gör mig glad. Att dom fortsätter trots att laget aldrig någonsin skådat den övre delen av tabellen. Resultat är inte allt. Fotboll ska man spela för att det är kul, inte för att vinna. Det finns många som skulle kunna lära sig ett och annat av det laget.
Därför går dagens eloge till VSB:s damer i division 4.
Nej nu börjar det bli dags att sova. Måste ju vara pigg inför första skoldagen imorrn!
Nej just det, jag är ju inte längre studerande nej...
PussKram
och godnatt!
Mamma mia, here I go agaain
my my I should not have let you goo!
Det blev vinst
Ja vi gjorde vårt jobb. Dalhem alltså.
15-0 blev slutresultatet mot VSB.
Vi var med hela matchen, slöade inte ner oss som i vår-matchen utan fortsatte köra på alla de nittio minuterna.
Jag gjorde tre assist och två mål och var därmed mycket nöjd. Det var längesen man fick vara där framme vid målet och lägga in bollar bakom målvakten och slå inlägg från vänsterkanten, men idag fick jag chansen, och tog den.
Sitter nu och försöker skicka bilder till mina före detta arbetskompisar. Vi hade personalfest i onsdags och jag tog en hel drös med bilder. Nu tillåter inte hotmail mej att skicka dessa bilder. Eller problemet är att dom är så stora att man bara kan skicka tre i taget. Suck*
Orka omformatera liksom. Måste hitta ett enklare alternativ.
Nu har jag skaffat bilddagbok. Gjorde det nyss.
Nåt projekt måste man ju ha nu i höst när man inte har en skola att tänka på längre.
Mitt projekt är att börja fotografera mer. En bilddagbok ska ge mig motivation till att fota är tanken.
Vi får väl se hur det går med det.
Ett litet problem bara. Det är inte första gången jag råkar ut för det.
Man har just startat en ny blogg, ny msn adress, ny bilddagbok eller liknande, och man har kommit till punkten visningsbild. Varje gång går jag igenom vårt datafotoalbum och letar efter en någorlunda normal bild på mig själv. Varje gång slutar det i tårar, nästan iallafall.
Jag kan inte se normal ut på bild. Så fort en kamera riktas mot mig så kommer de fula minerna fram. Antingen skrynklar jag ihop hela ansiktet till en enda stor gröt av ögon, näsor och munnar, eller så blundar jag, räcker ut tungan eller nåt annat osnyggt.
Efter ett tags letande ger man upp liksom. Det slutar ofta i att man slumpar fram en bild. Första bilden jag hittar på mig själv blir det. suck suck.
Tror att jag skippar visningsbilden tills vidare..
Här är adressen iallafall om nån är nyfiken:
http://bellandinho.bilddagboken.se/p/main.html
Mobba mig inte för namnet. Eftersom bilddagboken var en enda stor impulsgrej så var jag tvungen att komma på ett namn snabbt. De vanliga namnen var upptagna och då kom jag plötsligt att tänka på det här. En lång historia bakom som jag inte orkar dra just nu, men det fick ge namn åt min bilddagbok iaf.
PussKram
15-0 blev slutresultatet mot VSB.
Vi var med hela matchen, slöade inte ner oss som i vår-matchen utan fortsatte köra på alla de nittio minuterna.
Jag gjorde tre assist och två mål och var därmed mycket nöjd. Det var längesen man fick vara där framme vid målet och lägga in bollar bakom målvakten och slå inlägg från vänsterkanten, men idag fick jag chansen, och tog den.
Sitter nu och försöker skicka bilder till mina före detta arbetskompisar. Vi hade personalfest i onsdags och jag tog en hel drös med bilder. Nu tillåter inte hotmail mej att skicka dessa bilder. Eller problemet är att dom är så stora att man bara kan skicka tre i taget. Suck*
Orka omformatera liksom. Måste hitta ett enklare alternativ.
Nu har jag skaffat bilddagbok. Gjorde det nyss.
Nåt projekt måste man ju ha nu i höst när man inte har en skola att tänka på längre.
Mitt projekt är att börja fotografera mer. En bilddagbok ska ge mig motivation till att fota är tanken.
Vi får väl se hur det går med det.
Ett litet problem bara. Det är inte första gången jag råkar ut för det.
Man har just startat en ny blogg, ny msn adress, ny bilddagbok eller liknande, och man har kommit till punkten visningsbild. Varje gång går jag igenom vårt datafotoalbum och letar efter en någorlunda normal bild på mig själv. Varje gång slutar det i tårar, nästan iallafall.
Jag kan inte se normal ut på bild. Så fort en kamera riktas mot mig så kommer de fula minerna fram. Antingen skrynklar jag ihop hela ansiktet till en enda stor gröt av ögon, näsor och munnar, eller så blundar jag, räcker ut tungan eller nåt annat osnyggt.
Efter ett tags letande ger man upp liksom. Det slutar ofta i att man slumpar fram en bild. Första bilden jag hittar på mig själv blir det. suck suck.
Tror att jag skippar visningsbilden tills vidare..
Här är adressen iallafall om nån är nyfiken:
http://bellandinho.bilddagboken.se/p/main.html
Mobba mig inte för namnet. Eftersom bilddagboken var en enda stor impulsgrej så var jag tvungen att komma på ett namn snabbt. De vanliga namnen var upptagna och då kom jag plötsligt att tänka på det här. En lång historia bakom som jag inte orkar dra just nu, men det fick ge namn åt min bilddagbok iaf.
PussKram
Bye bye jobbiga ställe
Jag är FRI!
Fri från hamburgare, varma fritöser, äcklig snabbmatsdoft, gnälliga turister, klagande chefer, långa arbetsdagar, och allmänt slitande.
Igår jobbade jag min allra sista dag i gatuköket, och det var en ganska glad och lättad Isabelle som lämnade anläggningen igårkväll runt halv sex.
Egentligen stängde vi gatuköket redan i onsdags, men igår var det en speciell dag på kneippbyn, inträde endast 95 kr (ord. pris 195 kr), och utförsäljning på det mesta. Därför skulle även vi hålla öppet och servera hungriga gotlänningar hela dagen. Vädret satte dock stopp för alla planer om häftig avslutningsdag. Vi (gatuköket) hade inte mer folk än vanligt och stängde därför redan halv fyra. Väldigt skönt att stänga den tiden (vanligen stänger vi klockan 19.00), plus att hela personalen fortfarande var kvar och städade. Jag och Sandra åkte och pantade alla burkar vi samlat ihop under sommaren (nästan 300 burkar!) och pengarna delades sen jämnt upp mellan de arbetande. Städningen gjorde vi långsamt och hann därför prata en hel del.
Insåg sen när jag gick mot bilen för att åka upp för den branta kneippbynbacken en sista gång, att jag kommer sakna dom. Inte arbetet, usch nej, men allt folk. Människorna jag jobbat med. Framförallt dom i gatuköket men också personalen på resten av anläggningen. Det är ett glatt gäng och alla är snälla och trevliga.
Men nu är det över, och jag blickar framåt. Nya jobb och äventyr väntar där ute, och jag ska snart ge mig ut och söka dem. Måste bara vila upp mig lite först..
På torsdag åker ja, elin och matilda på en två dagars trip till huvudstaden. Vi ska se den internationella mamma mia musikalen i globen (tjohoo!!), shoppa, "se" stockholm, bo på vandrarhem, och besöka amerikanska ambassaden (matilda iaf). Det ska bli två kanondagar och jag ser framemot det såå mycket!
Först ska jag dock spela fotboll. Idag närmare bestämt. Motståndet är VSB. VSB är det lag som alltid ligger i botten och ofta besegras tvåsiffrigt. Synd om dem, men så är det. När vi möttes i våras blev det dock inga högre siffror. Vi gjorde årets sämsta match och vann "bara" med 2-0. Det var gåfotboll rakt igenom och ingen av oss gjorde nog en bättre match, och då menar jag både VSB och Dalhem. Men idag ska det bli andra bullar.
Blir hämtad om mindre än en timme och borde inte sitta här nu inser jag.
Ha de bra gott folk!
Bloggandet är nu återupptaget och ska bli bättre framöver.
PussKram
Favoritlåten just nu:
Abba - Our Last Summer
The summer air was soft and warm
The feeling right, the Paris night
Did its best to please us
And strolling down the Elysee
We had a drink in each cafe
And you
You talked of politics, philosophy and I
Smiled like Mona Lisa
We had our chance
It was a fine and true romance
I can still recall our last summer
I still see it all
Walks along the Seine, laughing in the rain
Our last summer
Memories that remain
We made our way along the river
And we sat down in the grass
By the Eiffel tower
I was so happy we had met
It was the age of no regret
Oh yes
Those crazy years, that was the time
Of the flower-power
But underneath we had a fear of flying
Of getting old, a fear of slowly dying
We took the chance
Like we were dancing our last dance
I can still recall our last summer
I still see it all
In the tourist jam, round the Notre Dame
Our last summer
Walking hand in hand
Paris restaurants
Our last summer
Morning croissants
Living for the day, worries far away
Our last summer
We could laugh and play
And now you're working in a bank
The family man, a football fan
And your name is Harry
How dull it seems
Yet you're the hero of my dreams
I can still recall our last summer
I still see it all
Walks along the Seine, laughing in the rain
Our last summer
Memories that remain
I can still recall our last summer
I still see it all
In the tourist jam, round the Notre Dame
Our last summer
Walking hand in hand
Paris restaurants
Our last summer
Morning croissants
We were living for the day, worries far away
Fri från hamburgare, varma fritöser, äcklig snabbmatsdoft, gnälliga turister, klagande chefer, långa arbetsdagar, och allmänt slitande.
Igår jobbade jag min allra sista dag i gatuköket, och det var en ganska glad och lättad Isabelle som lämnade anläggningen igårkväll runt halv sex.
Egentligen stängde vi gatuköket redan i onsdags, men igår var det en speciell dag på kneippbyn, inträde endast 95 kr (ord. pris 195 kr), och utförsäljning på det mesta. Därför skulle även vi hålla öppet och servera hungriga gotlänningar hela dagen. Vädret satte dock stopp för alla planer om häftig avslutningsdag. Vi (gatuköket) hade inte mer folk än vanligt och stängde därför redan halv fyra. Väldigt skönt att stänga den tiden (vanligen stänger vi klockan 19.00), plus att hela personalen fortfarande var kvar och städade. Jag och Sandra åkte och pantade alla burkar vi samlat ihop under sommaren (nästan 300 burkar!) och pengarna delades sen jämnt upp mellan de arbetande. Städningen gjorde vi långsamt och hann därför prata en hel del.
Insåg sen när jag gick mot bilen för att åka upp för den branta kneippbynbacken en sista gång, att jag kommer sakna dom. Inte arbetet, usch nej, men allt folk. Människorna jag jobbat med. Framförallt dom i gatuköket men också personalen på resten av anläggningen. Det är ett glatt gäng och alla är snälla och trevliga.
Men nu är det över, och jag blickar framåt. Nya jobb och äventyr väntar där ute, och jag ska snart ge mig ut och söka dem. Måste bara vila upp mig lite först..
På torsdag åker ja, elin och matilda på en två dagars trip till huvudstaden. Vi ska se den internationella mamma mia musikalen i globen (tjohoo!!), shoppa, "se" stockholm, bo på vandrarhem, och besöka amerikanska ambassaden (matilda iaf). Det ska bli två kanondagar och jag ser framemot det såå mycket!
Först ska jag dock spela fotboll. Idag närmare bestämt. Motståndet är VSB. VSB är det lag som alltid ligger i botten och ofta besegras tvåsiffrigt. Synd om dem, men så är det. När vi möttes i våras blev det dock inga högre siffror. Vi gjorde årets sämsta match och vann "bara" med 2-0. Det var gåfotboll rakt igenom och ingen av oss gjorde nog en bättre match, och då menar jag både VSB och Dalhem. Men idag ska det bli andra bullar.
Blir hämtad om mindre än en timme och borde inte sitta här nu inser jag.
Ha de bra gott folk!
Bloggandet är nu återupptaget och ska bli bättre framöver.
PussKram
Favoritlåten just nu:
Abba - Our Last Summer
The summer air was soft and warm
The feeling right, the Paris night
Did its best to please us
And strolling down the Elysee
We had a drink in each cafe
And you
You talked of politics, philosophy and I
Smiled like Mona Lisa
We had our chance
It was a fine and true romance
I can still recall our last summer
I still see it all
Walks along the Seine, laughing in the rain
Our last summer
Memories that remain
We made our way along the river
And we sat down in the grass
By the Eiffel tower
I was so happy we had met
It was the age of no regret
Oh yes
Those crazy years, that was the time
Of the flower-power
But underneath we had a fear of flying
Of getting old, a fear of slowly dying
We took the chance
Like we were dancing our last dance
I can still recall our last summer
I still see it all
In the tourist jam, round the Notre Dame
Our last summer
Walking hand in hand
Paris restaurants
Our last summer
Morning croissants
Living for the day, worries far away
Our last summer
We could laugh and play
And now you're working in a bank
The family man, a football fan
And your name is Harry
How dull it seems
Yet you're the hero of my dreams
I can still recall our last summer
I still see it all
Walks along the Seine, laughing in the rain
Our last summer
Memories that remain
I can still recall our last summer
I still see it all
In the tourist jam, round the Notre Dame
Our last summer
Walking hand in hand
Paris restaurants
Our last summer
Morning croissants
We were living for the day, worries far away
TRE dagar kvar
Min jobb-sommar börjar närma sig sitt slut och jag har nu bara TRE dagar kvar på jobbet. Sen ska jag ha en lång och välbehövlig semester. Arbetslöshet snarare än semester men för tillfället känns det ändå väldigt skönt. Att hitta ett nytt jobb känns inte så lockande efter den här sommaren men man har väl inget val. Pengarna måste in.
Veckan har varit sjukt jobbig.
Måndag jobbade jag 10-17. En lugn dag som flöt på i ett lagom tempo. Fick dessutom prata av mej lite med chefen. Förklarade att många av oss hade blivit väldigt irriterade efter lappen han satt upp om att gästerna klagat så mycket på oss, och att vi inte fått förklarat hur vi skulle göra bättre ifrån oss. Vet inte om det gav så mycket men han hade försvarat oss inför de högre satta cheferna iaf. På kvällen var det match mot När där vi vann med 1-0. Dalhem B fortsätter sin segersvit!
Tisdag jobbade jag kortpasset, 12-16. Det absolut bästa passet man kan ha. Inte för kort så att man knappt tjänar en spänn, men inte heller för långt så man tröttnar på skiten. Alldeles lagom. När jag slutat drog jag ner på stan för några ärenden. Det blev en kortare shoppingrunda där jag bla. hittade en snygg jeanskjol. Till min hjälp hade jag Micka. Vi åkte sen till rävhagen för att träna.
Onsdag jobbade jag stängnigspasset. Började 11 och städningen var klar 21.20. Efter den här dagen trodde jag att det hade varit veckans jobbigaste dag, men värre blev det. igår. Onsdagen var vädret en aning bättre och turisterna valde att lägga sitt kneippbynbesök just denna dag. Köerna till vårt lilla gatukök ringlade långa konstant från ca 11.30 till ca 16.00. Jag åt lunch kvart över fem den dagen, och hade då inte ätit sen frukosten vid nio. Mitt och även mina arbetskompisars humör var i botten. Vi hatade turisterna som bara gnällt hela dagen, inte vart nöjda med maten, klagat på att kön var för lång osv. Idioter. Dessutom var vi sura på chefen som aldrig inser att vi behöver mer personal för att klara de långa middagsrusherna. Ja dagen var hemsk.
Torsdag blev lite bättre. Hade stägningspasset den här dagen också. 21.35 gick vi. Regnet gjorde iaf så att vi inte hade så mycket folk. Tyvärr skickade chefen hem två st så vi blev ändå underbemannade när det kom folk. Suck.
Fredag, igår, blev veckans helt klart värsta dag. Regnuppehåll = mycket folk. Köerna ringlade milslånga, och folk var mer griniga än vanligt. En kvinna krävde pengarna tillbaka på entrébiljetten för att hon fått vänta på mat så länge. Jävla turister säger jag bara. På kvällen lugnade det ner sig iaf och vi kunde påbörja städningen tidigt. Dessutom hade jag stängningen med en som jobbar snabbt. Var hemma innan nio! Great.
Idag är jag ledig. Imorgon och på måndag också. Helt fantastiskt skönt det ska bli!
Har en massa fotboll inplanerat, 20-års fest för kusinen, 9-års kalas för tvillingkusinerna, och förhoppningsvis fårö med Matilda och Elin på måndag.
Ledigheten uppskattas verkligen när man har ett skitjobb.
PussKram
Veckan har varit sjukt jobbig.
Måndag jobbade jag 10-17. En lugn dag som flöt på i ett lagom tempo. Fick dessutom prata av mej lite med chefen. Förklarade att många av oss hade blivit väldigt irriterade efter lappen han satt upp om att gästerna klagat så mycket på oss, och att vi inte fått förklarat hur vi skulle göra bättre ifrån oss. Vet inte om det gav så mycket men han hade försvarat oss inför de högre satta cheferna iaf. På kvällen var det match mot När där vi vann med 1-0. Dalhem B fortsätter sin segersvit!
Tisdag jobbade jag kortpasset, 12-16. Det absolut bästa passet man kan ha. Inte för kort så att man knappt tjänar en spänn, men inte heller för långt så man tröttnar på skiten. Alldeles lagom. När jag slutat drog jag ner på stan för några ärenden. Det blev en kortare shoppingrunda där jag bla. hittade en snygg jeanskjol. Till min hjälp hade jag Micka. Vi åkte sen till rävhagen för att träna.
Onsdag jobbade jag stängnigspasset. Började 11 och städningen var klar 21.20. Efter den här dagen trodde jag att det hade varit veckans jobbigaste dag, men värre blev det. igår. Onsdagen var vädret en aning bättre och turisterna valde att lägga sitt kneippbynbesök just denna dag. Köerna till vårt lilla gatukök ringlade långa konstant från ca 11.30 till ca 16.00. Jag åt lunch kvart över fem den dagen, och hade då inte ätit sen frukosten vid nio. Mitt och även mina arbetskompisars humör var i botten. Vi hatade turisterna som bara gnällt hela dagen, inte vart nöjda med maten, klagat på att kön var för lång osv. Idioter. Dessutom var vi sura på chefen som aldrig inser att vi behöver mer personal för att klara de långa middagsrusherna. Ja dagen var hemsk.
Torsdag blev lite bättre. Hade stägningspasset den här dagen också. 21.35 gick vi. Regnet gjorde iaf så att vi inte hade så mycket folk. Tyvärr skickade chefen hem två st så vi blev ändå underbemannade när det kom folk. Suck.
Fredag, igår, blev veckans helt klart värsta dag. Regnuppehåll = mycket folk. Köerna ringlade milslånga, och folk var mer griniga än vanligt. En kvinna krävde pengarna tillbaka på entrébiljetten för att hon fått vänta på mat så länge. Jävla turister säger jag bara. På kvällen lugnade det ner sig iaf och vi kunde påbörja städningen tidigt. Dessutom hade jag stängningen med en som jobbar snabbt. Var hemma innan nio! Great.
Idag är jag ledig. Imorgon och på måndag också. Helt fantastiskt skönt det ska bli!
Har en massa fotboll inplanerat, 20-års fest för kusinen, 9-års kalas för tvillingkusinerna, och förhoppningsvis fårö med Matilda och Elin på måndag.
Ledigheten uppskattas verkligen när man har ett skitjobb.
PussKram
Åtta
Tjoho, åtta arbetsdagar kvar
och imorgon är jag ledig!
Godnatt.
PussKram
och imorgon är jag ledig!
Godnatt.
PussKram